lördag 31 oktober 2015

Hej, och må så bra ni kan!


När man fyllt 90 år har man överlevt de flesta av sina vänner. En har jag kvar. Han heter Ove och är mycket begåvad. Han är begåvad tillåmed på vers. Så här kan han skriva:

Av hjord är du kommen!
Du lever inte ensamt!
Ska något stort och viktigt göras
må det ske gemensamt.
Ska jorden kunna räddas
ska aktionen va gemensam,
för det är faktiskt inte mycket
du kan göra ensam.

Än mindre kan man göra när man ligger sjuk och förkyld. Jag käkar Alvedon och diverse andra mediciner som råkat bli kvar i badrumsskåpet efter min hustru. Rädda jorden må andra göra. Hej och må så bra ni kan!



söndag 25 oktober 2015

Lär av proffset Ella Fitz!


I går kunde man se och höra Ella Fitzgerald på teven, ett underbart proffs som det var en fröjd att möta. Av henne skulle våra svenska artister och arrangörer kunna lära att med enkla medel bli mer duktiga och professionella.
Hon hade valt en smal mikrofon som inte stal något utrymme från ansiktet. Hon höll den nedanför hakan och litade på att ljudteknikern skulle se till att hennes röst nådde ut.
Ett av de svåraste fel de flesta svenska artister gör är att dölja sej bakom en onödigt stor mikrofon. Då försöker fotografen plåta dem från sidan vilket gör ett konstigt intryck och får det att se ut som om de ville spotta in texten i miken.
Bort med mikrofonen från ansiktet! Håll miken nedanför hakan! Se till att ditt ansikte syns! Koncentrera dej på det som är din uppgift – att sjunga och framträda.
Att föra fram dej till publiken är teknikernas uppgift. Lita på dem! Det gjorde Ella Fitz. Hon sprang omkring och lät teknikerna lösa de problem hon därmed skapade.
Så gör ett proffs.

torsdag 22 oktober 2015

Från dödens väntrum: Hej på er!


När jag inte har något viktigt att meddela mänskligheten brukar jag stjäla en dikt för att ändå få till en blogg på morgonkvisten. I dag får det bli några skönt rimmade rader av vår hovpoet Ove Klinthäll:   

Så skimrande var aldrig havet
som Evert kanske ville få det till,
men det blev sköna poesistänk av´et,
och melodin är ljuvlig som en fågeldill.
Sånt händer när begåvade poeter
gör enkla ting till konst med rim och meter.

Så är det bara att tacka poeten Ove för lånet. Och sedan gå till sängs med min värkande rygg och sända er alla de bästa hälsningar från det dödens väntrum som numera är min bostad. Hej på er!

tisdag 20 oktober 2015

Ett demokratiskt problem!


I Proletären 10 september läser jag att den bortre gränsen i sjukförsäkringen ska tas bort. I dag får ingen vara sjukskriven längre än 2,5 år. Sedan årsskiftet 2000 har uppskattningsvis hundratusen personer utförsäkrats av denna regel.
Vad ska man nu anse om detta? Vi lever ju i en demokrati. Där är det väl folkvalda som ska bestämma. Folkvalda har bestämt att ingen ska få vara sjuk längre än 2,5 år. Läkare kanske skulle bestämma att en sjukdom får räcka i tre år eller hur länge som helst.
Men läkare är inte folkvalda. Det de säger har ingen demokratisk relevans.
Så här står vi inför ett demokratiskt problem. Folkvalda har bestämt att en medborgare får vara sjuk 2,5 år, sedan är medborgaren frisk. Nu ska den gränsen tas bort. Från den 1 februari 2016.
Detta har folkvalda politiker bestämt. De har alltså avstått från en del av sin makt och överlämnat den till läkare som inte är folkvalda.
Det låter som ett demokratiskt problem!

söndag 18 oktober 2015

Hur svårt att rädda världen?


Den frågan ställde Johan Ehrenberg i tidningen ETC den 17 oktober 2015.  Och svarade själv att det inte borde vara svårt alls. Om vi vore förnuftiga och tog vara på det som erbjuds oss.
Vi får 120000 TW från solen varje sekund och behöver bara 16 TW för att försörja all energianvändning människan behöver. Om vi hade börjat med solenergi 1979 när vi pratade om sol och vind första gången, då hade jorden aldrig haft ett klimathot överhuvudtaget.
Det är fullt möjligt att belägga alla tak och vägar med solceller och göra mer elenergi än människan behöver.
Vi skulle alltså kunna klara oss bra utan kol och olja. Vi, de flesta av oss alltså.
Men mänskligheten består av två slags människor: de som vill tjäna på andra, och de som vill tjäna varandra.
Rent tekniskt skulle elbilar kunna ersätta bensinen redan i dag. Men det ligger starka ekonomiska intressen bakom tillverkningen av bensinbilar och bakom oljan och bensinen också.
Kapitalister.
Kapitalismen är ett människofientligt system som vi borde ha gjort oss av med för länge sedan. Det naturliga systemet heter socialism.
Att vi inte redan infört socialismen är en gåta. Låt oss inte vänta längre!

lördag 17 oktober 2015

Dags att spränga bojorna!


På baksidan av tidningen Proletären står ofta något tänkvärt under rubriken Från oss som bygger landet. Den 10 september skrev där elektrikern Julius Nilsson om den tekniska utvecklingen som gör att vi kan producera mer med mindre arbetstid, något som borde kunna ge oss mer fritid till lek, kultur och mänskligt umgänge.
Det där har andra skrivit om förut. Vi skulle kunna ta ut mer fritid om vi levde för vår egen skull. Men nu lever vi för att en parasitär samhällsklass ska tjäna pengar på oss.
Kapitalisterna!
Vi skulle kunna få sänkt arbetstid och sänkt pensionsålder. Vi skulle kunna få ett rikare liv och ett mänskligare samhälle.
Om vi gjorde oss av med kapitalismen. Ett förlegat system som står i vägen för mänskligheten.
Dags att spränga bojorna! skrev elektrikern Julius Nilsson 10 sept på baksidan av Proletären.
Det är bara att hålla med.

torsdag 15 oktober 2015

Jag är bortskämd numera!


I morse kom det en låssmed och satte en liten brun kartong på insidan av dörren till min bostad. Han förklarade att den skulle ge hemtjänstpersonal möjlighet att öppna dörren och komma in utan nyckel.
Det där funkade redan från början. Snart stod en ung dam på golvet bredvid min säng och frågade vad jag ville ha hjälp med. Lite mat kanske, sa jag. Lite frukost. En smörgås med kaviar och en tallrik filmjölk.
Jag fick kravla mej upp och ta mej ut i köket med rullatorn, och strax stod där både smörgås och filmjölk på bordet.
Lite längre fram på dagen stod där en annan ung dam på golvet i rummet och sa:
– Jag heter Linnéa.
– Jag heter Sven, sa jag. Är det du som ska fixa min lunch?
– Ifall du vill så.
Det ville jag. Och så här ska det visst fortsätta. Damer kommer in i min bostad och gör det jag vill att de ska göra. Mat. Tömma brevlådan. Kasta sopor. Diska. Bädda sängen. Vad mera jag kan hitta på.
Jag är bortskämd. Jag får hjälp med allt. Jag behöver inte ens släpa mej upp ur sängen och släppa in mina hjälpare. Det sköter en liten brun apparat på insidan av dörren till min bostad.
Tekniken går framåt. Till glädje för oss gamlingar som…

onsdag 14 oktober 2015

Katten är vår bästa vän!


Det finns en gammal myt om att hunden är människans bästa vän. Det är ju alldeles galet. Människans bästa vän är katten.
Människan har haft hund i cirka tiotusen år, dvs så länge som vi varit bofasta och jordbrukare. Dessförinnan var hunden varg. Att den kunde bli tam berodde på att den kunde leva på samma mat som människan.
Hunden är bunden men katten är fri.
Om hunden vore vår bäste vän skulle vi inte behandla den som vi gör. Min bästa vän bland människorna heter Ove. Jag tror inte han skulle gilla att jag knöt ett band om halsen på honom och ledde honom ut på stan och ryckte bort honom från varje skyltfönster med vackra skyltdockor som han ville titta på.
Nej, människans bästa vän är katten.
Människan har alltid haft katt. Redan de gamla grekerna… Redan den förste greken Dimitros Primeros hade katt. Om det ska stämma, alltså, att människan alltid haft katt.
Jag har katt. Den har inget namn, jag kallar den bara Katten Katt. När jag ropar så, kommen hon springande. Hon – ja, det är en kattflicka – väcker mej varje morgon klockan sex. Då släpper jag ut henne och ser henne springa bort över gärdet. Att tänka sej att sätta ett snöre om halsen på henne och hindra hennes fria framfart är en omöjlighet.
Människans bästa vän är ingen bunden hund. Människans bästa vän är en fri katt.
För frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring. Om jag och biskop Tomas får bestämma.



måndag 12 oktober 2015

Kändis vill jag gärna bli!


I dag för 523 år sedan upptäckte Christofer Columbus Amerika. Det är en stor sak som han med rätta är berömd för. Men han är också känd för att ha löst ett mindre problem, nämligen att få ett ägg att stå utan att ramla omkull.
Man trycker ägget mot bordet så att skalet går sönder litegrann. Då står ägget. Jag googlar columbi ägg och får veta att ett problem som verkar omöjligt att lösa kan te sig ganska trivialt när lösningen väl är känd.
Tack vare Columbus vet vi nu var Amerika ligger. Det är bra att veta. Men vi vet också hur man kan få ett ägg att stå upp och det är kanske en mindre viktig kunskap. Varför ska ägget stå? Med hänsyn till dess form är det naturligt för det att ramla omkull, och då kan det väl få göra det då.
Men Columbus blev kändis bland annat för att ha fått ägget att stå. Man kan alltså bli kändis för att lösa ett alldeles likgiltigt problem. Ge mej ett sånt problem!
För kändis vill jag gärna bli.

lördag 10 oktober 2015

Nu ska man alltså skriva…


Så har man då kommit hem från Ibiza, tämligen frisk men utan att ha skrivit allt det där man hade föresatt sej. I mitt anteckningsblock står det till exempel:
Hon låg i min säng, ung och vacker – men död.
Det skulle ha blivit en deckare men blev bara en rad. Lite längre blev en dialog som skulle ingå i nästa deckare:
 – Så du skulle mörda mej då – och riskera livstids fängelse?
– Nä, det skulle inte märkas att du var mördad. Du skulle bara vara död, utan att det syntes hur det gått till.
– Och det skulle du klara?
– Javisst. Först slår jag dej i huvet så du blir medvetslös. Jag slår dej med en liten sandpåse så det inte blir några synliga skador. Sen, när du är medvetslös, drar jag en plastpåse över huvet på dej. Då får du inget syre. Du får andas ihjäl dej själv…
Det skulle ha arbetats. Tio sidor om dagen i tjugo dagar, det blir tvåhundra sidor det! Ett lagom format för en deckare som folk ska orka läsa.
Men så ska man ju sitta i solen utanför baren med en drink och titta på alla flickor som går förbi… jag menar på alla båtar som tuffar in i hamnen… och fundera över vilka miljonärer som har råd med såna lyxkryssare.
Ja, det blir några rader i anteckningsblocket. Med föresatsen att skriva de där påbörjade böckerna när man kommit hem.
Och nu har man som sagt kommit hem…