Dagens dikt hämtar jag ur arbetartidningen Proletären.
Alltså den som gavs ut i Norrköping med start 17 februari 1888:
Nog slet jag mycket ont
Per Persson sade
strax innan hungertyfus honom
uti graven lade
Men dock en tröst jag har
och det en god, min själ
uti ett ordnat samfund var det
som jag svalt ihjäl
Det hade då gått sju år sedan August Palm kom till Sverige.
Strindberg hade blivit åtalad för Giftasnovellerna. Henrik Menander hade
skrivit Arbetets söner. Ute i världen hade USA utfört sitt första folkmord, de
största indiankrigen var över. I Sverige höll arbetarklassen på att organisera
sej.
Det fanns fyra arbetartidningar i landet: Social-Demokraten
i Stockholm, Arbetet i Malmö, Folkets röst i Göteborg och Proletären i
Norrköping. Sommaren 1889 satt alla fyra chefredaktörerna i fängelse för att ha
publicerat Axel Danielssons artikel Till världsalltets upphovsman. Tidningarna
kom ut ändå.
I arbetarstaden Norrköping läste man den blåaste av alla
blaskor, Norrköpings Tidningar. Det gör man fortfarande. Ändå röster man socialdemokratiskt.
Förmodligen för att ingen läser ledarsidan. I övrigt är ju de flesta av NT:s
medarbetare hyggligt folk som gör en bra tidning. För min del har NT blivit ett
litet privat bekymmer. Till det ska jag återkomma i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar