fredag 29 april 2016

Jag tillhör arbetarklassen!




Under min barndom skulle man demonstrera på första maj. Det var obligatoriskt för arbetarklassen. Gå i ett demonstrationståg och sjunga Internationalen: Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå...
     Nu är vi väl mera välanpassade. Svenska arbetare är inte längre revolutionärer. Visst kan man tänka sej att de vill gå i demonstrationståg, men kanske då för att hellre sjunga Nya Internationalen:

Upp arbetstagare i Sverige
upp chefer i vårt vackra land!
Med nya djärva mål i sikte
marscherar vi hand i hand.
Det som är bra för svenska direktörer
är bra för svenska folket med.
Vi kräver att få dela kakan
i bästa samförstånd och fred.
Upp till kamp för exporten!
Sista striden det är.
Det kära näringslivet åt alla lycka bär.
Upp till kamp för exporten!
Sista striden det är.
Vårt kära privata näringsliv
åt alla lycka bär!
Ja lycka bär!

Mina föräldrar var noga med att det skulle synas att de tillhörde arbetarklassen. Demonstrerandet på första maj ingick i min uppfostran Jag var ett arbetarbarn och skulle veta vilken klass jag tillhörde. Det vet jag i dag – och det är jag dem tacksam för.

torsdag 14 april 2016

Även det hemska kan sägas vackert


Det är något märkvärdigt med språket. Även hemska saker kan sägas rytmiskt och vackert. Till exempel det här:

     Men hur nån vill bli människa övergår helt
     min begränsade fattningsförmåga.

Det är slutraderna på en dikt av poeten Ove Klinthäll. Hela dikten lyder så här:
    
     Ulf Ekman och sekten vid namn "Livets ord"
                          vill ha bort all abort, som ni vet,
men att komma till denna bedrägliga jord
hur kan det va nån stor rättighet?
Vad möter vi här? Nöd och motgångar jämt
och ett liv med bekymmer och slit.
Fick de ofödda välja så tror jag bestämt
att de valde att ej komma hit.
Och just "Livets ord" hotar svartögt och stelt
med det eviga helvetets plåga
så hur nån vill bli människa övergår helt
min begränsade fattningsförmåga.

Visst låter det vackert med sin sjungande rytm. Fast innehållet är förfärligt. Så låt oss glädjas åt språkets skönhet. Verkligheten är som den är. God för de rika och jävlig för de fattiga.
     Om vi vill håna de rika, de som kapat åt sej mer än de förtjänar, så låt oss göra det med vackra ord. Då gör det mera ont på dem det träffar.

Även det hemska kan sägas vackert

Det är något märkvärdigt med språket. Även hemska saker kan sägas rytmiskt och vackert. Till exempel det här:

     Men hur nån vill bli människa övergår helt
     min begränsade fattningsförmåga.

Det är slutraderna på en dikt av poeten Ove Klinthäll. Hela dikten lyder så här:
    
        Ulf Ekman och sekten vid namn "Livets ord"
vill ha bort all abort, som ni vet,
men att komma till denna bedrägliga jord
hur kan det va nån stor rättighet?
Vad möter vi här? Nöd och motgångar jämt
och ett liv med bekymmer och slit.
Fick de ofödda välja så tror jag bestämt
att de valde att ej komma hit.
Och just "Livets ord" hotar svartögt och stelt
med det eviga helvetets plåga
så hur nån vill bli människa övergår helt
min begränsade fattningsförmåga.

Visst låter det vackert med sin sjungande rytm. Fast innehållet är förfärligt. Så låt oss glädjas åt språkets skönhet. Verkligheten är som den är. God för de rika och jävlig för de fattiga.
     Om vi vill håna de rika, de som kapat åt sej mer än de förtjänar, så låt oss göra det med vackra ord. Då gör det mera ont på dem det träffar.

tisdag 12 april 2016


Nu ska jag skriva en krönika. Men det är något konstigt – jag vet inte hur den kommer in i Folkbladet.
Fram till 1964 var jag typograf till yrket. Jag jobbade i Aftonbladets sätteri, där tjugo sättmaskiner rasslade fram blyrader som blev spalter som blev sidor i tidningen. Då var det lätt att se hur texter blev tidningar.
Jag kom att hamna vid den första sättmaskinen i Aftonbladets sätteri. Då kom jag att sitta närmast rubrikmaskinerna Ludlow, där rubriksättaren Rudberg högljutt berättade om tjejerna han lägrat föregående kväll på Nöjesfältet mitt emot Skansen.
Jag jobbade alltså vid en sättmaskin. När jag tryckte på en bokstav på tangentbordet föll en matris ner från ett magasin. Matrisen hade en bokstav graverad på sidan. Tillsammans blev matriserna en textrad som gick till ett gjutverk med smält bly som pumpades fram och blev till en rad i en spalt som kunde läggas in på en tidningssida.
Så småningom blev tidningssidorna några runda blyformar som passade in i en tryckpress som spottade fram tidningar. Även i dag måste pressarna förmodligen ha runda blyformar. Men dessförinnan?                         
Den här texten jag skriver nu, vart tar den vägen? Typograferna höll på att avskaffas redan på min tid. Journalisterna skulle skriva in sina texter direkt på sidan. Resultatet blev genast synligt – DN blev full av tryckfel och illa stavade artiklar.
Den här krönikan kommer förmodligen att kunna läsas i Folkbladet. Men hur kommer den fram? Jag trycker på en knapp och skickar iväg den. Men vad händer sen?
Jag hoppas den kommer in i Folkbladet. Men jag kan inte begripa hur den kommer dit.  
Jag har fyllt 91 år och har förmodligen rätt att vara tekniskt efterbliven. Jag ger mej i alla fall den rätten.              
    

Det händer att jag får en vers av min favoritpoet Ove Klinthäll som är så angelägen att jag känner att den bör gå vidare till alla vänner och bekanta. Här kommer en sådan med rubriken Gläd dig flykting!

Plågas du av nöd och svält,
Får du bo i flyktingtält?
Gläd dej, gläd dej Gud är med dej.
Har du skadats, har du blött,
är ditt fosterland förött?
Gläd dej, gläd dej, Gud är med dej.
Har du ingenting att äta,
Plågas du av köld och väta?
Gläd dej, gläd dej, Gud är med dej.
Är du trött av flykt och vaka,
Gläd dej, gläd dej, Gud är med dej.
Är du långt från dina kära,
Har du inget att förtära?
Gläd dej, Gud är alltid nära.
Har du ont i dina tänder?
Tag en plågas dag i sänder!
Gläd dej, du är i Guds händer.
Till allt gott han plågan vänder.
Minns, du får det högsta priset
när du snart når paradiset!

Gud är god, det måste man ha klart för sej. Men det reser ett logiskt problem. För det som är gott för den ena är ont för den andra. I en tvekamp är segern god för den som segrar men förlusten ond för den som förlorar. Gott och ont är alltså beroende på ur vems synpunkt man väljer att se det.
     



söndag 3 april 2016

Den 3 april – ett märkligt datum

I dag fyller jag 91 år. Nu ska du inte köpa presenter och försöka besöka mej, för jag har har rest till Ibiza för att undvika all uppvaktning.
      Jag är alltså född den 3 april. Detta meddelas i Bo Lundins ÅRETS BOK, utgiven på Carlssons förlag 1986, så jag måste ha varit en halvkändis reda då. 
      Den 3 april är ett märkligt datum för mej, naturligtvis, men även av andra skäl. Den 3 april år 33 blev Jesus korsfäst. Den 3 april år 1893 föddes min favoritskådis Leslie Howard, han som gjorde antinazi-thrillern Pimpernell Smith, den bästa film jag någonsin sett.
      Den 3 april 1924 föddes Marlon Brando och Doris Day, filmstjärnor jag minns från min ungdom.
      Den 3 april 1950 dog kompositören Kurt Weill som gjorde Tolvskillingsoperan. Den 3 april 1967 utspelas handlingen i Maj Sjöwalls och Per Wahlöös "Den vedervärdige mannen rån Säffle".
      Den 3 april är alltså ett märkligt datum. Särskilt för mej som fått förmånen att bli 91 år gammal och leva längre än de flesta människor på den här planeten.

lördag 2 april 2016

Tyvärr är underklassen dum


Att man som socialist blir förbannad på kapitalisterna känns helt naturligt. Just nu gäller det obehaget att bli behandlad som en idiot. Framför mej har jag ett reklamblad från en trädgårdsmässa som erbjuder mej att köpa tio penséer för 19:90.
19:90 är ett pris som inte existerar. Själv skulle jag kunna sätta det priset om jag hade något att sälja, för jag har faktiskt en liten ask med tioöringar från den tid då det fanns sådana i omlopp.
Men den här trädgårdsmässan kommer att ta 20 kronor för sin blombukett. När de skriver 20 som 19:90 förolämpar de oss genom att betrakta oss som idioter, vilket vi inte är.
Jag tycker man borde lagstifta mot såna här svindlerier. Så att man måste avrunda neråt i stället för uppåt. Så att 19:90 blev 19 kronor när de skulle betalas.
Så skulle underklassen kunna lagstifta om underklassen hade makten. Men nu är det överklassen som bestämmer. Och den kan betrakta underklassen som dum.
Vilket underklassen faktiskt är när den inte tagit makten i samhället.