onsdag 31 oktober 2012

Har jag hittat en hederlig politiker?



På senare tid har jag gått in i mitt klipparkiv för 1992 för att se vad vi diskuterade för tjugo år sedan. Det märkliga är att tiden tycks ha stått stilla.  Vänsterpartisten Nils Berndtson från Linköping skrev redan då om hur språket "moderniseras" för att dölja obehagliga företeelser.
Förr fick man sparken, nu friställs man. Det låter positivt. Företagare kan också minska personal med "naturlig avgång".
(Naturlig avgång är ett gammalt nazistiskt begrepp. Judarna skulle skickas på tvångsarbete, kvinnor åt ett håll och män åt ett annat håll, varvid de skulle hindras att fortplanta sej och så försvinna genom "naturlig avgång". Min anm.)

När hyrorna stiger sägs det att "den som inte är beredd att betala får välja ett billigare alternativ". Som om det inte fanns fattigdom utan bara brist på vilja att betala.
"Valfrihet" är ett missbrukat ord. Valfriheten sägs öka när privata vinstintressen släpps in.
För tjugo år sedan lär Ingvar Carlsson och Carl Bildt ha sagt att "alla får ta på sig bördorna". Nils Berndtson påpekar att när spekulerande bankchefer "friställs" bär de ofta med sig fallskärmsavtal i mångmiljonklassen.
Jag blir nyfiken på Nils Berndtson.

Politiker brukar se till att de får det lite bättre än vanligt folk på sin ålderdom. Om jag nu hoppar tjugo år fram i tiden kan jag i Corren härom dagen läsa hur vänsterpartisten Nils Berndtson ordnat det för sej. Han är nu i 90-årsåldern.
I Corren berättar han om två arbetarkvinnor. Den ena är 82 år, har slitit ut axlar och rygg och har 8.000 kronor i månaden i pension. Den andra är 77 år, har arbetat i hela sitt liv och fostrat sju barn. Som änka får hon också 8.000 i pension.
Nils Berndtson har också arbetat i hela sitt liv, först i skogen, sen som metallarbetare och till sist som riksdagsman för vpk. Nu har han full ATP och får med tillägget från riksdagen 24.000 kronor i månaden i pension.
Han tycks känna sej orättvist gynnad i förhållande till de båda kvinnor han berättar om.

Herregud! Har han inte sett vad avgångna politiker tjänar?
Mona Sahlin får 51.000 kronor i månaden fram till 65-årsdagen. Därefter får hon 36.000 kronor i månaden i pension.
Ylva Johansson tjänar 57.000 kronor i månaden plus utskottsarvode på 8.500 och har dessutom en pension på 17.000 i månaden.  Till DN säger hon att hon "följer de regler som finns".
De får pension fast de inte är pensionärer!

Nils Berndtson skulle till sin lista på nya ord kunna foga "hederlig politiker". Han verkar själv vara en sådan och det väcker min beundran. Men hur många såna finns det?  

tisdag 30 oktober 2012

Befria kungen och hans familj!



I går kom tidskriften Reform i min brevlåda. Det är Republikanska Föreningens medlemstidning. Där finns en hel del kul att läsa.
Till exempel att men inte borde ha kungens porträtt på våra mynt utan i stället en bättre symbol för Sverige. Varför inte sätta en midsommarstång på mynten? Och inte ska väl kungen få öppna riksdagen. Talmannen borde uppmana honom att stanna hemma och själv sköta öppnandet av riksmötet.
En skribent blir provocerad av kungahusets brist på ödmjukhet – dom anser sej vara berättigade att få en massa pengar och bli bemötta med underdånighet!

Monarkin är så djupt rotad i den svenska historien att den blivit en del av den nationella kulturen. Inget parti tycks våga ta i republikfrågan. Inte ens socialdemokraterna som ändå har kravet på republik i sitt partiprogram!
Under årets Almedalsvecka i Visby hade Republikanska föreningen ett seminarium om monarkins avskaffande. Närvarande var fd hovmarskalken Elisabeth Tarras-Wahlberg som i 30 år gjort propaganda för hovet. Hon lär ha lyssnat intresserat. Föreningen tolkar hennes närvaro som ett sent demokratiskt uppvaknande, skriver Reform. Som nu ivrigt väntar på hennes medlemsansökan.

Den lär dom väl inte få. Men föreningen växer och har nu drygt tiotusen medlemmar. Om du blir nyfiken kan du kolla föreningens åsikter på www.repf.se.
Statschefen ska tillsättas på demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet. Hellre folkmassa än arvsmassa! sägs det. Medlemmarna i kungafamiljen saknar den mänskliga rättigheten att styra över sina egna liv. Vi vill befria kungafamiljen. Ge Carl Gustaf Bernadotte och hans familj den frihet de har rätt till!

En så god gärning kan väl ingen av oss ha något emot?




måndag 29 oktober 2012

Har vi ingenting lärt?



I Dagens Nyheter läser jag:
Den borgerliga regeringen har lovat att Sverige ska få Europas bästa skola. Med skolpengens hjälp ska elever och föräldrar få större valfrihet. Skolorna uppmanas att profilera sig, satsa mer på musik, teknik, alternativ pedagogik eller vad de vill.
Tidningen skriver om en skola där eleverna i klass 6 är mycket besvikna. Förra året när de gick i femman var de 25 i klassen. När höstterminen började pressades ytterligare fem bänkar in. Nu är de 30 elever i klassrummet för att skolan ska spara pengar.
– Vi sitter så nära så vi stör varandra, säger en elev. Och vi får inte lika mycket hjälp längre.

Eleverna klagar också på maten. På fredagarna får de bara filmjölk och müsli och knäckebröd med pålägg. Och aldrig mjölk, bara vatten.
– Ibland är det för lite mat. I går när det var spagetti och köttfärssås blev vi inte mätta.
– Vi sparar, säger en rektor. Men vi kan inte hålla på och skära radergummin i två bitar. Det enda som ge några pengar är att ta bort tjänster. Och det sliter på både lärare och elever.

Som jag sa är det Dagens Nyheter jag citerar. Men inte DN för i år utan ett klipp i mitt arkiv ur DN för 2 november 1992. DN för tjugo år sedan.
Tjugo år låter som en lång tid. På tjugo år skulle vi kunna lära oss många saker, göra nyttiga erfarenheter och hinna med många förbättringar. Inte särskilt mycket har vi gjort. Ett tjugo år gammalt reportage ser ut som om det kunde vara skrivet i dag.
Folkets fiender har regeringsmakten nu som då. Så folket tycks inte ha lärt sej ens det viktigaste ett folk bör kunna .

söndag 28 oktober 2012

I natt sov vi en timme längre!



Gomorron gomorron!
I dag är det vintertid. Du har väl inte glömt att ställa om klockan? Den ska ställas om en timme, antingen framåt eller bakåt. Men vilket är det nu?
Min morgontidning frågar fem personer hur de vet om det är framåt eller bakåt. Alla svarar att klockan ska vridas tillbaka eftersom det är nu man ska ställa tillbaka trädgårdsmöblerna.

Det gör mej förvånad. Min morgontidning är Folkbladet. Den bör väl läsas av folk som inte tillhör medelklassen och bor i villa? De flesta av oss har ju inte trädgård och trädgårdsmöbler. Det bör finnas ett sätt att minnas hur klockan ska ställas som kan gälla för oss alla. Och det finns det. Vi kan alla med saknad tänka tillbaka på sommaren och därmed bli erinras om att klockan ska ställas tillbaka. För att till våren ställas fram för att vi ser fram emot sommaren som ska komma.

Glöm medelklassens trädgårdsmöbler! Nu är det vintertid för oss alla, vilken klass vi än tillhör. Och i vilket EU-land vi än bor.
Alla EU-länder ställer om till vintertid och sommartid samtidigt. Vintertiden, som är normaltid, börjar sista söndagen i oktober. Sommartiden börjar sista söndagen i mars.
Tanken med att ha gemensamma regler för sommar- och vintertid är bland annat att det ska bli lättare att sätta tidtabeller för transporter mellan olika länder.

På nätet kan man hitta andra motiveringar. Till exempel att man kan utnyttja dagsljuset bättre om man vaknar tidigare på sommaren. Men överheten gör ju inga ändringar för att vi ska bli gladare och må bättre. Snarare för att vi ska arbeta mera och bli lönsammare. Hur det hänger ihop med det här är jag inte klar över, det hoppas jag någon annan kan förklara.  

lördag 27 oktober 2012

Lika människovärde – men inte i pengar väl?



Framför mej på bordet ha jag Dagens Nyheter för 25 oktober. Där står det på första sidan "Bankernas vinst hittills i år: 61,6 miljarder kronor". Och så visas bilder på fyra storbankers chefer. SE-bankens Annika Falkengren, Swedbanks Michael Wolf, Handelsbankens Pär Boman och Nordeas Christian Clausen.
De är svenska medborgare. Det är jag också. Om vi hade lika värde skulle vi ha lika stor del i de där 61,6 miljarderna.

Hur stor skulle då min del bli? 61,6 miljarder, det blir en jävla massa nollor. De får inte plats på min räknedosas display, så jag tar till penna och papper.
61,6 och tre nollor, det blir tusen. Tre nollor till, det blir miljoner. Tre nollor till så blir det miljarder. 61,6 000 000 000.
Och så får vi dela det med nio miljoner invånare i landet. 9 000 000. Om jag mins rätt från min tid i skolan på trettitalet så kan man nu stryka lika många nollor i båda talen. Då får vi 61,6 tusen delat med 9. Det tycks bli 6844.

Sextusenåttahundrafyrtiofyra kronor, som vi skulle ha kunnat få i ränta på våra sparpengar i genomsnitt om bankerna betalat ränta på inlånade pengar. Om de inte tilläts stjäla från oss.
För visst är det stöld. Som lagen tillåter. Sextusenåttahundra spänn. Har några höjdare rätt att stjäla från mej, som inte ens har rätt att stjäla en chokladkaka på ICA utan att bli bestraffad.
Sextusenåttahundra spänn. Om jag räknat rätt. Men det har jag väl inte. För varför skulle jag kunna räkna, jag som inte ens har laglig rätt att öka mina inkomster med en enda miljard. 

fredag 26 oktober 2012

Vad kostar en statsminister?



På sin nya skiva "Rent förbannat" sjunger Ulf Lundell:

De säger att folket bygger landet
men jag vet inte längre om det kan va sant
Jag kände mej som hemma här en gång
Nu verkar nästan ingenting bekant

Så känner jag det också. Jag växte upp medan sossarna byggde välfärden. Nu är partiet korrumperat.  I Flamman skriver Ann Charlott Altstadt om "socialdemokraternas horeri – att mot betalning högervrida partiet och Sverige".

Mot betalning? Ja. I december 2011 avslöjade Aftonbladet att sossar som exempelvis Niklas Nordström och Carl Melin via pr-byrån Prime fått näringslivspengar för att jobba för att sossarna skulle bryta med Vänsterpartiet.
I s-tidskriften Tiden skriver Daniel Suhonen och Felix Antman om hur den politiska och ekonomiska eliten smälter samman.
 Om ett parti står i vägen för Näringslivets intressen måste inte partiet längre förlora val, det måste förändra sin politik!

Det är bra att tidskrifter som Tiden påpekar att sossar fått betalt för att gå Näringslivets ärenden. Men det största sveket och den värsta skandalen tiger både de och alla andra medier om.
Det var när vi 1994 skulle rösta om Sveriges eventuella inträde i EU. Då Ingvar Carlsson som 1990 sagt nej plötsligt blev den mest aggressiva förespråkaren i radio och TV och helsidesannonser i pressen. Annonserna måste ha kostat miljoner. Vad kostade Ingvar Carlsson?

Han kan tidigare ha varit köpt, eftersom han redan från 1986 efter Palmes död genomförde det mesta på Näringslivets önskelista. Men nu – om ni gräver fram hans framträdanden före EU-valet 1994 – så ser ni tydligt hur han anstränger sej för att göra skäl för pengarna.
Hur mycket pengar? Borgerliga journalister har kanske inget intresse av den frågan, men för Daniel Suhonen och Tiden borde den vara något att undersöka. 

torsdag 25 oktober 2012

Till er som har framtiden för er



I september varslades 7300 personer i Sverige om uppsägning. Förtagen vill spara och det gör man genom att avskeda arbetare, dvs stjäla deras löner och lägga pengarna till företagarnas vinst.
7300 personer blir arbetslösa, men i välfärdslandet Sverige är det inte meningen att de ska svälta ihjäl. Hur ska de då försörjas? Det bryr sej inte företagarna om. Deras vinster har ökat. Tillvaron har blivit bättre för dem.
Överklassen har fått det bättre. Underklassen har fått det sämre.

Om man vill försöka vända på steken och tänka sej en modell där underklassen, dvs vanligt folk, fick det bättre, då stöter man på svårigheter.
Först måste man ge sej på begreppet sparande. Det lanserades 1976 av Gösta Bohman och trummades in i oss av lydiga massmedia. Välfärden kostar. Vi har inte råd. Alla måste spara. Sparandet räknas alltid i pengar. Det man sparar in på de fattiga tillfaller de rika.

Bort med pengarna! Det ska inte vara så att ett fåtal får slita ut dej för att öka de rikas rikedom medan andra får dra sej fram på svältgränsen. Välfärden ska mätas i hälsa, välstånd och trivsel!
Vi ska alla dela på de jobb som måste göras. Sex timmars arbetsdag, eller fyra timmars arbetsdag. Dubbel eller tredubbel bemanning i vårdyrken, undervisning och kommunikationer. Inga ensamjobb, alltid minst två. Inga slitjobb åt privata profitörer.

Finns det inget parti som driver dessa självklara krav på välfärd för vanligt folk, så får ni väl bilda ett. Ni som har framtiden för er. När min generation bara har att erkänna att vi misslyckats.

onsdag 24 oktober 2012

Det enkla är det sköna



Apropå mina tankar i förrgår om kulturarv. Ordspråk kan vara uttrycksfulla och bevara folkets erfarenheter genom århundraden. De har inte blivit krångligare med tiden utan tvärtom slipats till större enkelhet och klarhet. Här kan man se att det enkla är det sköna:

Bördan är lätt på andras skuldror.
Den som är van at ta har svårt att ge.
Tjuven tror att alla stjäl!
Den som är mätt tror inte på hunger.
Soldaterna tar risken, generalerna äran.
Rätten sitter i spjutstångs ände.
Nöd bryter lag.
De fattigas möda ger den rike hans föda.
Tungt är att träla, tyngre att tigga.
Den som bär skon vet bäst var den klämmer.

Så enkelt och klart kan man kanske inte alltid formulera sina åsikter. Låt inte det hindra dej från att skriva. Här är ett ordspråk som ger oss alla rätten till yttrandefrihet:

Det skulle bli mycket tyst i skogen
om bara de bästa fåglarna sjöng!

tisdag 23 oktober 2012

Brev från Arbetsförmedlingen



Den 20 oktober bloggade jag under rubriken "Klasskamp igen – nu om vår hälsa". I går fick jag svar från Arbetsförmedlingen som följer:

Hej Sven,
Jag heter Annika och jobbar som arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen. Vi prenumererar på blogginlägg som handlar om jobb och arbetsmarknad.
Den kvinnan du skriver om blev isåfall utförsäkrad från försäkringskassan och ska då prövas mot arbetsmarknaden om hon på något sätt med anpassade arbetsuppgifter eller i en annan branch än tidigare yrke kan utföra arbete till någon del.
Hon blir då inskriven i 3 månader i något som kallas arbetslivsintroduktion. Under den tiden utreds det om man kan hitta annat arbete eller andra arbetsuppgifter i någon omfattning.
Detta kan enbart ses positivt då om detta skulle falla väl ut skulle lyfta hennes livskvalité väsentligt både ekonomiskt och socialt.
Blir utfallet att hon inte till någon del kan utföra något arbete erbjuds hon det vi i dagligt tal kallar sjukpension tidsbestämt eller permanent. Och då har det i alla fall gjorts en utredning och det kan också bara vara positivt.
Alla förändringar behöver inte vara av ondo, vi jobbar för att ta tillvara kraften där den finns. Vi hade en kampanj för ett tag sedan där vi lyfte just detta för att belysa de olika insatser vi har för funktionshindrade så att arbetsgivarna skulle få vetskap om dom. Som ett exempel behöver en rullstolsburen person nödvändigtvis inte vara handikappad om den utför ett kontorsarbete där den inte behöver använda sina förlamade ben.
Med vänlig hälsning Annika, arbetsförmedlare

På det svarade jag:

Annika hej! Om du prenumererar på det som skrivs om er verksamhet så kan du gå tillbaka till Aftonbladet 30 augusti 2009, då jag började samla på det som skrevs om försäkringskassans nya regler. Då skrev AB om 51-åriga Tuija Saaari som enligt sin läkare var för sjuk för att jobba men ändå fick sin sjukersättning halverad. Till AB sa hon: Ni har förstört mitt liv.
Det var 2009 det. Ingen vet hur mångas liv försäkringskassan och arbetsförmedlingen har förstört sen dess. Du medger själv att ni går arbetsgivarnas ärenden. Deras enda intresse är att tjäna pengar på att krama arbete ur folk, gärna också ur sjuka. Vem som är för sjuk för att arbeta ska läkare avgöra, inte byråkrater som har sitt hjärta hos företagare och inte hos det folk som betalar deras löner.  
Ditt arbete (som du beskriver det) är en skamlig sysselsättning. Om du inte litar på läkarna, vem litar du då på? undrar
SVEN WERNSTRÖM  

måndag 22 oktober 2012

Kulturarv – vad är det?



Kulturarv bör vara våra förfäders röster inom oss. De döda är döda men de talar genom dikter, visor, berättelser, ordspråk och gärningar som lever i folkets minne. Och som borde läras ut av skolan.
I klassamhället är den härskande klassens försök att styra folkets medvetande en del av förtrycket. Där är man "bildad" med en bildning som inte kan användas till något. Att vara eller inte vara. Om du är bildad vet du att det är en fras ur Hamlet av Shakespeare. Men vad ska du ha det till?

I vårt samhälle blir kulturen splittrad. Man får plocka ihop ett eget kulturarv av sånt som råkar komma i ens väg. Mitt eget minne rymmer en väldigt brokig blandning. Fast jag är socialist är det sällan kampsånger som klingar i skallen på mej. Där kan det i stället dyka upp en strof av skalden Kellgren som levde på 1700-talet och skrev i Salig Dumbom:

I politiken var hans tro
vad ingen bonde lär förgäta
att om man mjölka vill sin ko
bör man ock ge den till att äta!

Den versen drar löje över arbetsköpare som vägrar betala anständiga löner. De begriper inte att de gräver sin egen grav. De är tillåmed dummare än Salig Dumbom.

Jag har läst historia i August Strindbergs Svenska Folket. Strindberg visste ingenting om vår tid, han dog 1912. Men han hade den tidlösa insikt som förtjänar att bli kulturarv. Han skrev om 1300-talets Visby:
"Visby råkade, som sagt, i ett sådant onaturligt tillstånd av hopade rikedomar bredvid ett väl dolt elände, som på handelsspråket kallas blomstring."
Det kunde vara en beskrivning av dagens svenska välfärd.

Ett annat föredöme kunde vara Joe Hill. Han var arbetarkämpe, därför vill inte skolan ha honom. Men han finns till hands den dag vi behöver honom:

Om jag någonsin ska strida
blir det för vår fana röd
Och geväret vill jag vrida
mot tyrannen till hans död!

Jag undrar ofta hur den nya generationens kulturarv kommer att se ut. De som är uppfödda på discodunk med obegripligt textskval eller på rockvideos med handlingslöst bildflimmer – kommer de att kunna hämta styrka ur fädrens erfarenheter eller hitta ord att förlöjliga överheten med?
Man får väl tro det bästa. Och om de kommer att ha likadana politikerbroilers som vi kan man hoppas att de åtminstone har läst Andersens saga om Kejsarens nya kläder. 

söndag 21 oktober 2012

Prata vettigt och stava rätt!



Från min tid som maskinsättare har jag ett maniskt intresse för svenskan. Det kryper i mej när jag ser felaktigheter och dumheter i språket.  På en skyskrapa i Norrköping står det Holmen Paper. Jag hävdar att papper stavas med två p och att det är fel att stava med ett p. Men det är det inte. Det är den nya tiden.
Den nya tiden gör rent hus med åäö också. Redan 1984 förvandlades Skånska Cementgjuteriet till Skanska. 1988 blev Götabanken Gotabanken. Samhällsföretag blev Samhall. Poeten Ove Klinthäll skrev om jag minns rätt:

Å och ä och ö ska bort
Vad sker med språkets grace
när Hörby blir till Horby
Mönsterås blir Monsteras
Men värst är det för detta ord
som förr betecknat parlek
emellan man och kvinna
men som nu får heta karlek.

Man kan formulera meningar som är språkligt korrekta utan att för den skull vara glasklara. Politiker gör ofta så. Jag minns att en moderat politiker tillfrågades i radio om varför nämndemän är politiskt valda och svarade:
– Man har väl ansett att det är den nomineringsformen som är aktuell.
När Ingvar Carlsson var statsminister fick han frågan om den nya skattereformen skulle finansieras til hundra procent och svarade:
– Det beror på vad man menar med hundra procent.
När Laila Freivalds var justitieminister sa hon:
– Och det är mycket viktigt att vi bedriver en politik som leder till resultat.

Språket är svårt. Är jämlikare mer än jämlikt? Är ökad jämlikhet mer än jämlikhet? Och rättvisare, är det mer än rättvist? Då är väl unikare mer än unikt också, men hur i helsike då?
Dock vet jag att abborre stavas med två b och två r och att aldrig aldrig stavas med två l vilket alltid alltid gör. Samt att m och n aldrig dubblas framför d och t.

Och vissa fel skulle jag aldrig göra. Till exempel:
Halvt vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Fredrik Reinfeldt. Det kallas syftningsfel, eftersom denna klassiska mening inte syftar på Fredrik Reinfeldt utan på Erik XIV.
Och så kan jag tala om att Monopolkapital stavas med tre o. Ifall du inte fick lära dej det i skolan.

Prata vettigt och stava rätt!



Från min tid som maskinsättare har jag ett maniskt intresse för svenskan. Det kryper i mej när jag ser felaktigheter och dumheter i språket.  Påen skyskrapa i Norrköping står det Holmen Paper. Jag hävdar att papper stavas med två p och att det är fel att stava med ett p. Men det är det inte. Det är den nya tiden.
Den nya tiden gör rent hus med åäö också. Redan 1984 förvandlades Skånska Cementgjuteriet till Skanska. 1988 blev Götabanken Gotbanken. Samhällsföretag blev Samhall. Poeten Ove Klinthäll skrev om jag minns rätt:

Å och ä och ö ska bort
Vad sker med språkets grace
när Hörby blir till Horby
Mönsterås blir Monsteras
Men värst är det för detta ord
som förr betecknat parlek
emellan man och kvinna
men som nu får heta karlek.

Man kan formulera meningar som är språkligt korrekta utan att för den skull vara glasklara. Politiker gör ofta så. Jag minns att en moderat politiker tillfrågades i radio om varför nämndemän är politiskt valda och svarade:
– Man har väl ansett att det är den nomineringsformen som är aktuell.
När Ingvar Carlsson var statsminister fick han frågan om den nya skattereformen skulle finansieras til hundra procent och svarade:
– Det beror på vad man menar med hundra procent.
När Laila Freivalds var justitieminister sa hon:
– Och det är mycket viktigt att vi bedriver en politik som leder till resultat.

Språket är svårt. Är jämlikare mer än jämlikt? Är ökad jämlikhet mer än jämlikhet? Och rättvisare, är det mer än rättvist? Då är väl unikare mer än unikt också, men hur i helsike då?
Dock vet jag at abborre stavas med två b och två r och att aldrig aldrig stavas med två l vilket alltid alltid gör. Samt att m och n aldrig dubblas framför d och t.

Och vissa fel skulle jag aldrig göra. Till exempel:
Halvt vansinnig och av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Fredrik Reinfeldt. Det kallas syftningsfel, eftersom denna klassiska mening inte syftar på Fredrik Reinfeldt utan på Erik XIV.
Och så kan jag tala om att Monopolkapital stavas med tre o. Ifall du inte fick läa dej det i skolan.

lördag 20 oktober 2012

Klasskamp igen – nu om vår hälsa



En egendomlighet i den nya reinfeltska världen är att man på ett ögonblick kan förvandlas från sjukskriven till arbetslös fast man inte har blivit ett dugg friskare. Politiker kan bestämma att man bara kan vara sjuk en viss tid.
Jag läste om en kvinna som drabbats av detta. Hon hade varit sjukskriven en tid och blev av Försäkringskassan hänvisad till Arbetsförmedlingen därför att hennes tillåtna sjuktid var slut. Sjukpenningen drogs in och a-kassan skulle ta vid. Eller hur det nu var.

Sunda förnuftet säger oss att det måste finnas en anledning till att såna här galna bestämmelser utfärdas. Det kan inte vara så att var och en måste få rätt att försörja sej själv. Nej, i ett gott samhälle måste vem som helst ha rätt att vara sjuk och försörjas av oss som är friska.
Samhället fungerade ju medan den här kvinnan var sjukskriven. Hennes arbetskraft behövdes inte. Sjuka människor ska inte räkna som arbetskraft i ett friskt samhälle.

I ett sjukt samhälle som vårt är det annorlunda. Den här kvinnan ska inte ut på arbetsmarknaden för att försörja sej själv. Hon ska ut på arbetsmarknaden för att någon företagare ska kunna tjäna några ynka kronor på det lilla arbete hon ska orka utföra trots sin sjukdom.
Hon är ett offer för ett klassamhälle där fel klass har makten.

fredag 19 oktober 2012

Som vatten förvandlas till gas



I går mötte vi här en ung poet som gjorde mej glad och hoppfull. Men vad är det jag hoppas på? Socialismen? Kan det inte tyckas lite främmande och orealistiskt, så högervriden som vår värld nu ser ut?
Kanske det. Men då måste vi fråga oss hur pass allvarligt vi ska ta på den teoretiska bakgrund som våra studier gett oss.

Inom det marxistiska tänkande som undanhållits svenska folket finns den dialektiska lag som handlar om kvantitativa och kvalitativa förändringar.
Man kan illustrera den med hur vatten förändras när det värms upp. Antalet grader ökar men det är fortfarande vatten, tills det plötsligt vid hundra grader förvandlas till en gas, alltså till något helt annat.
En kvalitativ förändring kommer som ett plötsligt resultat av en kvantitativ förändring.
Om den lagen är allmängiltig så kan den tillämpas på det mänskliga samhället också. Vår medvetenhet ökar, vi är fortfarande passiva och förtryckta, men vi blir klokare. Och så en dag pockar det över. Bitarna faller på plats. Vi reser oss och säger: Nä nu jävlar!

Då kommer folkets kultur att blomma upp och samhällsomvandlingen att genomföras. Efteråt kommer vi som alla befriade folk att fråga: Hur fan kunde vi ha det som förut? Varför väntade vi så länge?
Då blir vi ett klokt och vaket folk. Då behöver ingen frukta folkomröstningar som nu anses odemokratiska eftersom folket säkert röstar fel. Då lever vi alla upp och skapar en kultur som inte förtrycker utan lever och gestaltar.
Så ser min vision ut.

Verklighetsfrämmande och kanske lite barnslig rentav. För alla som inte vill se att det faktiskt är en naturlag som gör att vatten inte tål mer än hundra grader utan att förvandlas.

torsdag 18 oktober 2012

Slut på semestern



Slut på semestern men inte på krassligheten. Vill gärna blogga vidare, men orkar kanske inte varje dag.

Det har hänt något rätt kul. Från ett brorsbarnbarn som heter Emelie fick jag en dikt som hon skrivit "nu på morgonen". Den har sina poänger, därför publicerar jag här – med hennes tillstånd förstås – DAGENS DIKT – av Emelie Vikberg Wernström:

Vi står djupt därunder
i välfärdens svacka
skrapar våra smulor
och förväntas att tacka
förlora några lemmar
för att tjäna en hacka
och göda kapitalet
hos en fläskig borgarbracka.

"Om du jobbar hårt
proletariatets profil
kan jag med nästa bonus
köpa en tjusigare bil"
och jag väver vidare
på kapitalismens textil
och min kille värmer stolar
i försörjningsstödsexil

Och visst göder vi ett monster
i konsumismens maskin
förlorar våra dagar
till ett hungrigt adelsgrin
Och kampen, den självdog
och såväl empatin
när splittringen uppstod
i vänsterutopin

och längst upp i Rosenbad
grymtar gödda dollarsvin.


Så ska det låta! Man får bara hoppas att det finns många såna barnbarn i landet, då kanske nästa generation gör upp med högern och den svekfulla socialdemokratin och skapar det samhälle vårt arbetande folk förtjänar.