tisdag 30 september 2014

Det finns alltid något att glädjas åt


Dagens dikt har poeten Ove Klinthäll skrivit. Kanske nynnade han melodin till En liten tomtegubbe, det vet jag inte, men jag får den i huvet när jag läser denna text:

En liten torpargubbe satt en gång –
han var reumatisk, böjd och skrynklig –
och tyckte arbetsdagen var för lång
och dagsförtjänsten alltför ynklig.
Torpet kallt, barnen svalt,
TBC fick flera av dom.
Svält och nöd, tidig död,
var vad fosterlandet gav dom.

Men torparns sonson som har blivit fet
på sommarn far till farfars stuga,
och vatten, avlopp, elektricitet
har han satt in, nu kan den duga.
Tänk va gott farfar mått, säger han,
va skönt han haft´et,
tänk va bra allting va´
förr när högern höll i skaftet!

Nu håller inte högern lägre i skaftet sen Reinfeldt & Co lämnat över till vänstern. Det vi nu kan hoppas på är att vänstern verkligen blir vänster och inte glider över åt höger. Ack ja, hoppas kan man ju alltid.
I morgon börjar hösten och vintern. Brrr! Och på torsdag åker jag till varmare nejder. Då slipper ni möta mej på denna spalt ett tag. Så det finns alltid något att glädjas åt, antingen vänstern eller högern håller i skaftet!

måndag 29 september 2014

Döda! Men låt andra göra jobbet!


En av mina vänner har som hobby att sitta nere vid Refvens grund och meta i den ström som rinner genom vår hemstad Norrköping. Han tröttnar aldrig på att bjuda mej att dela hans hobby, något som jag alltid måste avböja. Varför då? undrar han. Och jag har ännu inte haft mod att säga honom sanningen.
Jag kan inte meta. För om jag fick napp och drog upp en fisk skulle jag bli tvungen att avliva den. Och jag kan inte avliva något som tittar på mej.
Jag skulle kanske kunna jaga och skjuta på håll. Men jag skulle aldrig kunna slakta en kanin eller en gris, för de skulle säkert titta på mej.
Flugor kan jag slå ihjäl. Den vanliga husflugan (Musca domestica) har stora ögon som är riktade åt flera håll. Den kan se föremål som är framför, ovanför och på sidan om den. Flugögat är uppbyggt av en massa småögon som alla ser lika bra. Jag kan inte få känslan av att flugan ser rakt på mej, därför kan jag slå ihjäl den.
Som barn kunde jag skjuta med slangbella på ekorrar som var långt borta och svåra att träffa. Men om de var nära och lätta att träffa kunde jag inte skjuta. För då fick jag känslan av att de tittade på mej.
En blick innehåller alltid ett vädjande. Var min vän! Skjut inte på mej! Trampa inte på mej! Döda mej inte!
Jag äter gärna kött – käk av djur som någon annan har dödat. Jag äter gärna fiskbullar men skulle aldrig kunna sätta gaffeln i en hel fisk som låg på tallriken och tittade på mej. Inte ens om det var en liten sardin.
Här har jag ett moraliskt problem. Låt andra göra jobbet! Hitler hade inget blod på sina händer. Han lät andra göra jobbet. Våra kapitalister blir rikare och rikare, inte genom att arbeta utan genom att låta andra göra jobbet.
När jag granskar mej själv finner jag alltså att jag har samma moral som dom jag avskyr mest.
Döda inte något som kan se vad du gör. Se gärna till att det blir dödat – men låt andra göra jobbet! Usch! Fy fan!

 

    





söndag 28 september 2014

Sista låten är alltid det bästa man gjort


I natt gick ett tonband sönder för mej. Det tasslade in sej i bandspelaren och gick av när jag försökte dra ut det. På det bandet hade jag spelat in en låt som går så här:

Hej – kom res dej upp ur stolen där
kom ut och se på solen här
se på vår sta´ så skön den kan va´
kom dansa med mej och kärlek vill jag ha.
Stäng av teveapparaterna
kom ut till dans på gaterna.
Sommarn är här, i kväll blir man kär
när Bälgadraget spelar hambo.
Solen går ner, skymningen ser…

Här gick bandet av och resten av min text var förvunnen. Nu är jag ju lyckligt lottad, eftersom flera gäng spelat in min hyllning till Norrköping och Bälgadraget, men om de inte gjort det skulle min text ha varit förlorad.
Nu undrar jag: finns det inte modärnare grejer att spela in musik på än tonband som kan trassla till sej och gå sönder? Jag har sett nån liten grej som är mindre än min tumme som man sticker in på sidan på datorn och som rymmer massor av musik utan några rörliga delar.
Sånt där är obegripligt för en åldring som jag, men jag ska gå till en musikaffär och fråga. För den sista sångtext man skrivit är alltid det bästa man någonsin gjort och alldeles för viktig för att gå förlorad med ett trasigt tonband.  

lördag 27 september 2014

Låt oss se vad den nya regeringen gör


I Proletären 25 september skriver en hotellanställd tjej som heter Moa:
"Timanställningen är arbetsköpares gudagåva. Timanställningen kräver ingenting – ingen betald semester, ingen sjuklön, inget friskvårdsbidrag, inga lediga helger, inget schema.
Timanställningen är guld för branscher som likt hotellbranschen inte har något konstant flöde av jobbtillfällen utan är mer säsongs- och slumpbetonade. Tvåhundrafemtio gäster en dag och nästa dag fyrtiosju; det säger sig självt att det är en enorm förlustaffär att ha massa personal med fast anställning som måste komma till jobbet även de dagar när det inte finns full sysselsättning åt alla."
Det här visar på något som den blivande sosseregeringen skulle kunna ta itu med. Som gammal pensionär är jag inte direkt berörd, men det roar mej att sitta och iaktta vår nya regering och se vad dess välbetalda medlemmar gör för landets vanliga arbetare.
    

fredag 26 september 2014

Varför inte studera Marx på ABF?


Dagens dikt får poeten Ove Klinthäll bidra med. Den lär vara skriven för länge sedan men känns fortfarande aktuell.

Jag blir så besviken, förbannad och lessen
på Dam, Se & Hör, Aftonbladet, Expressen,
som skyltar vid kiosker och tidningsbutiker
med sotsvarta, hjärndöda tidningsrubriker.
Man trodde så mycket på läskunnigheten
och vetgirigheten hos allmänheten,
men folkbildningskämparnas kår torde sörja
när folk läser all denna urbota smörja.

Dikten publicerades första gången i ABF:s tidning Fönstret. Hos ABF har jag varit både cirkeldeltagare och cirkelledare. Det är Arbetarnas Bildningsförbund men har konstigt nog inga kurser i marxism. Tänk vilken intressant studiecirkel man kunde ordna kring Marx och Engels och Manifestet! Det föreslog jag i Stockholm för ett halvt århundrade sedan utan resultat. Undrar vad ABF skulle säga i dag?




torsdag 25 september 2014

Detta slapp mina föräldrar uppleva


I Dagens ETC skriver Göran Greider: Vad är socialdemokratin för parti i dag? Kan socialdemokratin radikaliseras? Finns det en vänsterflygel i detta parti som kan växa sig starkare och vrida om politiken åt vänster?
För oss som är uppvuxna inom partiet är det här en brännhet fråga. Man har demonstrerat med sina föräldrar under socialdemokratiska paroller, man har redan som barn fått höra att sosseledarna ska man lita på. Ernst Wigforss, Per-Albin Hansson…
Göran Greider besvarar själv sin fråga:
Nej. Jag tror inte det. I allt väsentligt är S i dag ett socialliberalt parti. Under sin sekellånga historia har det i detta parti alltid funnits starka röster som talat om vikten av ekonomisk demokrati och till och med socialism. Dessa röster fanns inte bara på gräsrotsnivå, utan också i partiets topp. En Tage Erlander eller en Ernst Wigforss förstod vikten av att studera Marx och bakom bygget av den offentliga sektorn fanns hos tunga regeringsmedlemmar en idé om att det faktiskt var ett socialistiskt projekt.
Idag är allt sådant borta från partiets ledning och topp, samtidigt som basen krympt och knappast längre är någon folkrörelse. S är socialliberalt. Det är i mitten.
Så långt Göran Greider. Han fortsätter resonemanget, men för att läsa det måste du prenumerera på Dagens ETC, Sveriges enda röda dagstidning. Gör det!  

onsdag 24 september 2014

Jag vill vara en begåvad filosof


Mitt liv är ett kort ögonblick i Sveriges historia. Sverige existerar ett kort ögonblick i planetens historia. Planeten existerar ett kort ögonblick i världsrymdens historia. Men vi tar oss själva på allvar, som poeten Ove Klinthäll i dessa strofer:

Vi tycker att våra bekymmer är svåra.
men du, inom kort är dom alls inte nåra.
Om, säj, hundra år, vem vet då vem man var?
Oss har då inte nån levande sett.
Av dagens problem har vi ingenting kvar
år 2000 100 1.

Mitt liv är ett kort ögonblick i Jordens historia. När man säger en sån självklarhet kan man känna sej som en stor filosof. En riktig begåvning.
Och det bör man väl unna sej nån enstaka gång.


tisdag 23 september 2014

Politik – nä, det skiter jag i!


Du kanske hör till oss som trodde att vi röstade vänster när vi röstade fram Stefan Löfven och fick bort Fredrik Reinfeldt. Du kanske hör till oss som en gång hade förtroende för politiker. Det kan du glömma. Sossen Löfven har sågat vänstern och glider alltmer högerut. Jag börjar känna som poeten Ove Klinthäll, som skaldar sålunda:

Politik, nä fy tusan, det skiter jag i,
jag ger fan i miljö, skatt och ekonomi,
för jag har bekymmer som maler och tär:
Kicki Danielssons alkoholbesvär!
Jag gläds dock åt detta beteende:
Madeleines, vår prinsessflickas, leende!
Sånt där tar det mesta av min energi.
Politik, nä fy tusan, det skiter jag i!

Det gör jag också. I varje fall ett par veckor framöver. Veckorna 40 och 41 reser jag till Ibiza för att hälsa på ibicencos som jag lärde känna 1953, när Ibiza var en okänd ö i havet som bara kunde nås med båt från Barcelona en gång i veckan. Hur det är att komma dit nu hoppas jag kunna berätta om framöver.  



måndag 22 september 2014

Hur länge står vi ut med kapitalismen?


 Det finns mycket att diskutera när det gäller försämringar i arbetslivet, läser jag i Proletären. Attacker från högeralliansen kommer att påverka de arbetande under lång tid framöver. Att bli arbetslös i dag medför stor risk att hamna i fattigdom. Dessvärre gäller det också vid sjukdom.
Rätt till sjukpenning har tidsbegränsats och betalas bara ut under 364 dagar. Den sjukskrivnes arbetsförmåga ska under tiden prövas för att under de sista 180 dagarna ställas till hela den reguljära arbetsmarknadens förfogande.
Då återstår det bara att hasa sej till Arbetsförmedlingen för en arbetslivsintroduktion.
Några krav på arbetsgivaren eller Försäkringskassan har regeringen däremot inte infört. Istället läggs ansvaret helt på den som drabbas av sjukdom. Den som blir sjuk får helt enkelt skylla sej själv.
Borgerliga politiker vill alltså bestämma hur länge en svensk arbetare får vara sjuk.
I ett socialistiskt Sverige skulle den sjuke bli omhändertagen och vårdad så länge sjukdomen varade. Någon annan skulle hoppa in och sköta den sjukes jobb.
I ett kapitalistiskt Sverige ska den sjuke jagas ut på arbetsmarknaden med en enda avsikt: att så snart som möjligt jobba ihop vinst åt en kapitalist som ska bli rikare.
Det här är bara ett exempel på hur skadlig kapitalismen är. Hur länge ska vi stå ut med den?  

söndag 21 september 2014

Något måste vi göra – men vad?


Det lönar sej att leda företag. 1980 tjänade en svensk toppchef i näringslivet tio gånger mer än en industriarbetare. I dag har han 46 industriarbetarlöner i lön, bonus och optioner.
De mest välbeställda har fått rejäla skattelättnader. Arvsskatten, förmögenhetsskatten och fastighetsskatten har slopats. Marginalskatten, kapitalvinstskatten och bolagsskatten har sänkts i omgångar.
Vinnarna är en liten klick företagsgrundare, bankmän, fastighetskungar, riskkapitalister, börshajar och toppchefer.
Förlorarna är, kort sagt, alla vi andra.
Medan vinsterna för eliten har skenat, har lönerna för majoriteten släpat efter, samtidigt som botten har fallit ur välfärdsstaten och arbetslösa och sjuka blivit fattigare.
Det här läser jag i LO:s Arbetet.
Nu vet vi hur det är. Vad vi inte vet – och som LO-tidningen inte heller vet – det är vad vi ska göra åt det. 

lördag 20 september 2014

Lösningen heter socialism!


Dagens bostadsbrist riskerar att skapa ett permanent utanförskap för de hemlösa som står längst från bostadsmarknaden, läser jag i Dagens ETC.
Bostadsbrist. Hemlösa. Bostadsmarknad. Det är ord som inte borde finnas.  Och som beskriver en verklighet som inte heller borde finnas.
I det kapitalistiska samhället finns det två slags människor: De som vill tjäna på andra och de som vill tjäna varandra.
Att ha en bostad borde vara en mänsklig rättighet. I det kapitalistiska samhället tillåter vi några att tjäna pengar på våra självklara rättigheter.
Så funderar jag sömnigt denna tidiga morgon. Och som vanligt vill jag se min egen plats i tillvaron. Jag gör inte stor nytta och tillhör inte dom som tjänar andra. Men jag hör inte heller till dom som tjänar pengar på andra.
Innan jag ens hunnit vakna är jag klar över denna enkla sanning: Kapitalismen är orimlig och måste avskaffas. Ej tjäna på andra, men tjäna varandra!
Klockan är nio denna morgon. Jag är pensionär och behöver inte gå till något jobb. Jag kan lägga mej och somna om.
Några av de frågor jag ställt mej denna morgon är obesvarade. Vad är galet? Vad ska vi göra åt det? Vi borde samlas och diskutera den saken. En gång hade vi en arbetarrörelse för det ändamålet. Den krossade våra fiender med sitt starka vapen: pengar!
De köpte våra ledare som lät sej köpas och nu sitter på dyra lyxtorp och är miljonärer.
Medan rätten till bostad förvandlats till rätten att tjäna pengar på människors rätt till bostad.
Vad är då lösningen? Socialism!
Så enkelt är det. Men tydligen svårt att genomföra. 

fredag 19 september 2014

Här vecklar fallskärmarna ut sej!


Man kan bli trött på att gnälla jämt och ständigt. Här kommer lite glada nyheter som omväxling. Fredrik Reinfeldt och hans kompisar har fått lämna sina jobb, men de blir inte lottlösa.
Nu väntar en fallskärm på närmare 36 miljoner för de 24 statsråden i alliansen, läser jag i Proletären. Fredrik Reinfeldt kan kvittera ut ungefär 1,9 miljoner kronor och de övriga statsråden närmare 1,5 miljoner kronor, om de inte skaffarnytt jobb inom ett år.
Och varför skulle de göra det? 

torsdag 18 september 2014

Författaren som inte kunde skriva


Gomårron gomårron! Här sitter jag och skriver kloka saker utan att veta hur de når ut till folk. Vanligen är det kring sextio personer som läser min blogg, men när jag skriver att Löfven är en skurk som inte vill ha med Vänsterpartiet i sin regering, då får jag plötsligt över femhundra läsare. Hur går det till?
Det var enklare när jag skrev böcker. Då höll förlagen reda på hur många som spreds – och sen kom det brev från läsare som visade vilka de var.
Om ett halvår fyller jag nitti. Det ska jag celebrera genom att ge ut min sista bok. Den ska heta Författaren om inte kunde skriva. När jag nämnde det på biblioteket häromdan sa bibliotekarien att jag tre gånger förut sagt att det här blir min sista bok. Vad vet jag? Jag har ju inget minne i min åldrade hjärna. Numera undrar jag – vänsterpartist som jag är – vart Sverige är på väg. Jag lär väl inte hinna se så många förändringar. Så jag tar till mej en nonsensvers av poeten Ove Klinthäll som skaldar sålunda:

Sverige är vårt fosterland, vårt fasterland, vårt mosterland.
Sverige är vårt moderland, vårt systerland, vårt broderland.
Sverige är vårt fäderland, vårt väderland, vårt städerland,
vårt bräderland, vårt kläderland och vårt potatisland.

Nonsens, javisst. Men hur ska man på allvar kunna beskriva ett land där den vänster som skulle ersätta högern struntar i vänstern och flirtar högerut… nej, hur man än försöker så blir det bara nonsens. Jag får lämna över till yngre förmågor och erkänna att vår svekfulla socialdemokrati förvandlat mej till Författaren som inte kunde skriva.

onsdag 17 september 2014

Det måste löna sig att vara rik


Det måste löna sig att vara rik, föreslog signaturen Red Top en gång för länge sen, läste jag i Flamman 4 september. Det var ironi förstås. Komiken låg i tanken att det är självklart att det lönar sej att vara rik.
Den som är rik är privilegierad. Men mer än så. Den som är rik blir rikare i ett samhälle som vårt. Det lönar sej bättre att äga kapital än att arbeta.
Det är ett faktum till följd av olika skattesänkningar från socialdemokrater och borgerliga. Särskilt är avskaffandet av fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt av betydelse. Det har resulterat i stor ekonomisk ojämlikhet.
Sånt urholkar demokratin.
Det är ingen tillfällighet att en oligark som Marcus Wallenberg kan beställa beslut från den svenska regeringen. Vill vi verkligen ha det så?
  Om det borde valrörelsen också ha handlat.

tisdag 16 september 2014

Stefan Löfven är en skurk


Det låter kanske som skällning, men det är bara ett lugnt konstaterade. Stefan Löfven är inte den hedersprick vi trodde att vi valde till sosseledare.
Det första han gjorde var att utesluta Vänsterpartiet, sin naturliga samarbetspartner, från en S-ledd regering. Det andra var att försöka ställa sej in hos de borgerliga som inte vill ha med honom att göra.
Vänsterpartiets krav för att sitta i en regering har varit att en sådan regering ska sätta stopp för vinster i välfärden. Man kan undra om det är detta som Löfven inte vill gå med på.
– Vi vill ha bredare uppgörelser på olika sätt, säger Löfven.
Det betyder att i vissa frågor göra upp med Folkpartiet och Centern. Vilket skulle vara omöjligt med Vänsterpartiet i en regering, tror Stefan Löfven. Han tycks inte ha märkt att Centern redan sagt nej till allt samarbete med Löfven.
När vi fick bort Reinfeldts höger trodde vi att vi äntligen skulle få en vänsterregering i Sverige. I stället fick vi en statsminister som tar avstånd från vänstern och flirtar med högern.
Det är för bedrövligt.      

måndag 15 september 2014

Grattis, svenska folk!


Man vaknar upp i en renare atmosfär
när inte Fredrik Reinfeldt är där!

Se där, det rimmade! Rimmar gör också poeten Ove Klinthäll och nynnar på melodin till Flickan i Havanna:

Flickan i Karlskrona hon har bara kvar en slant
men ett litet barn vars far är obekant.
Ja, men hur får flickan tag på mat till sej i dag?
Hon har rätt till – enligt lag – socialbidrag.

Flickan i Karlskrona, hon gick under förr i ti´n,
hennes barn blev brottslingar och fyllesvin.
Så löd borgerskapets lag: Sköt dej själv för så gör jag.
Har du inte mat i dag? Nå, så svält ett slag!

Flickan i Karlskrona är nu aktad som en fru.
Hur kan det ha skiftat så från förr till nu?
Jo, nu har vi som du vet samhällssolidaritet
och det kommer sej utav
långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav!


Så kan man också hylla socialdemokratin. Och jag håller med. Nu går vi alla mot en ljusare framtid. Förra gången regerade sossarna ett halvt århundrade. Nu önskar jag – fast jag är vänsterpartist – att de må bli kvar vid makten minst ett helt århundrade. Vad som sen händer angår mej inte. Då får mina kloka barnbarnsbarn fixa politiken.  

söndag 14 september 2014

lördag 13 september 2014

Rösta rätt! Storebror ser dej!


I morgon ska vi rösta bort Fredrik Reinfeldt och hans skadegörare. Om du behöver argument för att övertyga dina kompisar, kan vi knycka dem från LO:s tidning Arbetet 12 september:
"Det är konstigt, det som hänt i Sverige de senaste åren. Sänkta skatter har blivit viktigare än en bra skola. Konkurrens har blivit viktigare än bra omsorg och sjukvård. Att snabbt sälja ut det vi äger gemensamt ha blivit viktigare än att bry sig om vad det svenska folket tycker om det. Snabba vinster har blivit viktigare n en trygg arbetsmarknad. Men vi tror att Sverige än en gång kan bli ett föregångsland när det gäller jämlikhet, välfärd och framtidstro. Vi tror att Sverige kan bli bättre. Gör du?"
Tidningen skriver vidare:
"Det går åt pipan om vinstdriften får vara styrande i välfärden. Det har vi sett alltför många exempel på. Den fria etableringsrätten för friskolor måste avskaffas och vinstdriften stoppas. Privatisering och kommersialisering måste stå tillbaka och politikerna måste ta ett större ansvar för skolan, vården och omsorgen. Kommuner och landsting måste ha ansvar för att kunna bestämma över bemanning, etableringar och kvalitet. Vi måste begränsa möjligheter till vinstuttag från den skattefinansierade välfärden."
Där har du argument när du ska övertyga dina polare att rösta vänster. Själv behöver jag dem inte. Jag ska inte rösta. Jag blir en soffliggare. Eftersom jag har förhandsröstat. Jag kommer att ligga på soffan framför teven och kolla hur röstningarna pågår. Så tänk på vad du gör. Rösta och rösta rätt! Storebror ser dej!

fredag 12 september 2014

Företag som förolämpar oss



Jag är förolämpad. Du är också förolämpad. En av dom som förolämpar oss heter KLIPPET, ett företag som annonserar och vill sälja kläder. En jägarväst som jag gärna skulle köpa kostar i annonsen 149 kronor och 88 öre. 149:88. Ett par byxor kostar 459 kronor och 88 öre. 459:88.
Jag kan inte betala sådana priser. För västen kan jag bara betala 150 kronor och för byxorna 500. KLIPPET skulle ta emot pengarna och visa en förvånad uppsyn om jag krävde att få tillbaka tvåöringar och tioöringar.
I Ingelsta utanför Norrköping finns ett företag som heter NAME IT. Där försöker man inte luras med pengar som inte finns. I deras annonser kostar jeans 100 kronor, byxor 75 och tröjor 50. Ett företag som inte utgår ifrån att du och jag är idioter.
Det är nog i sådana företag vi bör göra våra inköp i fortsättningen. 

torsdag 11 september 2014

På söndag får vi se – ja vadå?



Poeten Ove Klinthäll undrar över mina tänder, som jag skulle rapportera om. Jo, de drogs bort allihop i överkäken och jag fick en lösgom med nya fina tänder. Sen skriver han: Här får du en vers, man kan ju politisera lite nu inför valet.

Vi bor i ett olidligt högskatteland
där vrålåken köar på vägarna,
där nyköpta lyxbåtar klucka mot strand
och guld strös på aktieägarna.

De gamla, de sjuka må dö, fallera,
för improduktivt folk ä inget å ha!
Nej, Skattebetalarna bör få gehör
för kravet på låg skatt – det är vad dom bör,
så höginkomstfolket kan valfrihetsbygga
sitt lyxsommarhus vid sin rikemansbrygga.

Sen skriver han, den gamle socialdemokraten, att valet "kommer att gå åt helvete, hur det än slutar, ska du se!" Det kan man fundera över. På söndag får vi se – ja vadå?