tisdag 31 mars 2015

Religion är inget att respektera


Jag brevväxlade med en dam som verkade vara en riktig vänsterperson. Tyckte det skulle vara kul att träffas och så gjorde vi det. Jodå, nog hade hon åsikter till vänster. Men… religion… ja, något måste man väl ha, ingen bokstavstro, men…
Religion är vidskepelse. Har man inte insett det är men inte värd respekt. Poeten Ove Klinthäll vet, lyssna på honom:

Av alla hittills kända religioner
är kristendomen möjligen den bästa,
och kristendomens ledande personer
är verkligen sympatiska – dom flesta.
Men helvetet, som dom försöker sälja,
kan jag med bästa vilja inte svälja.
Så grym är inge hedning, vad jag vet,
som skulle vilja döma en person
till ofattbara kval i evighet.
Det gör ju denna – milda – religion!

Religion… ja, något måste man väl ha. Nej, så ta mej tusan! Religion är medeltida tro och tänkande. Sånt borde skolans historieundervisning ta itu med.
Men nej, det finns folk som tror, och folks tro måste man respektera. Jaså? Även om de läser MEIN KAMPF och tror på Hitler också? Nej, bara om de tror på något övernaturligt som sägs bo i himlen där vi nu vet att avstånden är oändliga och planeterna många.
På teve kan jag se hundratals män – alltid män, inga kvinnor – lägga sej på magen med stjärten i vädret och pannan i marken och tillbe nåt slags gud. Ska jag respektera deras vidskepelse?
Eller våga hävda att vi kommit längst. Vi i världens mest sekulariserade land, där bara några som tjänar pengar på det försöker sprida religiös vidskepelse! 


måndag 30 mars 2015

Blir min nya roman en deckare?


Nu har jag börjat på en roman igen. Vad ska den handla om? Det återstår att se. I tidskriften SKRIVA läser jag att det inte finns något som det inte redan skrivits om: otrohet, lögner, övergivenhet, utanförskap, missbruk, förföljelse. Samtidigt är alla ämnen allmängiltiga så du måste hitta ett nytt sätt att berätta samma sak, står det.
Inte tror jag att jag kommer att skriva om otrohet, jag har ingen att vara otrogen mot. Inte heller kommer det att handla om missbruk, jag är ju en renlevnadsman, varken röker eller super eller missbrukar nånting.
Jag läser vidare i SKRIVA: "Om du inte är tillräckligt modig för att skriva kan du inte vara författare. Om du börjar bli rädd för vad folk ska tycka om det du skriver tappar hela författarskapet gnistan".
Rädd är jag inte.
Men jag har en egenhet. Jag tänker ut mina berättelser på nätterna, i drömmar. På morgnarna ligger jag halvvaken och slipar på formuleringarna för att sen gå upp och skriva ner dom.
Så den som är mest nyfiken på vad min nya roman ska handla om är jag själv. Jag hoppas den ska bli en deckare, så att jag kan tjäna en massa pengar. 

söndag 29 mars 2015

Jag är en snäll och lojal medborgare


I natt var jag uppe och ställde om klockorna. Fyra klockor skulle ställas FRAM därför att jag ser FRAM emot sommaren. I höst ska jag ställa TILLBAKA samma klockor därför att jag ser TILLBAKA på sommaren. Man får hitta på trix för att kunna göra rätt.
För man har ju inte varit med och bestämt sånt här. Man ha inte ens fått veta vem som bestämt det. Som vanlig gräsrot får man genom massmedia veta vad man ska göra och så gör man det. Utan att veta vem som styr ens tillvaro och utan att ifrågasätta.
Jag sväljer min nyfikenhet och gör som jag blir tillsagd. För jag är en snäll och lojal medborgare.
Till glädje för VEM det nu är som styr våra liv.

lördag 28 mars 2015

Ej tjäna på andra, men tjäna varandra


Man kan dela in mäskligheten i två kategorier: höger och vänster. Till höger har vi dom som vill tjäna på andra, till vänster dom som vill tjäna varandra. Till höger har vi företagare och bankirer vars enda strävan i livet är att bli så rika som möjligt. Till vänster har vi hederliga medborgare som via fackföreningar och på andra sätt vill tjäna varandra.   
Vänster är naturligt, höger är onaturligt. Det har jag naturligtvis alltid ansett, men hur leda det i bevis? Några bra argument hittar jag i boken Parkinsons lag, utgiven i Sverige 1965 i Bonniers Delfinserie. Där läser jag att vår vänsterinriktning delvis har en biologisk förklaring.
Hjärtat sitter på vänstra sidan av kroppen. I primitiva former av krig används därför något slag av sköld för att skydda vänstra sidan. Anfallsvapnet får hållas i högra handen.
Det vanliga anfallsvapnet är svärdet, buret i skida eller balja. Om svärdet hanteras med höger hand måste skidan sitta till vänster.
Med skidan till vänster blev det fysiskt omöjligt att sitta upp på en häst från höger – om man inte avser att ha ansiktet vänt mot svansen, vilket inte är det vanliga.
Om man sitter upp från vänster, vill man ha hästen på vänstra sidan av vägen, så att man är skyddad för trafiken under uppsittningen. Det blir därför naturligt att hålla till vänster i trafiken. Motsatsen (som praktiseras i vissa efterblivna länder) går tvärtemot alla våra djupaste historiska insikter. När människan är befriad från godtyckliga trafikregler håller hon automatiskt till vänster.
Så långt boken om Parkinsons lag, som också handlar om hur sju personer kan fås att utföra en persons arbete och annat intressant.
Man kan tillägga att det för oss vanliga människor är naturligt att tillhöra Vänsterpartiet eller åtminstone stanna i sossepartiet och kämpa för att Löfven inte ska driva det åt höger.
Det bör man inte behöva diskutera och formulera argument för, när man nu vet att vänsterhållningen är biologiskt betingad.
Vanligt hederligt folk är vänstermänniskor. De som hävdar högersynpunkter är asociala och bör uteslutas ur den mänskliga gemenskapen. 

torsdag 26 mars 2015

Många fattiga är ett lands rikedom


En av vårt lands första nationalekonomer levde på 1700-talet och hette Anders Nordencrantz.  Han blev bland annat känd för att ha sagt:
– Många fattiga är ett lands rikedom.
Det väcker tankar. De fattiga räknades alltså inte till landet. Då måste landet ha bestått av de rika. Och deras rikedom bestod då av de fattiga, som alltså gjorde de rika rika. Ni hänger väl med? Det är ju bara logiskt.
Många fattiga är ett lands rikedom.
Det låter välbekant även i dag. Antalet fattiga ökar. Alltså ökar landets rikedom. Och det måste ju stämma, eftersom de rika i dag blir allt rikare.
Den som vill öka landets rikedom bör enligt denna logik se till att antalet fattiga ökar. Och är det inte just vad våra makthavare håller på med? Jovisst!
Vi vanliga människor är klokare än dom som styr oss. En genomsnittlig svensk arbetare kan räkna ut att det inte lönar sej för samhället att avskeda ett vårbiträde. Med socialbidrag och utebliven inkomstskatt går det ekonomiskt jämnt ut.
Om man dessutom räknar med att den avskedade blir ledsen och att den som skulle vårdas blir vanskött så gör samhället en avsevärd kvalitetsförlust.
Såna beräkningar är enkla för vanligt folk men svåra för makthavare som inte umgås med vanligt folk och aldrig drabbas av sina egna beslut. Vanligt folk begriper att det som sparas in på ett håll måste tas ut nån annanstans. Vanligt folks tänkande är logiskt – och därmed planekonomiskt.
Det finns ekonomer som skamlöst går de rikas ärenden. Jag minns att Bo Södersten för några år sedan delade in Sveriges befolkning i närande och tärande.
De närande var landets två miljoner privatanställda. De tärande var närmre fem miljoner, främst de offentligtanställda men också exempelvis pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna och asylsökande. Om en lekskola eller ett servicehem privatiserades, förvandlades personalen från tärande till närande.
Jag undrar om 1700-talets Anders Nordencrantz skulle ha räknat enbart de fattiga privatanställda till landets rikedom eller om han skulle ha räknat oss andra dit också.
Vart dagens makthavare räknar oss vete fan. Men att vi ska göra de rika rikare, det vet vi. Jag antar att vi ska glädja oss åt att ändå ha fått en uppgift i livet.


onsdag 25 mars 2015

Läs gärna LO-tidninen Arbetet!


Jag sitter och bläddrar i LO-tidningen Arbetet. Läser att en högutbildad Danderydsbo lever 18 år längre än en lågutbildad person i Vårby. Och att en näringslivstopp i dag tjänar mer på ett år än en industriarbetare gör under ett helt liv.
Det pågår en ständig överföring från folkflertalet till de allra rikaste. De 200 personerna med mest makt i Sverige tjänar 17 gånger mer än en industriarbetare.
De verkställande direktörerna i de 50 största bolagen tjänade i genomsnitt 6,7 miljoner kronor var förra året, medan en industriarbetare tjänade 335000 kronor.
Vdar och generaldirektörer i statliga bolag tjänar 19 gånger så mycket som en arbetare och Svenskt Näringslivs förre vd Urban Bäckström har tjänat motsvarande 18,7 industriarbetarlöner.
Men även de folkvalda tar för sej. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson tjänade 2013 lika mycket som 3,3 industriarbetare.
Jag är avundsjuk, naturligtvis. Jag som får klara mej på 12000 i månaden efter skatt, alltså ATP, som min generation är den sista som får.
Men om jag tänker rätt på saken så bör jag ju vara tacksam för de pengarna, för jag gör ju ingen nytta nuförtiden. Jag får mitt uppehälle utan att behöva arbeta.
Det kan man vara både förvånad och tacksam för. 

tisdag 24 mars 2015

Finns det ingen bot?


Det blir ingen blogg i dag. Tandvärken sätter stopp för allt. Finns det ingen bot?

måndag 23 mars 2015

Den värsta natten i mitt liv


Tandvärk, tandvärk, tandvärk, och överkonsumtion av smärtstillande tabletter och mediciner. Jag försöker se det som en historielektion: Hur hade folk det förr när det inte fanns tandläkare och mediciner? Det fanns religion och annan vidskepelse. Bad man till gud om lindring och bot?
Mina föräldrar i förra århundradet. Båda hade alla sina tänder utdragna och ersatta med löständer. De måste ha genomlidit oerhörda smärtor som jag inte hade en aning om. De var ateister och hade ingen gud att be till. De var fattiga och måste ha gett sina sista slantar till sin tandläkare. Ingenting berättade de för sina barn.
Och på medeltiden? I natt kändes det som om jag befann mej på medeltiden. Ingen jourtandläkare. Våldsamma smärtor och ingen hjälp. På morgonen smärtstillande tabletter av en god vän.
Detta skriver jag klockan tio på förmiddagen. Klockan två ska jag vara hos Folktandvården och be att få den värkande tanden utdragen. Här får jag en konstig känsla av déjà vu, att jag har varit med om detta tidigare och blivit osams med tandläkaren om vad som ska göras.
Vi får se hur det går. Jag ska rapportera det på den här bloggen för de av mina vänner som är intresserade. 

söndag 22 mars 2015

Tandvärk nu igen fy faaan!


Jag har nu genomlidigt några dygn med tandvärk. Det ha gjort ordentligt ont. Jag har käkat smärtstillande tabletter, flera än texten på förpackningen tillåter. Det har inte hjälpt.
Några dygn med tandvärk är en historielektion. Jag har fått uppleva hur det var förr i tiden, när det inte fanns tandläkare och smärtstillande preparat. För det fanns det inte heller nu för min del.
Vänner ville hjälpa mej. De försökte få tag i en jourhavande tandläkare och upptäckte att nån sån fanns inte. En helg – fredag, lördag, söndag – finns det inte en jourhavande tandläkare i vårt modärna samhälle! Jag antar att det inte bara var jag som drabbades av tandvärk i fredags. Hur många var vi? Om vi så bara var två eller tre här i Östergötland så hade vi väl rätt att få hjälp!
Men åter till historielektionen. Tandvärk kan vara outhärdlig. Den leder tanken till självmord. Jag är inte tillräckligt modig för att ta livet av mej, men om det bara hade funnits en knapp att trycka på, så hade jag nog tryckt på den när värken var som värst. Jag är övertygad om att tandvärk lett till självmord i tidigare århundraden.
Nu får jag hjälp med att komma till en tandläkare denna söndag. Få se om jag blir av med den värkande tanden. Det ska jag rapportera om i morgon, om någon är intresserad.   



torsdag 19 mars 2015

Vem tjänar på flyktingars behov?


Sverige är ett rikt land, problemet är att pengarna samlas hos ett litet fåtal. Med en mer jämlik fördelning har Sverige givetvis råd med välfärd, bostäder och värdigt liv åt såväl de som bor i landet nu, som åt de människor som tvingas fly hit från krig och elände som Sverige och EU allt som oftast är medskyldiga till att skapa. Asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet.
Privata skojare som berikar sig på flyktingars behov måste bort. Att förvandla flyktingmottagande till en kapitalistisk industri är inte bara osmakligt, det är även oklokt. Våra skattepengar ska gå till att sörja för människors behov, inte till att berika rufflande skivbolagsdirektörer och halvkriminella advokater.
Detta läser jag i Proletären. Och som ett svar kommer en liten vers av favoritpoeten Ove Klinthäll:

Nej, mänskan är ej bara stor i orden,
hon är fenomenal! Hon nådde Mars!
Fast lösa svältproblemen här på jorden
det är hon ej kapabel till, bevars.

Proletären fortsätter, nu om bostäder: Befria bostadsförsörjningen från marknaden och lägg ansvaret för bostadsförsörjningen på stat och kommun med människors behov av bostäder som utgångspunkt i stället för ägarnas vinstkrav. Sverige behöver en politik för planering, gemensamt ägande och med människovärdet i centrum.
Svaret är att stå upp för den klassmässiga och antikapitalistiska politik som är den enda lösningen på arbetares och vanliga människors livsproblem.
Bra sagt! Jag håller med. Vem säger emot?

onsdag 18 mars 2015

Våren är här och jag är partilös


Snön är borta. Våren är här. Man riskerar inte att halka och bryta lårbenshalsen om man går utom dörren. Vi har alltså sommaren på oss att förbereda nästa halkperiod
Förr skedde plogning och sandning i offentlig regi på offentliga platser. I dag har den verksamheten privatiserats, läser jag i Proletären nr 5/2015. Och ju mindre de privata entreprenörerna plogar och sandar desto lägre kostnader får de.
För att öka sina vinster chansar entreprenörerna på att vädret ska bli sådant att halkan försvinner på naturlig väg. En första åtgärd mot ishalkan är därför att ansvaret för plogning och sandning på offentliga platser åter läggs i händerna på Trafikverket och kommunerna, säger Proletären.
Som ett komplement till samhällets övriga förebyggande insatser är användandet av halkskydd en viktig förebyggande åtgärd. Göteborg och flera andra kommuner har beslutat att dela ut gratis broddar till äldre. Runt om i landet driver pensionärernas organisationer kravet på gratis halkskydd.

Våren är här. Snön är borta. Vi har hela sommaren på oss att kräva halkskydd.
Men varför nöja oss med det. Varför inte kräva av Stefan Löfven att gå samman med Vänsterpartiet och kräva socialism?
Jag läser i socialdemokraternas program från A till Ö och bläddrar fram till S. I det avsnittet står ingenting om Socialism. Då googlar jag fram Vänsterpartiet och där kan jag läsa att Vänsterpartiet vill skapa ett samhälle baserat på en socialistisk och feministisk grundsyn. "Vänsterpartiet förespråkar bland annat en stor offentlig sektor samt ett ökat skatteuttag för framför allt höginkomsttagare och storföretag. De säger nej till vinstuttag i välfärden och menar att välfärdsresurser skall fördelas efter behov."

Våren är här. Vi har sommaren på oss att kräva halkskydd. Men vi har också sommaren på oss att kräva socialism. Att sossarna för in det kravet i sitt partiprogram.
Vi kan inte godta ett arbetarparti som vill ha makt för att förvalta det kapitalistiska tjyvsamhället – vi vill ha ett arbetarparti som vill förvandla Sverige till ett socialistiskt samhälle.
Jag föddes in i socialdemokratin, mina föräldrar var hängivna sossar. Jag undrar vad de skulle ha sagt om de sett sitt parti driva högerut som dagens socialdemokrati.
De skulle inte ha sagt fy fan! för de svor inte, men de skulle säkert ha hittat ett språkligt uttryck för samma sak. Och de skulle säkert ha lämnat partiet, som jag gjorde redan 1969.
Partilös. Det ska man vara som skriftställare. Då är man fri och behöver inte känna några krav på lojalitet. Då kan man skriva vad man vill. Och det här är vad jag ville skriva i dag. 

tisdag 17 mars 2015

Mördarens offer har något gemensamt…


I går kom jag utom dörren, vilket inte händer så ofta. För det mesta sitter jag i min ryggvänliga gungstol i den lilla lägenhet jag brukar kalla dödens väntrum. Men nu kom jag iväg till Hemgården för att lyssna till Ragnar Dahlberg som skulle berätta om sitt liv. Och berättade gjorde han. I en hel timme utan manuskript eller ens anteckningar för minnet.
Ragnar har ju varit TV-producent och ansvarat för bland andra Café Norrköping, där jag också medverkat en gång i tiden. I mitt usla minne är allt som hänt efter 1965 försvunnet. Nu blev jag påmind om att jag spelat och sjungit i teve tillsammans med dragspelsdrottningen Estrid Eliasson och andra musiker av vilka de flesta nu är borta.
Till flydda tider återgår min tanke än så gärna, skrev Runeberg. Till flydda tiden återgår min hjärna, sa Hasse Alfredsson. Till flydda tider skulle jag önska att min hjärna kunde återgå. Men tyvärr…
Till Hemgården fick jag åka med poeten Ove Klinthäll, en gamling som fortfarande är tillräckligt ung för att köra bil. Hans verser brukar jag fylla den här spalten med när jag inte själv kan hitta på några klokheter. Det som rimmar är lätt att komma ihåg. Jag minns när han skulle göra svenska språket internationellt genom att ta bort prickarna:

Å och ä och ö ska bort
Vad sker med språkets grace
när Hörby blir till Horby
Mönsterås blir Monsteras
Men värst det blir för detta ord
som förr betecknat parlek
emellan man och kvinna
men som nu får heta karlek.

I går kom jag alltså utom dörren. Nu får vi se när det händer härnäst. Jag har körort. Jag kan köra bil, men jag vågar inte. Till mitt yrke som skriftställare hör att ha fantasi. Jag kan tänka mej ett barns huvud krossat och tillplattat under min bils vänstra framhjul.
Det finns folk som har upplevt det. Och måste leva med det resten av sin tillvaro.
Det var bra att ha fantasi på den tiden när jag skrev böcker. Nu är fantasin mest till besvär. Nu hemsöker den mej mest på nätterna, i drömmen.
I natt drömde jag fram en deckare som jag kanske borde skriva. Där skedde ett antal mord som kommissarie Janne Storm skulle utreda. De som mördades var alla män, i olika yrken och ställningar i samhället och boende på olika håll i och utanför staden. Alla mördade på samma sätt, med två knivstick, ett i magen och ett i hjärtat.
Janne Storm upptäcker småningom att alla offren är i samma ålder. De måste också ha något annat gemensamt. De har inte känt varandra. Inte numera. Men – de har alla gjort lumpen samtidigt!
Och begått en gängvåldtäkt mot en kvinna som nu hämnas genom att ta livet av dem, en efter en.
Snart fyller jag nitti. Har jag tid att skriva en bok? Och ork? Huvet funkar. Idéer har jag. Skärpning!
  

måndag 16 mars 2015

Nåt man ska va väldigt glad för!


Det är här man ska skriva kloka saker. Men när man inte känner sej så klok kan man låna av någon som verkligen är det. Här lånar jag av poeten Ove Klinthäll som ofta säger det jag vill ha sagt:

Jag blir så förskräckligt generad ibland
över saker och ting som jag sagt,
men att återta det som jag kommit åstad,
det står verkligen ej i min makt.
Jag ångrar mej väldigt och önskar jag vore
långt bort i en annan trakt,
men förmodligen är det bara jag själv
som kommer ihåg vad jag sagt.

När man som jag har skrivit hundra böcker är det omöjligt att komma ihåg vad man sagt innanför så många pärmar. Och det tror jag man ska vara jävligt glad för!

söndag 15 mars 2015

Äntligen nåt bra i Melodifestivalen!


Som musiker måste man titta på teves Melodifestivalen. Det gjorde jag i går kväll. Där var samma eländiga låtar som det brukar vara, men plötsligt bröt sej en medverkande ut: Hasse Andersson med refrängen Det var sommar, det var guld och gröna skogar. Den borde ha vunnit i folkomröstningen, men det gjorde den inte.
Jag satt och funderade på mej själv som låtskrivare. Som son till en produktiv kompositör och textförfattare borde jag väl kunna åstadkomma något. Jag försökte:

Nu är våren här
när man borde bli kär,
men tyvärr, i mitt bröst
har det redan blitt höst,
vått och blåsigt och kallt
är det där…

Det blev en eländig text, och inte fick jag till nån bra melodi heller. Jag gläder mej åt att det äntligen i Melodifestivalen har dykt upp en låt som går att lyssna på. Det var sommar, det var guld och gröna skogar.
Jag köper sällan grammofonskivor, men om Hasse Anderssons låt finns inspelad ska jag skaffa den. Och lära mej den och sjunga den. Om jag nån gång hamnar inför en publik är den bra att ha i repertoaren. Annars kan jag alltid ta gitarren och sjunga den för min gamla katt. Hon börjar alltid spinna och ser ut att uppskatta min underhållning.   

lördag 14 mars 2015

Gamlingar är vi, katten och jag!


Fredagen de trettonde gick utan att något olyckligt hände i min omgivning. Jag drömde att jag hade tandvärk och vaknade med insikten att man numera inte behöver ha tandvärk men att folk i forna tider måste ha haft ett helvete med värkande tänder.
Förr gick vanliga människor som behövde få en tand utdragen till en barberare eller rentav till en smed. Men när fler fick råd med socker blev problemet med tandvärk allt större, och efterfrågan på yrkeskunniga som kunde dra ut tänder ökade. En del läkare och kirurger började därför intressera sig för metoder att behandla sjuka tänder. En ny yrkeskår föddes – tandläkarna.
Det var bara överklassen som hade råd att befria sej från tandvärk. Vanligt folk fick dras med sina smärtor. Det är svårt att föreställa sej hur det var att leva för hundra år sedan. Och att fatta hur priviligierade vi är i dag.
Så jag borde väl inte sitta här och skriva om det. Men att pladdra om än det ena och än det andra, det är ju vad vi skriftställare gör. Till exempel poeten Ove Klinthäll som diktar så här:

När duggregnet faller på blom, blad och knopp
blir det blött, men av solvärmen torkar det opp.
Det kan ju, i herrans namn, knappt vara tvärsom.
Det där var väl inget att skriva en vers om?

Ändå skriver han om det. Liksom jag skriver om en tandvärk jag inte råkat ut för. Men ju äldre man blir, desto mer sover man – och lever i två världar: natt och dag, dröm och verklighet. Nätterna är innehållsrika, där är man omgiven av föräldrar, vänner och bekanta. Så vaknar man opp till ensamheten. Sätter sej i den ryggvänliga gungstolen och blickar ut över tomheten i dödens väntrum.
Men – jag är ju inte ensam längre. Dottern har gett mej en katt. En gammal och tandlös katt som genast gett mej sin vänskap, stångas och spinner och somnar bredvid mej i soffan när jag tittar på teve.
Vi är gamlingar, katten och jag. Den erfarenheten delar vi – och därför trivs vi tillsammans.   

fredag 13 mars 2015

Vidskeplig är jag inte!


Fredagen den trettonde. Nämenfy! Fast vidskeplig är jag inte. Det kan verka så, eftersom jag aldrig lägger nycklar på bordet eller på andra sätt utmanar ödet. Nej, vidskeplig är jag inte. Men nyfiken. Varför har fredagen den trettonde fått så dåligt rykte?
Går man till historien så får man veta att ett antal medlemmar av Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dem torterades och avrättades.
En annan hypotes grundar sej på att Jesus hade tolv lärjungar, och när Jesus förråddes var Judas Iskariot den trettonde vid bordet.
Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall och sedan lurade den blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds.
I dag är det alltså fredagen den trettonde. Vidskeplig är jag inte. Men jag går nog inte utom dörren i dag. Det är ju grått och råkallt dessutom, inget vårväder som lockar till promenader.
Fredagen den trettonde. Jag blir nog sittande här i min gungstol i dödens väntrum utan att ta några risker. Här känner jag mej trygg. Även en sån här dag. Men vidskeplig, nej det är jag inte!


torsdag 12 mars 2015

Vill kristna införa dödsstraff?


Kristdemokraterna ska få ny partiledare efter Göran Hägglund. Det lär bli Ebba Busch Thor, en 28-årig dam som är kommunalråd i Uppsala. Om man ska leda kristdemokraterna bör man väl vara kristen. Om man är kristen bör man väl tro på Bibeln.
Bibeln tvingades jag läsa som barn, trots att mina föräldrar var ateister, för i skolan var krillen det viktigaste ämnet. I Andra Moseboken 35:2 står det att man ska straffas med döden om man arbetar på en söndag. Min far arbetade på Aftonbladet som även gavs ut på söndagar. Han lärde mej tidigt att strunta i skolans krilleundervisnng.
Jag behövde alltså inte lära av Andra Mosebokens 21:27 att det är tillåtet för fäder att säja sina döttrar som slavinnor eller av Tredje  Moseboken 25:44 att man får göra om sina grannar till slavar.
Jag är oändligt tacksam mot mina föräldrar för att de inpräntade i mej arbetarklassens förakt för religion. Det gör att jag inser det orimliga i att vi har ett kristet parti i Sverige riksdag.
Religion är vidskepelse. Något man bör skydda sina barn emot. Så vad ska Ebba Busch Thor göra som partiledare? Hålla predikningar i riksdagshuset? Något bör väl namnet kristdemokraterna förpliktiga till?