söndag 31 mars 2013

Om vår mest skamlöse politiker



Carl Bildt är på tapeten. Teve hedrar honom med påkostade program. I Flamman 21 mars kan man läsa att han varit spion. Den har sina uppgifter från Aftonbladet, som avslöjat att Carl Bildt lämnade informationer till USA om regeringsförhandlingarna 1976.

Bildt var då Gösta Bohmans sekreterare och satt med under de borgerliga partiernas förhandlingar. Därifrån ämnade han rapporter till USA. Förhandlingarna var hemliga och Bildt hade inte partiledarnas tillåtelse att rapportera om dem. Att lämna hemliga uppgifter till främmande makt bör kallas spioneri.

Enligt Aftonbladet säger Carl Bildt att det finns dom som gett sig den på att sätta dit honom, men "då ska man ha lite mer på fötterna. Det är ingenting för nybörjare." Flammans skribent antar att det alltså finns fler hemligheter som skulle kunna sätta dit Carl Bildt. Det finns det nog, men allt vad man hittills vet om honom borde få honom att skamset dra sej tillbaka från det offentliga rampljuset. Men att inte kunna skämmas tycks vara hans verkliga styrka.





lördag 30 mars 2013

Värt att veta om Carl Bildt



I går gjorde jag det lätt för mej genom att knycka en text ur Flamman. I dag gör jag detsamma och knycker en text ur Proletären 28 mars. Teve lyfter nu fram Carl Bildt i två stora reportage. Om vad denne skadegörare uträttat kan man läsa i Proletären:

"Borgarregeringen under Carl Bildt åren 1991–94 gav fem avgörande förändringar som blommade ut när EU-medlemskapet var ett faktum 1995.
Lagen skrevs om så att dörrarna öppnades för offentlig finansiering av så kallade privata välfärdsstjänster.
Lag om offentlig upphandling som också förenklade privatisering.
Införande av skolpeng och offentlig finansiering av friskolor.
Bolagisering och utförsäljning av statliga företag och liknande förändringar av landstings- och kommunägd verksamhet.
Utförsäljning av allmännyttans hyresrätter påbörjas.
En sjätte förändring av vikt var husläkarlagen som syftade till privatisering av hela primärvården. Men den avskaffades eter maktskiftet 1994."

Artikeln innehåller mycken nyttig kunskap. Till exempel att var tredje sjukhussäng körts ut från de svenska akutsjukhusen så att sängplatserna minskat från 36323 till i dag under 20000, vilket lett till ökat lidande för både patienter och personal. Allt är inte Carl Bildts fel, men allt är i hans anda. Det kan vara värt att veta när nu Sveriges Television försöker popularisera honom i påkostade program.   

fredag 29 mars 2013

Låt mej presentera lite tjyvgods



"Absolut förbud mot alla religiöst grundade privatskolor borde vara en självklarhet. Det är skandal att islamistisk fundamentalism, kristen idiotsekterism och till och med mumbo jumbo som scientologikyrkan får ligga till grund för undervisningen i ett land som för länge sen skiljt kyrkan från staten. Frivillig söndagsskola för dem som har särskilt pockande behov, dock ideellt finansierad, är en annan sak. Det faller under religionsfriheten. För egna pengar och på fritiden får man be till vem man vill."

Så skrev Jan Guillou i en krönika i Aftonbladet den 10 mars, läser jag i Flamman 14 mars, varifrån texten ovan är hämtad. Det kan tyckas att jag gör det bekvämt för mej när jag knycker en text så där. Men varför ska jag hålla på och skriva när det finns andra som gör det så mycket bättre!  

torsdag 28 mars 2013

Något är säkrat och tryggt i Sverige



Sverige och Finland är de enda länderna i världen som serverar kostnadsfri mat i skolorna, läser jag i en annons från Jordbruksverket. Det visste jag inte. Lagen säger att maten ska vara gratis, men den säger inte att den ska göra ungarna mätta!

Så nu kan man läsa ett upprop på Facebook där en mamma är förbannad över hur lite mat barnen får. Fem kola väger 37 gram. Det är ungefär så mycket pasta som förskolebarnen beräknas äta till lunch.

Politikerna följer lagen. Skolmaten är gratis. Men det går att spara in på den. Till 37 gram. Hur mycket käkar våra politiker till lunch? Det får vi inte veta. Men en sak vet vi. Det finns något som aldrig får minskas eller sparas på – och det är politikers löner och förmåner. Så det finns ändå något som är säkert och tryggt i välfärdens Sverige!



onsdag 27 mars 2013

Hur smakar ett äpple?



Eftersom jag är okunnig om det mesta är jag glad att ha vänner med utbildning och kunskaper. Den allra viktigaste och kunnigaste heter Ulla och undervisar på nåt universitet i Göteborg. Vi umgås bara per post och på nätet men det räcker ju ganska långt.

Nu har hon skickat mej en artikel hon skrivit om sånt som hon inte klarar av. Det gäller att hitta ord för att beskriva vissa saker, ofta t ex smak och lukt. Hur beskriver man en frukt, en parfym, en maträtt, nybakade bullar, en brandrök eller nybakad potatis?

Hon skriver: Kanske är vi hänvisade till synestesi, intermedialitet och korrepondenser? Nu måste jag skriva till henne och fråga vad dessa konstiga ord betyder.

Den sista frågan är svår nog, men eftersom hon är språkvetare står hon inte alldeles svarslös. På frågan hur ett äpple smakar svarar hon: Äppligt, kanske!   


tisdag 26 mars 2013

Jävlas datorn? Fråga barnbarnen!



Arthur Högstedt kommer man mest håg som upphovsman till Kväsarvalsen:
En kvanting träder i salen in, för att fröjda med fjällan sin, och alla rynkor blir glada i håg, ty stunsigare kvanting man sällan såg.  
Högstedt kallade flickor för rynkor, en lek med språket. Och fortsättningen ger mer att fundera över. Vad är det flickorna har gett till kvantingen?
O, du den stunsigaste kvanting som vi nånsin i livet gett något av vår kvantitettjolanting, ty aldrig bättre i livet vi sett.
Det är sin kvantitettjolanting flickorna har gett till kvantingen. Här får publiken ta sin fantasi till hjälp. Och tydligen funkade den för låten lever ju ännu efter hundra år.
Vår vän poeten Ove Klinthäll har tydligen haft den i huvet när han skaldat:

En klanting trycker på datorns knapp,
han vill få fram nåt som kallas mapp.
Och datorskärmen, snart visas den,
men då är frågan: Hur gör han sen?
Han knappar hit och dit med musen
av chanserna de tusen
blir inte nåt.
Han lyfter den fasta telefonen
och ringer sonsonsonen
som skrattar rått.

Alla tider ha sina problem. Det här känner jag igen. När datorn jävlas vänder man sej till ungarna. Jag har bara ett barn som inte längre är barn, hon har nyss blivit pensionär. Men hon har barn och dom kan datorer. Dom skrattar inte rått, men dom ser lite medlidsamma ut när gubben inte fattar att man bara trycker här – det är ju så enkelt!




måndag 25 mars 2013

25 mars, en dag då mycket hände



I dag är det jungfru Marie bebådelsedag, nio månader före jul, den dag då Jesus blev till. Om det nu var ängeln Gabriel som gjorde Maria havande eller om det var en romersk soldat eller kanske fästmannen Josef, det lär vi aldrig få veta.

I dag är det också våffeldagen. Det beror på ett hörfel. Vårfrudagen, alltså den dag då Maria blev på smällen, blev under medeltiden vårfredagen. De lät som våffeldagen. Så i dag frossar vi på nygräddade våfflor!

På vårfrudagen brukar också sommartiden börja. Men nu får jag vänta till 31 mars med att ställa fram ställa fram klockan en timme. Då kanske det rentav är vår. Nu ligger snön envist kvar kring kåken där jag bor.

Om man googlar den här dagen får man veta att en sergeant Nicholas Arlemare den 25 mars 1944 hoppade ur ett brinnande bombplan utan fallskärm och föll 4000 meter och klarade sej med en bruten fotled.

Man får också veta att det var den 25 mars 1944 som färg-tv för första gången demonstrerades i Sverige. Det skedde i AGA:s laboratorium på Lidingö där Hans Werthén ledde visningen och antog att färg-tv nog skulle ha en framtid.

Den 25 mars är också den dag då schlagerkompositören Kai Gullmar dog (1982). Det känns för mej som en stor förlust. Men som kunskap är det ju värdelöst. Liksom de flesta kunskaper man drar på sej helt i onödan.

Låt oss strunta i alltihop och grädda våfflor i stället. Sånt kan inte jag, men hustru Inga kan. Och det är en kunskap som vi har mycket större glädje av än allt jag kan sitta och plocka fram på datorn!










söndag 24 mars 2013

Demokrati? Nej, bedrägeri!



I går bestämdes det att Centern är ett liberalt parti. Det får mej att undra vad som hänt. Det får mej att fundera över vad politiska partier egentligen är för något. Låt oss se.

Ett antal människor med gemensamma ekonomiska intressen går samman och bildar ett parti. Så skedde vid slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Arbetare bildade Socialdemokratiska arbetarpartiet SAP. Centerpartiet grundades under namnet Bondeförbundet 1913 av de självägande bönderna som inte ansåg att de etablerade socialistiska och liberala partierna tog till vara deras intressen.

Det var då det. Partier bestod av personer med gemensamma ekonomiska intressen. Så är det inte längre. Dagens partier har ledare med gemensamma intressen, nämligen att skaffa sej makt och förmåner, dels på medlemmarnas bekostnad och dels på att dra till sej röster från vilka håll som helst.

Så kan Centern bli liberala när Anni Lööf tror att det kan dra röster. Så kan Socialdemokraterna överge arbetarna och bli Framtidspartiet med visionen att "alla kan leva ett bättre liv, känna frihet och framtidstro".

Alla. Rika och fattiga. Arbetsköpare och lönarbetare. Direktörer, skattesmitare, butiksägare, entreprenörer och vanliga jobbare, alla! Ska inte rösta för att arbetare ska tillvarata sina intressen utan för att partipampar ska få makt, inkomster och "ett bättre liv" än vi andra.

Så har det gått med partierna i den svenska demokratin. Och överklassens parti högern har inte bara blivit Moderaterna utan nya Moderaterna och kallar sej arbetarparti. Svindel och bedrägeri på alla håll och kanter! Snart måste vi börja från början. Människor med gemensamma intressen går samman och…

lördag 23 mars 2013

En bok av drottning Silvia



Jag har vunnit på lotteri! Det har aldrig hänt förut. Flickan som sålde lotter kom från nån förening i byn där jag bor, hon var så söt så jag köpte två lotter à fem kronor. Och plötsligt sitter jag med en vinst i handen: Drottning Silvias bönbok. Böner i urval av Drottning Silvia med bilder av Kung Carl Gustaf. Bilderna föreställer inte kungen utan ska vara tagna av honom. Färgrika bilder av blommor och natur.

Drottning Silvias bönbok. Den måste jag skiva något om. Jag känner mej elak. Jag måste leta fram något riktigt dåligt att citera. Men eftersom det rör sej om böner är det obegripligt alltsammans. Där finns små prosastycken också. Där hittar jag: "Dag efter dag får vi ta emot av det som jorden ger oss för vår överlevnad…" Jorden ger oss. Så det är inte arbetare som tvingat jorden att ge? Nej, lite längre fram är de Herren som ger bröd.

På sidan 35 tackar Silvia för att "vi är två som får leva tillsammans". Men vad är på väg att hända? "Hjälp mig nu när våra vägar skiljs – den jag älskar känner inte igen mig längre och våra samtal har tagit slut för alltid."

Och hur är det nu med Gud? I en bön för kvinnodagen 8 mars diktar Silvia: "Tack för att du skapar oss till din avbild". Gud som kvinna, ja det är ju en kul tanke. Silvia samlar mod under rubriken Jag har svårt att orka: "Samtidigt gör jag allt för att hålla skenet uppe och se lugn och glad ut." Lugn och glad ser hon också ut på porträttet i bokens början.

Den här boken innehåller en massa trams i form av böner, men den har också ambitiösa sidor. På slutet har den Herrens bön (Fader vår som är i himmelen) på svenska, tyska, engelska, franska, spanska, portugisiska, finska, nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska, arabiska och arameiska. Och så Välsignelsen på lika många språk. Intressant, inte främst för troende utan för språkintresserade.

I inledningen till boken skriver Silvia: "Jag har bett aftonbön så länge jag kan minnas." Kanske har hon skrivit den raden själv. Vem eller vilka som förlaget Verbum förmått skriva resten av boken framgår inte.    

   




fredag 22 mars 2013

Ska skolan sprida vidskepelse?



En del av barnen tyckte de var lite läskigt när Jesus spikades upp på korset. Så står det under en bild som visar hur två knektar spikar upp en man på ett kors. Bilden finns i Folkbladet 21 mars under rubriken Skolbarn fick se kyrkans påskspel. Tidningen skriver: "Den här veckan har flertalet skolor varit inbjudna till Risinge kyrka. Där har Finspångs församling bjudit på påskspel och barnen har fått följa historien om Jesu död och uppståndelse."

Denna sjuka religion, som har ett tortyrredskap som symbol och uppståndelse från döden som en självklarhet var en del av undervisningen när jag gick i skolan för åttio år sedan. Att samma vidskepelse prackas på dagens skolbarn är ofattbart och skandalöst. Skolan ska ge kunskap, inte vidskepelse.

Här är lite kunskap att delge ungarna:
Den gyllene regeln, Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem (Matt. 7:12), är inget speciellt för kristendomen, den finns i flera kulturer och religioner.
Kyrkan har betraktat djur som föremål utan själ. Om djuret skriker när man skär i det, är det bara som när ett hjul gnisslar.
De senaste decenniernas medicinska framsteg har skett trots de kristnas motstånd. Det finns en kristen höger, t ex i USA, som visar vetenskapsförakt och hävdar att Gud skapade världen för sextusen år sedan.

De kristna har nedvärderat judarna för att de avrättade Jesus. Judar är dumma. Ändå är 32 procent av alla Nobelpristagare judar fast de bara utgör 0,2 procent av jordens befolkning.

Utan tvivel är man inte klok, sa Tage Danielsson. Om du har minsta tvivel på ditt sunda förstånd bör du läsa Birgitta Forsman "Gudlös etik" (Fri Tanke förlag). Den bör absolut läsas av vissa lärare i dagens skola och är också intressant för oss som aldrig haft nån tro att tvivla på.
       

torsdag 21 mars 2013

Fan att man inte är religiös!



Som gamling sover man mycket, ibland även på dagarna. Man lever i två världar, drömmen och verkligheten. I drömmen är jag ofta på besök hos mina föräldrar som fortfarande bor i det gamla barnrikehuset på Söder i Stockholm där jag växte upp.

I natt var jag på väg hem till pappa Gunnar för att diskutera en av hans sångtexter. Som trubadur har jag ofta sjungit hans låtar. En av dom, som dessutom finns på en av de skivor han fick inspelade, heter Margita. Där skrev han i andra versen:

Ännu när månen blänker
fagert en sommarnatt,
ofta på dej jag tänker,
hoppas och drömmer att
när väl min dag är slutad
jag får dej möta igen,
ännu en gång fri från allt tvång
sjunga för dej min sång…

Jag begriper inte hur han, en gammal ateist och socialist, kunde skriva så där: när väl min dag är slutad, jag får dej möta igen! Det låter ju som om han var religiös och skulle möta sin döda käresta i himmelriket!

Tyvärr kan jag inte diskutera texten med honom, han dog 1978. Och i drömmen kommer jag aldrig upp till tredje våningen i det gamla barnrikehuset på Söder i Stockholm. Så frågan blir obesvarad. Något som besvärar mej både är jag drömmer och när jag är vaken.   

Det skulle vara lättare om jag vore religiös. Då skulle jag ju snart träffa Gunnar och Maja i salighetens boningar. Mamma Maja hade ofta synpunkter på Gunnars sångtexter. Vi skulle ha kunnat få långa och intressanta diskussioner. Men tyvärr…   



onsdag 20 mars 2013

Får vi en socialistisk skola?



På den tiden när jag gjorde författarbesök i skolor var det för att få ungarna att läsa och skriva. Jag märkte snart att det var arbetarbarnen som det var svårast att få igång. Det fanns forskare (Bernstein, Lobov) som påpekat att arbetarbarn har ett rikt språk utanför skolan, även om de verkar språkhämmade innanför skolans väggar.

Det är förklarligt. Arbetarbarnen kommer från en miljö där man misstror skolan av tradition och bitter erfarenhet. De möter läroböcker med ett innehåll som är hämtat från medelklassens verklighet och ger en harmonisk världsbild som de inte känner igen.

Förr fanns det två olika slags familjer representerade i varje skolklass. En familj som kände sej ha del i samhället och därför tog del i kulturlivet, och vars barn kände sej ha en framtid. Och en familj som hamnat utanför det offentliga samtalet, inte tog del i kultur och samhällsliv – och vars barn på goda grunder antog att de inte hade så mycket att vänta av framtiden.

Båda familjernas barn kom att få ett språk, men det kom att bära skilda sociala erfarenheter.

Sen dess har det hänt något väsentligt. Vi har fått segregerat boende. Vi har fått områden där det bara bor underklass, arbetarklass. Där skulle skolan kunna anpassa sej och bli rent socialistisk! Undervisa om arbetarklassens historia och värderingar, om den välfärd som sossarna skapade mot högerns motstånd, om vad Marx och Engels bidragit med av historiesyn och filosofi. Och så lektioner om hur strejkvapnet kan användas i stort som i smått.

Alva Myrdal sa en gång att det inte skulle bli någon ordning på den svenska skolan förrän en generation lärare hunnit dö undan. Förmodligen är det ännu sant. Men vad kommer sen? Har vi något att hoppas på?  





tisdag 19 mars 2013

Har tiggarna valt sin fattigdom?



Dagens Nyheter har haft en uppmärksammad serie artiklar om tiggarna i Stockholm. De är nu ingenting nytt. Redan för tjugo år sedan diskuterades tiggarna i stockholmspressen. Den 21 december 1991 skrev Svenska Dagbladet i en ledare att den främsta förklaringen till det ökade antalet hemlösa i Europa var "att alla människor inte uppsöker socialkontoren".

I Dagens Nyheter (4/1 92) undrade Lars-Olof Franzén om det skulle betyda att de fattiga hade sig själva att skylla. Han skrev: "Antingen är de illegala invandrare eller också är de för generade eller oföretagsamma för att söka de bidrag som står att få i de flesta europeiska länder." Enligt Svenskans ledarskribent var fattigdomen alltså frivilligt vald.

När jag var barn och farsan var arbetslös upplevde vi fattigdom. Jag och min bror Tor märkte det inte eftersom vi alltid fick mat. Farsan lyckades alltid skaffa fram några kronor. Morsan skulle hellre sluta äta själv än att gå till fattigvården, som då kändes skamligt.

Vår fattigdom var inte frivilligt vald. Det är säkerligen inte dagens tiggares fatigdom heller. Men en skam är den. Inte för dem men för det samhälle som inte klarar fördelningen av sina rikedomar. Kapitalismen kan producera men inte fördela.

Kapitalismen är de rikas system. De rika blir rikare genom att byta stora summor – inte småpengar – med varann. De mäktiga behöver inga småpengar. Därför slutar bankerna hantera småpengar. Vanliga medborgare får betala med bankkort.

Snart är tiggarna de enda som behöver småpengar, mynt och kanske sedlar. Vad ska de få i sina framsträckta händer och pappmuggar? Vad ska jag ge dem? Vad får de om jag räcker fram mitt betalkort?

Hur man än diskuterar om vårt samhälles brister så finner man att de alla har samma orsak: kapitalismen! Vi ser det och hela världen vet det: kapitalismen är orsaken till all världens elände. Även till fattigdomen och tiggeriet.  

  














måndag 18 mars 2013

Vi ses i Khao Lak!



Khao Lak, vad är det? Vi som pratar thai vet att khao betyder berg, men Khao Lak är en turistort i Thailand dit många svenskar åker.

När jag gick i skolan tyckte jag det var jobbigt att lära mej namnen på svenska städer och landskap och floder. Det blev aldrig några riktiga kunskaper. Mest blev det ett rabblande: Lagan Nissan Täljaren och Nämnaren – och ingenting i minnet för livet. Nu har världen blivit större. Nu ska man veta att Khao Lak ligger i Thailand. Om man ska begripa Ove Klinthälls dikt:

Svenskarna lägger mångtusende pengar
på allt fjärmre resmål med lyxhotellsängar.
Samtidigt kommer det folk hit till Sverige
som inte har mat eller ens natthärbärge!
Dom lurar sej hit med sitt svårtydda tjatter
och lever på svenskarnas krympande skatter.
Mat får dom, kläder, får bo i barack,
så snart har vi knappt råd att bo i Khao Lak!

Det är bra att kunna den internationella geografin för att kunna hänga med i nyhetsförmedlingen. Man bör veta var de länder ligger som invandrare kommer ifrån, länder där förhållandena är så usla att folk tvingas fly.

Man kan också ha glädje av att veta något om de platser vi reser till när vi har semester.  En sådan plats är thailändska Khao Lak. Det var den som drabbades av tsunamikatastrofen 26 december 2004. Klockan var 10:26 när den tio meter höga vågen nådde Khao Laks stränder. Dåligt byggda bostäder och hotell sveptes bort och femtusen människor miste livet.

Det kan hända igen. Jaså inte? Nej vi tror alltid att katastrofer aldrig inträffar där vi befinner oss och att de drabbar andra men aldrig oss själva. Det stämmer med vår erfarenhet. Den måste man lita på. Andra drabbas men aldrig vi. Därför kan vi utan fruktan resa till sol och bad. Vi ses i Khao Lak!  








söndag 17 mars 2013

Fram för grov generalisering!



Snart ska barnbarnsbarnet börja skolan. Vad har vi för skola nu för tiden? Är det en skola som ger klara besked eller…? En av vårt samhälles myter är ju att varje sak har två sidor så att man inte kan säga något med bestämdhet om nånting. Det är å ena sidan så och å anda sidan så.

Jag önskar våra ungar en skola med den grova generaliseringen som pedagogisk princip. Läraren bör ge raka besked om sånt som har hög grad av sannolikhet.
Finns Gud? Nej!
Det är ett svar som har hög grad av sannolikhet. Vidare: Man kan inte bli rik på eget arbete, bara på andras. Det måste skaffas fram en miljard nya arbetstillfällen i världen om alla ska leva drägligt, det klarar vi inte under kapitalismen, alltså måste vi göra – vadå?

Den svenska lärarkåren är borgerlig. Det är inte sant till hundra procent men är en generalisering som är användbar när man försöker förstå den svenska skolan.
Vi kan inte hoppas på en socialistisk undervisning, men vi kan kräva den grova generaliseringen som pedagogisk princip. Det är enda sättet att göra omvärlden begriplig.
Pedagogik är förenkling.

Man skulle också vilja ha en skola som fostrade till solidaritet i stället för till konkurrens. Inte: Jag är bättre än Pelle. Utan: Pelle hänger inte med så bra, vad ska vi göra? Alltså en skola där en elevs misslyckande är allas misslyckande.
Av en bra skola kan man också kräva att den ger studierna karaktären av arbete redan från lågstadiet. Ett arbete måste fullföljas. Fritiden blir värdefull först när den följer på lagom ansträngande arbete.

Arbetarrörelsens värderingar kommer inte in i den svenska skolan förrän arbetarrörelsens dödgrävare kommer bort från makt en. Till dess kan vi bara kräva att vanliga hyggliga lärare ger ungarna goda baskunskaper och studievana.

lördag 16 mars 2013

Vad gjorde egentligen Luther?



Allt snacket om att katolikerna har fått en ny påve kommer mej att tänka på Martin Luther (1483–1546), han som befriade oss från påvens överhöghet. Vad han egentlige gjorde fick man inte lära sej i skolan på min tid, och frågan är vad dagens skolbarn får veta.

I medeltidens feodala samhälle var de mänskliga rollerna låsta. Man var född till livegen bonde eller till godsägare och rollerna var av Gud givna. I detta samhälle växte det fram möjligheter till handel, det ackumulerades kapital, det växte fram möjligheter för den företagsamme att ta sej upp! Och det krävdes en variant av kristendomen som tillät detta.

Det kanske inte Luther tänkte på. Han satt i sin ensamma munkcell år 1512 och funderade över Guds vishet och godhet. Han kunde ha tänkt: Ja vadå, det är väl självklart att Gud är vis och god. Tänk om det betyder nåt annat. Tänk om det är egenskaper som jag kan få del av – om jag kan få direktkontakt med Gud!

Dittills skulle man gå vägen över katolska kyrkan och betala sina avgifter till påven. Nu upprättade Luther direktkontakt med Gud. Det var vad tiden väntade på!

Titta på Luthers lilla katekes. Fjärde budet. Du skall hedra din fader och din moder och dina herrar! Det var arbetarna som skulle disciplineras när den nya klassen kapitalister skulle ta sej upp. Och dina herrar! Aldrig har den här svindeln stått så tydligt i skrift som i Luthers behandling av fjärde budet.

Det fick vi inte lära oss i skolan på min tid. Får banen veta det i dag när de läser om påven och Luther och protestantismen?






fredag 15 mars 2013

Jag kanske tystnar men är inte död än



Det snöar och snöar, här där jag bor och i hela Europa. Någon sa i radio att det snöar tillåmed på Mallorca. Nu, när det borde vara vår och man borde gå och nynna Blåsippan ute i backarna står… Nu får man i stället sjunga med poeten Ove Klinthäll:

Inte en sippa i backen slår ut,
nu känns det mera som 20-dag Knut
Jag vill se blommande vide igen,
men jag får nog gå i ide igen.

Kanske får jag snart gå i ide, inte för att det snöar men för att min jäkla dator krånglar. Den vill inte längre ta emot mejl eller skicka iväg såna. Jag har inte råd att köpa en ny Mac. Det finns andra datorer som bara kostar hälften så mycket. Men kan man föra över innehållet i en Macintosh till en vanlig PC? Det får vi se.

Om jag så småningom tystnar så är det inte för att jag är död eller har gått i ide, utan för att jag håller på att byta teknik. Det är ju inte precis det lättaste man kan ta sej för på ålderns höst.      

torsdag 14 mars 2013

Bli lika fördomsfri som jag!



Nu försäkrar alla att de inte är rasister och inte vill diskriminera någon, "för vi är ju alla lika värda" eller vad det brukar heta.
Då frestas jag rannsaka mej själv. Resultatet är en smula förskräckande. Det är tur att jag inte har makt!

Jag skulle inte anställa en kvinna med slöja. Kvinnor som vill bära heltäckande burka skulle jag utvisa till ett land där sånt är normalt. Det finns flera jag inte skulle anställa. Särskilt såna som går omkring med metall i ansiktet, nitar kring munnen eller ring i näsan. Jag skulle inte heller anställa nån som är religiös, kristen eller muslim eller vad det kunde vara.

Eftersom jag rest mycket i världen har jag inga fördomar när det gäller språk eller nationellt ursprung. Romer och afrikaner skulle vara lika välkomna i det företag där jag var chef eller det land där jag var politiker.

Men som sagt, kvinnor med slöja eller personer med metall i ansiktet eller religiös vidskepelse i huvet. Jag upprepar: Det är en jävla tur att jag inte har makt.

Eller… om jag nu verkligen fick makt att påverka uppehållstillstånd eller anställningar. Skulle jag då inte välkomna invandrare, kvinnor med slöja och folk med metall i ansiktet – just för att visa hur fri från alla slags fördomar jag var?

Det är inte mycket man vet om sej själv. Men jag är nyfiken. Jag vill få vetskap om mina spontana känslomässiga fördomar för att ställa dem under förnuftets kontroll. För det är förnuftet som säger oss att alla människor faktiskt är lika värda och att det är diskussion och inte maktmissbruk som kan få meningsmotståndare att bli lika kloka och fördomsfria som jag.    

     

onsdag 13 mars 2013

Ha något att säga till om!



I Sverige har ingen ledande politiker efter Ernst Wigforss skrivit något av teoretiskt eller konstnärligt värde. När de ska välja folk till ledande befattningar verkar de också undvika skrivande människor. Annat är det i till exempel Latinamerika. Där har politiska uppdrag getts åt framstående skribenter som Miguel Angel Asturias, Pablo Neruda, Alejo Carpintier, Ernesto Cardenal för att bara nämna några.

Hos oss visar de mäktiga ett slags rädsla för skrivandet. Det kan man kanske förstå. Skriftspråket avslöjar ganska obarmhärtigt oärlighet, dumhet och halvtänkeri. Fredrik Reinfeldt vill i dag inte höra talas om sin bok Det sovande folket där han förklarar att demokratin är ett illegitimt samhällssystem och att tron på välfärdsstaten är "ett mentalt handikapp".

Våra politiker pratar mer än de skriver. Prat försvinner i luften, medan det skrivna står kvar och avslöjar sin upphovsman. De flesta av oss vanliga hederliga medborgare yttrar oss inte så ofta offentligt, varken i tal eller i skrift. För att säga något måste man ha något att säga. Och för att ha något att säga måste man ha något att säga till om!

Det har de flest av oss inte. Ännu. Men nya tider kommer. Det måste de ju!



tisdag 12 mars 2013

I dag är de musikaliskas dag!



Om du får barn i dag är det troligen en musikalisk unge. Sjung för den så ofta du kan och skaffa instrument som barnet kan pröva så tidigt som möjligt!

Den 12 mars är de musikaliskas födelsedag. Denna dag föddes Alice Tegnér 1894, Evert Taube 1890, Owe Thörnquist 1929,
Theodor Kallifatides 1938 och Liza Minelli 1946. Det är dom jag har hittat i Årets Bok, men den går ju bara fram till 1986. Vilka av dagens musikaliska underbarn som har födelsedag 12 mars vet jag inte, men de kan vara hur många som helst.

Ska man tro att de finns såna här speciella dagar? Ja, lite vidskeplig kan man väl få vara. För övrigt anser jag att man bör sjunga med alla barn och att alla barn ska få tillgång till musikinstrument i musikklasser i alla skolor. Det kan bli en lönsam musikexport som ABBA. Och alldeles säkert blir det glada och lyckliga barn, vilket väl också är något att sätta värde på!




måndag 11 mars 2013

Om Bibelns sagor och våra egna



Bibelkunskap, är det något vi skulle kunna ha nytta av? Den är numera dålig här i landet. Nils Ferlin sa en gång: – När jag började skriva kunde alla människor bibeln. Man visste vilken bild jag syftade på och man förstod vad jag menade.

Språket behöver allmänt kända bilder. Bibeln erbjuder mycket sådant material. De trettio silverpenningarna från Matteus 26:15 och grynvällingen från Första Mosebok 25:29 är användbara begrepp om man t ex vill diskutera våra folkvalda ledare. Och den som känner till Daniel 6 förstår vad Povel Ramel menar när han i visan om din njugge far och din snörpiga mamma sjunger: Gå ut och sök en annan Daniel och må i trivas bra ihop, så han får kraft att rida ut sin nya lejongrop!

Gamla testamentet är en kvarleva från den rika litteraturen i ett land som tog emot impulser från många forntida kulturers folkdiktning. De kompletterar vårt eget sagomaterial. Vår typ av folksagor med hemlighetsfulla väsen och besjälad natur saknas ju i den israeliska folkdiktningen. Och våra gamla konstsagor överlever av egen kraft. Som jag sagt förut: Vem vill undanhålla sina barn begrepp som "kejsarens nya kläder" i tevekändisarnas tidevarv?

Sen kan man ju beklaga att produktionen av folkliga myter och berättelser tycks ha upphört hos oss. Vi har blivit ett passivt folk utan historia och historier. Vi har suttit och tittat på Ivanhoe men inte på Engelbrekt. Vi sitter och tittar. Och ett folk som sitter och tittar skapar ingen folklig berättarkonst.  



söndag 10 mars 2013

Vad ska vi göra när vi får makt?



Vi som inte har något att säga till om måste hela tiden framföra önskemål och krav. För min del vill jag ha dem enkelt och klart formulerade. Och jag lånar dem gärna från andra som uttryckt sej enkelt och bra. Vi måste ju vara beredda den dag vi lyckas tillkämpa oss inflytande. Just nu sitter jag och läser Flamman från 7 mars där trummisen Nike Markelius meddelar vad hon tycker behövs för en bättre arbetsmarknadspolitik:

1) Medborgarlön. Samma lön till alla oavsett vilket arbete man utför.

2) Förkortad arbetstid. Dela på jobben som finns, antingen genom fyra dagars arbetsvecka eller sex timmars arbetsdag.

3) Samhällstjänst. Vi delar på slitsamma och farliga jobb. Och det ska gälla alla, mig, Fredrik Reinfeldt, you name it.

Nike har spelat trummor i trettio år, men det räknar inte Arbetsförmedlingen som arbetslivserfarenhet. Hon skrev en artikel i DN och berättade om frustration, förnedrande övningar som rimligen inte leder till jobb och om coachar som behandlar sina klienter som barn. Hon fick många positiva reaktioner, men Expressen ömkade jobbcoacherna som var tvungna att lotsa den otacksamma Markelius genom arbetslösheten.

Tyvärr har Expressen fler läsare än Flamman. Om jag bara kunde begripa varför.

lördag 9 mars 2013

Religionsfrihet – frihet från religion!



Sverige har varit ett föregångsland när det gäller levnadsvillkor för vanligt folk. Det sägs inte officiellt i dag därför att de som nu regerar vill att vi ska glömma bort den välfärd arbetarklassen skapade och inte kräva den tillbaka.

Till den frihet vi tillkämpade oss hör frihet från religion. Svenska kyrkan var länge makthavarnas förlängda arm som höll oss i herrans tukt och förmaning. Nu drivs kristna kyrkor och samfund främst som affärsföretag. Men vi har fått in andra religioner som börjar resa krav med hänvisning till vår religionsfrihet.

Häromdan hörde jag en företrädare för muslimerna kräva att muslimska kvinnor ska få bära huvudduk på jobbet även där de möter allmänheten, tillåmed som programledare i teve. Han sa:
– För vi har ju religionsfrihet i Sverige!    

Vi bör nu göra klart vad svensk religionsfrihet bör vara. Vi bör se religioner som förklaringsmodeller inom det förvetenskapliga tänkandet. Några av dem lever vidare i vår tid, ibland på grund av kulturell eftersläpning men ofta för att de fungerar som sociala kontrollapparater i tjänst hos vissa makthavare.

Svensk religionsfrihet bör göra religion till en privatsak. Man får vara religiös i hemmiljö och med sina likasinnade, man får även demonstrera sin tro på gatan om man vill, men man får inte göra det i jobb där man möter allmänheten. Inte i skolan, på sjukhus, i vården, i butiker och vårdcentraler eller i teve.

Så bör den svenska religionsfriheten se ut. Frihet från religion i det offentliga umgänget! Dit hade vi nästan hunnit då Sverige var ett föregångsland, den tid man nu vill få oss att glömma.   



fredag 8 mars 2013

Kulturarvet måste vara en klassfråga



I det märkliga teveprogrammet Fråga kultureliten kom häromkvällen frågan vad kulturarv är för något. Svaren från den kulturella eliten blev svävande. Jag som inte tillhör någon elit utan bara är en vanlig kulturarbetare skulle ha försökt se vad kulturarv borde vara.

Kulturarv borde vara det våra döda förfäder säger när de talar inom oss. De talar genom dikter, visor, berättelser, ordspråk och gärningar som lever i folkets minne.

I klassamhället är den härskande klassens försök att styra folkets medvetande en del av förtrycket. Vi prackas på ett kulturarv som inte är vårt, till exempel en historiesyn som inte är vår.
Ett exempel är hur skolan lärde oss fosterländskhet och rysshat med stora diktares ord:

Kung Karl den ung hjälte, han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd ur bälte och bröt i striden fram.
Hur svenska stålet biter kom låt oss pröva på.
Tillbaka moskoviter! Friskt mod i gossar blå!

Det var sånt kulturarv skolan försökte ge mej när jag var barn i en avlägsen forntid. Nu kan vi håna sådana försök, som vår favoritpoet Ove Klinthäll gör:

Neri Bender var det
en känd kalabalik,
rök och dån och rop och skrän,
skott och stamp och skrik.
Karl XII var en skurk,
sökte alltid gräl.
Det var synd att ingen turk
honom slog ihjäl.

Eftersom vi inte längre har någon samlad arbetarrörelse kanske var och en av oss får plocka ihop sitt eget kulturarv. Men något bör vara gemensamt för alla. När dagens barn blir vuxna och ska möta svenska politiker hoppas jag att de alla har läst åtminstone Andersens saga om Kejsarens nya kläder.