Var strävas nu mot socialismen?

Som gammal gråsosse undrar man ibland varför så många är så taskiga mot socialdemokratin. Det började med Nils Ferlins dikt från någon gång på 1930-talet "Till en socialdemokrat":

Ack, klättergroda lilla

ihärdigt under årens lopp

från gren till gren du kravlat opp

Nu sitter du i buskens topp

men luktar lika illa

Carl-Gustaf Lindstedt var en annan som tvivlade på rörelsen. Jag minns att ha en gång sa: Kolumbus var världens första socialdemokrat. Han startade utan att veta vart han var på väg, han kom fram utan att veta var han befann sig, och han kom tillbaka utan att veta var han hade varit.

Tage Danielsson var sosse men utvecklades till rörelsens främste kritiker. Inför första maj 1979 skrev han en vers om sossarnas förstamajtåg som lät så här:

Tills vi får den vision som vi snart tänker få

kan en förhandsvision vara bra:

Den att inse hur löjligt det verkar att gå

innan vi har bestämt vart vi ska

Där har vi det. Innan man går ska man veta vart man ska. Ett socialistiskt parti ska sträva mot socialismen. Men nu är det med partier som det är med religioner. De börjar som befrielserörelser, utvecklas till maktapparater och slutar som försörjningsinrättningar för sina pampar.

Socialism som slutmål var det länge sen vi hörde talas om. I Trälarna finns en gosse som har en morbror som är sossepamp. Gossen upptäcker en sak. Hans morbror har till yrke att förhandla med kapitalisterna. Om dessa försvann skulle morbrorns liv bli meningslöst. Kapitalisterna är alltså inte hans motståndare utan hans arbetskamrater!

Det låter inte bra. Men när jag skrev det menade jag väl att det var något att tänka över. Och när jag nu ser mej omkring – var har vi nu socialismen som slutmål?