Dela rätt och vi får alla bröd

För Dagens dikt väljer jag i dag Ture Nerman, överklassgrabben som skrev så fin arbetardikt. 1926 skrev han Gammal arbetare i Folkets hus´ hall. Den handlar om en gubbe som gått in på Folkets hus på Barnhusgatan i Stockholm för att söka lite värme. Där strömmar in en fin publik som ska gå på revy:

och hallen ekar av förtjusta skratt

och doftar överklassparfym i natt

Det blir tyst i hallen. Gubben sitter där och tänker tillbaka. För 15-20-25 år sen, då brann här eld i sinnen. Då slogs vi än mot Mammons tyranni, och ledarna var magra än som vi… Men så är revyn slut och publiken strömmar ut:

Vad? Jag har sovit… drömt… Teatern slut.

Publiken klär sej, gnolar strömmar ut…

går opp i bilarna på Barnhusgatan.

Ja, klockan slog ju elva nyss, för satan.

De sista skådespelarna går hem.

Jag fryser. Hu, det kryper i var lem.

Man är för gammal för tre nätters vaka.

Fy fan vad en kopp kaffe skulle smaka!

Jaja, vaktmästarn… Nu ska gubben gå

i kalla natten ut och pröva på

att tigga hop en slant till natthärbärge

här i demokratiens gamla Sverige…

Ture Nerman visste det vi alla vet men ännu inte dragit konsekvenserna av:

Du önskar trygghet emot svält och nöd.

Jorden är rik. Allt finns i överflöd.

Dela det rätt och vi får alla bröd.

Så kunde han skriva – enkelt och rakt. Det var därför jag ville påminna om honom.