Det var länge sedan
jag presenterade Dagens Dikt på det här utrymmet. Eftersom jag själv är dålig
på att rimma bad jag vår favoritpoet Ove Klinthäll dikta om nånting. Jag sa inte
att det skulle handla om mej, men det känns nästan som om han valt mej till mej
till motiv. Dessutom har han satt rubriken GUBBE:
Ibland så kan jag minnas ifrån min
ungdomstid
en gubbe hemifrån som var nästan
invalid.
Rullator fanns ej då, ju, han gick
omkring med käpp
och prata för sej själv och nog ansågs
lite knäpp.
Men vi var unga då, ju, och hängde
aldrig läpp,
vi jävlades på skoj, mest, med gubben
och hans käpp.
Han blev så himla arg på vårt skrik
och tjoande,
men i den lilla byn var det tufft och
roande.
Nu har jag själv rullator och haltar
lite lätt,
så kommer ongjävlar som inte har nåt
vett
och härmar mej ibland, jag får utstå
spott och spe!
men blir dom gamla ska dom nog fanimej
få se!
Så är det att bli
gammal. Jag kan fortfarande köra bil men måste ha rullator för att komma ut
till bilen. Om man ska beskriva ålderdomen sker det bäst med en aforism som
samtidigt är en paradox: Alla vill bli
gamla men ingen vill vara det! Så är det och nu vet du det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar