Det händer att mina borgerliga
läsare påstår att jag bara lär ut marxism i mina böcker. Det vore inte fel, men
sant är det inte. I berättelsen om Drottningens skomakare på 1600-talet kan man
till exempelläsa detta:
"Till
ölbryggning tager man korn som fått gro och därefter torkas och stöts till
malt. Matet läggs i mäskkaret och hälls över med kokande vatten, stäva för stäva,
under omrörning. När det blivit en tunn gröt, arbetas det hårt med ett träroder
i minst en timme.
Under tiden kokas mera vatten, som sedan hälls på mäsken tills det blir en
tunn välling. Den silas genom halm och blir vört, som kokas och silas igen
tills den blir klar och känns stark.
Vörten kokas tillsammans med torkade hängen av humleväxten som ger smak. När
vörten svalnat sätter man till jäst från tidigare bryggning. Efter ett par
timmar har ölet kommit i jäsning. Då kan man hälla det på tunna, men tunnan
måste lämnas öppen så det kan jäsa över.
När jäsningen upphört kan man slå tappen i tunnan. Efter tre eller fyra
veckor har man ett gott öl."
Trälserien är en mycket lärorik
samling berättelser. Om någon av mina läsare vill ta till sej ovanstående
recept så ser jag fram emot att få smaka ett stop. Gott öl är det ont om.
Därför dricker jag sällan öl, nära nog nykterist som jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar