tisdag 31 december 2013

GOTT NYTT ÅR!


Nu har rimkonstens mästare Ove Klinthäll fått för sej att "det" rimmar på "är". Och till nyårsafton rimmar han så här:

Många mänskor lovar, och det tycker jag är rätt
att bättra sej till nästa år på mångahanda sätt.
"Du ska också lova!" sa min son, men varför det?
Jag kan ju inte bli så mycket bättre än jag är.

Den här versen får väl ingå i vår författarskola. Det som inte ser så ut i skrift kan bli bra rim när man läser eller sjunger det. Vilket stora rimmare som Karl Gerhard och Povel Ramel gett många exempel på. Pröva själv så får du se. Men kolla Klinthälls tidigare lektioner så du inte skapar några pekoral! GOTT NYTT ÅR!





måndag 30 december 2013

Nu känner jag mej inte bortglömd


Tecknare kan rita en bild av mej, en fotograf kan ta ett foto av vem som helst. Mer sällsynt är ett porträtt på vers. Det ska en skicklig poet till, och en sådan är Ove Klinthäll som porträtterat mej så här:

"Nu går jag ut", sa gamle Sven
"och sätter fyr på marknaden!"
Men dock, han tänkte efter först:
"Var blir effekten bäst och störst?
Gå in till skolan nån lektion
och be dom: Gör revolution!
Att spränga eller nåt på ICA?
Nej, där finns inte några rika.
Dra in till stan, till H&M
och hota med att spränga dem?
Lars Stjernkvist borde sättas dit,
men han är ju en trevlig skit.
Och Reinfeldt borde klippas till,
men slåss är ingenting jag vill.
Så då, vad gör jag. Sitter här
som hjälplös revolutionär
och tänker 70-tal och gnäller.
Det vart ju ingen skräll då heller.
Nå, faktiskt är jag ganska trygg
men har nåt fanstyg i min rygg,
kan knappast gå och inte jogga.
Men en sak kan jag ändå: Blogga!
Det är just nu det enda stället
där jag kan slåss mot tjyvsamhället!

I går ägnade DN kultur en helsida åt att kritisera Trälarnas vänstervridning med anledning av nyutgåvan. Med ett foto av mej från 1969 med Che Guevara i bakgrunden. Kritiskt ja, men skitsamma vad som sägs, huvudsaken att det sägs, och en helsida i DN är väl värd ett par hundratusen som annonsplats.

Nu sitter jag här med nåt fanstyg i ryggen och ska fylla 89 och känner att jag nog gått för länge ovan jord. Därför är jag glad att ha fått uppleva, inte bara tecknade och fotograferade porträtt utan också det fina porträttet på vers som står härovan. Nu kan jag kila vidare utan att känna mej bortglömd. 

söndag 29 december 2013

Lektion i hur man inte ska göra


Här fortsätter Ove Klinthäll sin undervisning i rimmande. Eller icke-rimmande kanske man ska kalla det. Visuell vers tror han man kan kalla det:
Vi hörde braket
från en raket.
De gamla tanterna
satt under en lanterna.
En glad moderat
hade gått och skroderat.

I tidningen VI publicerade Klinthäll några galna verser, bland annat den här:
Träben, blå viddernas store pirat
hade nyss gått i land, gått på krog och svirat.
Natten igenom hade han vakat
och givetvis supit sej alldeles plakat.
När solen gick upp hade Träben, gu´vet
förfärligt humör och ont i huvet.
Han röt åt sin skeppskatt, en trogen kamrat
som tassade tyst: "Är det du som slamrat!"

Klinthäll vill också varna för allt möjligt med den här versen:
När kungen fyller namnsdag och Silvja fyller år
då vi flagga får.
När den söta Maddelejne fylla
då borde vi flagga och henne hylla.
När Carl Philip, som gjort så mycket för vårt land,
har namnsdag borde vi också flagga ibland.
När alla de kungliga fylla nån gång
då borde vi flagga och sjunga en nationalsång.

Det här är bakvänd pedagogik, dvs lektioner i hur man inte ska göra. Om du vill veta hur man skriver vers som är bra rekommenderar vi Alf Henriksons Verskonstens ABC. Om den inte fins i bokhandeln finns den säkert på biblis. Lycka till!


lördag 28 december 2013

Ett inhopp i vår författarskola



Vi ska väl fortsätta vår författarskola. Eftersom jag är dålig på att rimma tar jag hjälp av den skicklige poeten Ove Klinthäll. Han börjar med att varna för fel vi brukar göra. Han ogillar när folk skriver så här:
 När du femti fylla
vill vi dej hylla
Det vore bra om folk lät bli att skriva födelsedagshyllningar med bakvänd ordföljd:
Du alltid glad varit har
i alla dina dar
Rytmen kan vara olika men rimmen ska man inte fuska med. Man kan gott tänka sej att "med" rimmar på "är" för det gör det när man läser det högt fast det inte ser ut så i skrift. Sen kan det vara tvärtom, att det ser ut att rimma men inte gör det. "Apan" rimma inte på "japan", "vallon" inte på "hallon" och "Tage" inte på "garage".

I morgon bjuder Klinthäll på några galenskaper i versform. Sen får vi se om han vill medverka vidare i vår författarskola. 



fredag 27 december 2013

Den korta berättelsens mästare


Författare lever på att stjäla idéer från varandra antingen samtida eller från andra århundraden eller årtusenden. Här stjäl jag idén till en god historia från något som Ernst-Hugo Järegård läste upp i TV härom dan. Min historia av den stulna idén går så här:

Det var hemvärnsövning. Män kröp omkring i skogen och sköt på varann. Plötsligt kom en älg klivande ur en dunge. En av gubbarna ropade:
– Titta där är en älg!
– Ja har man sett!
– Skjut den då!
– Det går inte. Vi har ju lösa skott.
­– Ja, men det vet ju inte älgen!

Jag vill gärna rekommendera böcker också. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle och har fått hit författare med andra traditioner än dom vi själva rör oss med. En av dom heter Melker Garay. Han är född i Chile och kom till Sverige 1970. Han är alltså hur svensk som helst men har i sitt litterära bagage den latinamerikanska magiska realismen, den som ni har mött hos exempelvis García Márquez, med feberhettade syner mellan verklighet och dröm, eller hur man nu ska säga.

Den bok jag vill rekommendera av Melker Garay heter RÅTTAN och är en samling "onda berättelser". Den kortaste av dessa berättelser handlar om Skaparen som tycker att det bor underliga varelser på en av de planeter han skapat. Berättelsen slutar så här:

 "När han kom dit upptäckte han att de var många nu och att de fanns överallt. Vad han kände för dem? Äckel. Endast äckel. Och han förbannade den dag då han skapat dem. För de sa att han var en dålig skapare. De menade att en riktig skapare skulle ha skapat ett annat universum: ett mycket bättre. Och när han hörde hur de allt mer högljutt hånade hans skapelse övergav han dem. Men inte helt. För han sände dem sin son. En son som redan på förhand var dömd att dö.

Passande läsning så här i juletid. Men du kommer att hitta mycket mer läsvärt i RÅTTAN och andra onda berättelser. Av Melker Garay, den ultrakorta berättelsens mästare som du måste stifta bekantskap med.  

torsdag 26 december 2013

Håll saxen borta från barnen!



I går varnade jag er för att ge barnen alkoholhaltig glögg eller andra spritdrycker. Det är mer man måste tänka på när det gäller barn. Ta ifrån dem saxen när de klippt snörena av julklappspaketen. Barn tycker om saxar och knivar och andra vapen.

Med saxen kan de klippa sönder sej själva och sina kamrater. Eller ännu värre – de kan klippa morrhåren av katten. En katt utan morrhår är något mycket tragiskt. Den irrar omkring och kan aldrig mer känna sej som en riktig katt. Det känns sorgligt att tänka på. Så hjälp helst barnen att klippa snörena av paketen och håll sen saxen borta från dem!

onsdag 25 december 2013

God fortsättning på härlig helg!


I år har jag inte tagit in nån julgran. Jag läste att en gran är full med en massa smådjur som kvicknar till när granen kommer in i värmen och kan sprida sej i våningen. Men om man tar in en gran kan man ju snabbt göra slut på den som poeten Ove Klinthäll här har diktat om:

Det var en gång en risig gran
som köptes hem som julgran,
men ungarna skrek högt: "Fy fan,
det var en jävla ful gran!
Vi hugger den till kaffeved
och tar och värmer glöggen med",
så blev det bra i alla fall,
för dom slapp dricka glöggen kall.

Jaså, ungarna drack glögg. Jag hoppas den var alkoholfri då. Själv är jag helnykterist, därtill inspirerad av min far som var nykterist därför att hans pappa inte var det. Så kan det gå. Bjud inte era barn på sprit i jul, då är risken stor att de blir alkoholister och misshandlar sina fruar och män och voltar med bilen eller blir inlåsta för tillnyktring av snuten eller blir rånade i fyllan eller bli portade av Systemet. Nu har jag varnat er. GOD FORTSÄTTNING! 





tisdag 24 december 2013

Här får du en julklapp, en liten skiss



Ett barn är fött i denna natt
långt borta i österled
och världen ligger stor och platt
och stjärnorna blickar ned

Tre skuggor växer långsamt upp
långt borta vid öknens rand
tre konungar – en stillsam grupp
och gåvor de bär i hand

Den ene bådar hungerkval
den andre bär pestens drag
den tredje bär en arsenal
för nästa heliga slag

Och han som över allting rår
han sitter där trygg i väst
och räknar dagarna som går
och småtrivs som folk gör mest

Och frälsningens falsarium
det vårdar han som en skatt
och till hans kolumbarium
har fötts ett barn i natt

måndag 23 december 2013

Lite att diskutera vid julbordet


I dag ska man vara lite from och tänka på Jesus. Jag vill inte tänka mej honom som en nyfödd bebis som ligger och dreglar och skiter på sej. Han är betydligt intressantare som vuxen. Det tycker visst också poeten Ove Klinthäll, som diktar så här: 

Snart julen är här, Jesu ankomst bebådas,
som vanligt ska dansen kring guldkalven trådas,
och 1000-tals ton med reklamblad kan skådas,
som strax läggs i pappersinsamlingens skjul.

Ack, Jesus skulle ha vänt sej i graven
– om han inte uppstått – om han fått se traven
av blanktryckta papper och inne-prylhaven
vid varje svensk julgran vareviga jul.

Nu är Jesus till salu. Han uträttade en del bra saker om man ska tro det som skrivits om honom, men vad var det viktigaste? Om det har Ove Klinthäll en alldeles bestämd åsikt, hör bara:

Jesus fattig var men snäll, så hans liv blev tufft.
Nu är han kommersiell över allt förnuft.
Och att leva som han lärt, det är inte många kärt.
Att han körde ut, som pest, månglarna ur templet,
är förmodligen det mest bortglömda exemplet.

Tja, vad ska man tro? Var Jesus en övertygad socialist? Är alla som tror på honom socialister och vill avskaffa den skadliga och människofientliga kapitalismen? Här har vi lite att diskutera över janssonsfreselsen och julskinkan.






söndag 22 december 2013

Jag har faktiskt skrivit en bok till


Nu har jag blivit så dement att jag glömmer bort mina egna böcker. Barnbarnet Malin påminner mej om att jag faktiskt kommit ut med en bok efter Kalle Finkel och Makten. Det är en liten framtidsroman som heter Tusen år efteråt, där de överlevande i en utbombad värld tänker tillbaka på oss och 1900-talet som de kallar Mördarnas århundrade. På baksidan av den boken står det:

"Människorna i det märkliga århundradet för länge sedan – Bori kallade det ibland Teknikexplosionens århundrade, andra kallade det Mördarnas århundrade – hade grävt ner radioaktivt avfall i jorden, och man kunde aldrig veta var. De hade lagt det i behållare som de sa skulle hålla i hundratusen år. Hundratusen år – det finns inget material som undgår rost och röta så länge. Det hade de naturligtvis vetat men struntat i."

Det har gått tusen år och allt fler platser på jorden blir obeboeliga när behållare rostar sönder och börjar sprida radioaktivt avfall.  Små grupper av människor försöker överleva i en värld som ödelagts av krig och miljöförstöring. De ser tillbaka på oss och vad vi ställde till med. Tusen år efteråt är en liten framtidsroman (bara 80 sidor) som ger en kritisk syn på oss och vår tid. Den är utgiven på det lilla Murbruk förlag som du kan hitta på nätet: www.murbrukforlag.se. På biblioteken finns den förmodligen inte. 

lördag 21 december 2013

Fråga vidare på biblioteken!



Det här är min senaste (och förmodligen sista) bok Den heter "Kalle Finkel och Makten". Jag funderade på hur en vanlig människa skulle kunna få insyn i den värld där mäktiga och rika håller till. För att kunna göra en berättelse om det måste jag göra en riktig skröna. På baksidan av Kalle Finkel och Makten står det:

"Om man kan byta ut hjärtan och njurar kan man väl byta ut en hjärna också? Det är i varje fall vad doktor Habacher, lyckas med när han åtar sej att rädda livet på en ung politiker som Partiet behöver få på benen inför valrörelsen. 70-årige Karl Valter Filipsson, alias Kalle Finkel, vaknar upp till en helt ny tillvaro med fru, älskarinna, hemliv, ungar, partipampar, livvakter, sammanträden, TV-debatter och – ja, här får han själv berätta…"

Den skumme doktorn har skickat ut sina hejdukar för att skaffa fram en hjärna. De har valt den gamle uteliggaren Kalle Finkel som de tror att ingen ska sakna. Men Kalle har vänner, Olle och Margit, som också sover på parkbänkar men inte är korkade. Deras visdom har Kalle Finkel med sej i sin nya tillvaro bland maktens och rikedomens män och kvinnor. 

Det här är en av mina böcker som ja själv tycker bäst om. Men den har kommit i skymundan. När jag hade skrivit den hade jag ingen förläggare. Paret Gidlund, som gett ut mina tidigare böcker, hade dött. För att ändå snabbt få boken tryckt gav jag själv ut den på författarnas eget förlag Podium. Där har den blivit liggande.

Från Podium kan du köpa den, men den hinner inte bli en julklapp. Då är det bättre att du frågar efter den på biblioteken i din närhet. Eftersom de troligen inte har den kan du kräva att de tar in den. Då har du gjort mej en stor tjänst och gett en av mina intressantaste böcker vidare spridning. Tacksam blir jag. GOD JUL! 







fredag 20 december 2013

En bok du inte bör köpa


Nu vill jag tipsa om en bok av mej som jag önskar att du kunde ha gett din käresta i julklapp. Nu går det tyvärr inte, för bokhandlarna håller inte böcker från så små förlag som Murbruk i lager. Den bok jag tänker på heter "Ett författarliv". Den är nästan självbiografisk.
I min ungdom ville jag bli journalist, men det dög jag inte till. Jag kunde inte hålla mej till sanningen, vilket journalister skulle göra på den tiden. Den som inte kan hålla sej till sanningen bör hellre bli författare och så blev jag det. Och skrev några romaner, bland annat "Ett författarliv".
Jag hittade på en författare som skrivit såna böcker som jag. Han är född samma år som jag, alltså 1925, och han lever tills han fyller hundra år 2025. Då har han sett den unika svenska välfärden skapas av socialdemokratin – och sen rivas ner med hjälp av samma socialdemokrati.
Det samhälle där några ska bli rika på oss andra har här drivits till sin fulländning. De som dör ska inte begravas utan återanvändas. Den som vill lämna en hopplös tillvaro kan gå in till något som liknar en krog, äta en god middag, och sen gå ut genom en dörr ungefär som att gå på muggen. Där möts han av lustgasen och sen dödsgasen och faller ner genom en lucka i golvet, inte för att begravas utan för att återanvändas till något de rika kan tjäna pengar på. Han kan bli benmjöl eller gödsel eller kattmat, och tandguld är ju alltid tandguld…
Nåja, i slutet finns ändå en gnista av hopp, men det ska jag inte avslöja här. Romanen heter som sagt "Ett författarliv" och är utgiven av det lilla förlaget Murbruk.
Nu tycker jag inte du ska köpa den. Fråga i stället efter den på biblioteket. Om de inte har den så kräv att de tar hem den. Om många av er gör det så får boken den spridning som jag önskar.



torsdag 19 december 2013

Jag är fattig, som väl är!


I dag ska vi göra det lätt för oss. Bara stjäla ett rim av vår favoritpoet Ove Klinthäll, som för ett par dagar skickade oss det här:

Det är ypperligt, ju, att han rimmar på Satan
den allra som nyaste gudomen, Zlatan.

Jag begrep inte mycket av det där. Zlatan lär vara en fotbollshjälte. Jag vet inte mycket om fotboll och har aldrig själv spelat boll, men en duktig fotbollspelare måste man väl högakta. I synnerhet om han kommer från underklassen och har haft framgång. Jag erinrar mej en annan vers av Klinthäll:

Fotboll är stora affärer.
Betalar gör vi proletärer
och skränar som fan.
Men nere på plan
där springer tjutvå miljonärer!

Miljonärer känner ju vi vanliga fattiglappar inte så stor sympati för. Blir man miljonär på att spela fotboll? Då har jag verkligen missat något, jag som var lungsjuk i min barndom och inte fick vara med på gympa och fotboll i skolan. Men vadå – om jag kom över en miljon vet jag inte ens vad jag skulle göra med den. Pengar är bara till bekymmer, antingen man har dom eller inte.


onsdag 18 december 2013

Vanliga läsare – gillar ni Alice Munro?


När man läser en nobelpristagare väntar man sej en sällsam upplevelse. Jag köpte en bok med berättelser av Alice Munro, novellkonstens mästare och årets mottagare av Nobels litteraturpris. Satte mej tillrätta för en skön lässtund – men blev besviken!

Jag är ingen tålmodig läsare. Jag vill redan på första sidan få veta vad jag ska få läsa om. Själv ger jag ofta klara besked från början: "Det här är historien om trälpojken Halte." Så direkt behöver man inte vara, men om en författare inte efter två sidor har fångat mitt intresse slänger jag ifrån mej boken.

Alice Munro fick större chans. Jag läste tre sidor av varje novell i boken jag köpt, men fick ändå inte klart för mej vad det var hon ville berätta. Av recensionsklippen på bokens baksida får jag veta att hon är en enastående berättare. Jag kan ju inte misstro Expressens, Correns och Göteborgs-Postens recensenter.

Den enda slutsats jag kan dra är att jag är en usel läsare. Det är nog så att jag har skrivit fler böcker än jag läst. Ska jag gå ur tiden utan att ha kunnat uppskatta en litterär nobelpristagare? Eller ska jag tvinga mej igenom tröglästa texter för att så småningom bli lika mottaglig som tidningarnas recensenter och akademins nobelprisutdelare? Ni som vet – hur gör man?    


tisdag 17 december 2013

Jag har jävligt svårt med poesin!


Du får nog öva länge innan du kan skriva riktigt bunden dikt, som till exempel en sonett. Jag har hunnit bli nästan 89 år utan att ha lärt mej det. Men vi bör väl ändå veta vad en sonett är. Här kommer ett exempel från Ove Klinthäll:

Jag tänkte mej en uppgift som är svår:
att skriva en sonett som heter duga.
Då bör man höra till dom riktigt sluga,
och sån är inte jag, vad jag förstår.

Det där med rim och meter kanske går,
men på nåt klokt bör läsaren få suga
i överjordiskt vackra ordval, huga!
Det är ej vad mitt intellekt förmår.

Men kan man göra en sonett perfekt?
Det kan man visst, jag hänvisar direkt
till två sonett-giganter, Alf och Tage.

Dom skrev ju helt fantastiska poem
och utan, tycks det, nåt som helst problem.
JAG kommer aldrig in i skalders hage.

Han menar förstås Alf Henrikson och Tage Danielsson. Sök upp deras skrifter och läs dom, så blir du inspirerad! Vår favoritpoet Ove Klinthäll är väl redan inne i skalders hage, så jag känner att sista raden i hans sonett gäller mej. JAG kommer inte att bli ihågkommen som poet…

måndag 16 december 2013

Vill du pröva på att skriva vers?


Att skriva längre stycken på rimmad vers bör man nog undvika om man inte är mycket skicklig. De är inte jag. Orimmad vers avskyr jag. och ska jag rimma blir det sällan mer än två rader: Det är skönare att kramas / utan pyjamas.

Börja med en tanke: Inte fan går det snabbare i snabbköpet! Försök sen hitta rytm och rim för tanken:
Snabbköp är när folk i massor
står och trängs vid samma kassor!
Eller sätt motsatt tanke på rytm och rim:
Glesbygd är en trist miljö,
ensam får man stå i kö.
Sånt som blir tjatigt i debatten kan få ny slagkraft i bunden form:
Femininum är ett kön
som har mycket lägre lön.

De nämnda exemplen är hämtade från en tävling i Hylands hörna för länge sen. Mästaren Tage Danielsson använde ofta fyraradingar:
När det regnar kallt om hösten
kan det på humöret nöta.
Ändå har du då den trösten
att lapplisorna blir blöta.
Han kunde få det att låta som vers även utan att rimma, något som man överser med när man vet vad han kunde:
När Vår Herre gör en tavla
gör han nöd och frost och svält.
Sedan skiter han fullständigt däruti.

När du övat ett tag kan du försöka dej på en limerick, alltså en femrading där första raden slutar med ett ortsnamn och rimmar på andra och sista raden,
medan rad tre och fyra rimmar inbördes:
En skomakare ifrån Backa
tog sej fram med att sula och klacka.
Men så ett tu tre
han politiker ble´
så nu lever ha gott på att snacka.

Övning: Skriv ett par rimmade rader. Börja med en tanke, sök sedan rim och rytm. Låt inte rimmet förstöra tanken! Då kallas det nödrim.
En anledning till att du bör uttrycka dej på rim är att rimmade rader lätt fastnar i minnet på den som läser. Och kan få långvarig verkan där.  Som Mats Nörklits rim i DN en gång när sossarna vunnit valet:
Hoppet om nåt annat
kvarstår lik förbannat!
Det gav åtminstone mej en tankeställare.




söndag 15 december 2013

Sju råd till er som vill skriva


För det första: Tvivla gärna på dej själv, men ge inte upp! Om du får en idé som du gillar så håll fast vd den Så småningom blir det bingo i skallen och du ser hur det ska göras.
För det andra: Läs mycket! Inte för att härma men för att vidga språket. Och så förstås för att sno idéer. Det viktiga när man läser är ju inte vad som står i boken utan vilka tankar man får när man läser boken.
För det tredje: Var inte rädd för att använda ditt språk! Jag har skrivit många böcker trots att jag bara gått åtta år i folkskola och ett halvår på folkhögskola. Jag lärde mej inte språket genom att analysera det grammatiskt utan genom att använda det – genom att läsa, lyssna, prata och skriva.
För det fjärde: Försök inte skriva fint! Man säger inte till en alkoholiserad kompis att "du måste minska din alkoholkonsumtion". Man säger: Sluta supa för helvete! Använd, när du känner för det, hela språket med svordomar, sexuttryck och slang, alltså de känslobärande ord som ger språket färg.
För det femte: Skriv något varje dag. Om du tycker att du inte har något att skriva om så skriv det då: Fan, jag har inget att skriva om. Inte en tanke i huvet. Fast det är ju också en tanke… Och så kommer du loss.
För det sjätte: Var underhållande och respektlös! Vår uppgift är att roa allmänheten och oroa överheten.
För det sjunde: Börja yttra er i smått. Använd tidningarnas insändarspalter och nätet. Det ger självförtroende att göra sej hörd.

Man lär sej inte språket genom att plugga det. Man lär sej språket genom att använda det. Sätt igång och använd det!   

lördag 14 december 2013

Skriv något varje dag!


Det är dags att avsluta vår lilla författarskola nu. Här kommer de sista övningarna:

13)  Skriv nånting varje dag.  Ä fan, jag har ingenting att skriva, tycker du kanske. Skriv det då! Ä fan, jag ha ingenting att skriva, inte en ny tanke i skallen. Får väl ta en gammal tanke då. I går tänkte jag… Sen kan du spinna vidare.

14)  Att se något i tryck som man skrivit ger självförtroende. Skriv en insändare eller debattartikel, antingen själv eller tillsammans med kompisar. Ju kortare desto bättre. En insändare kan aldrig bli för kort. Bestäm er för att göra er hörda inom en månad.

15)  Planera en bok! Att skriva en roman på tvåhundra sidor låter lite skrämmande. Man tror inte att man kan. Men man kan alltid planera en bok! Och då gör man rätt, för så arbetar de flesta författare. Planeringen tar längsta tiden. Vilka personer behöver berättelsen? Först en huvudperson. Ge den ett namn. Den som har ett namn existerar och börjar leva. Gör sen upp en plan över boken, kanske några rader på ett A4-papper, en rad för varje tänkbart kapitel. Samla sen material! Infall, anteckningar, tidningsklipp, repliker, typer… Skaffa de kunskaper du behöver. Om man kör fast beror det nästan alltid på att man vet för lite. Tänk efter hur berättelsen ska sluta. Det är ju på slutet ditt ärende blir synligt. Har du nåt ärende? Eller vill du bara roa? Det är också bra. Alla kan planera en bok. Kanske hör du till dom som också kommer att skriva den. Annars har du haft kul och lärt dej en massa under tiden.

16)  Öva dialog igen! Man ska förstå vilka personerna är och deras förhållande till varann enbart genom det de säger. De flesta verkliga samtal består mest av tomprat. En dialog är ett skapat samtal där du vill något med varje replik. Det viktiga är inte vad som sägs utan vad som menas! Jag upprepar ett tidigare exempel: 1) Hej, hur står det till? Jotack bra. 2) Hej, hur står det till? Ja, vad tror du! I det första anar man inget förhållande mellan människorna. I det andra fallet hajar man till och anar en konflikt. Försök skriva några spännande dialoger!

Det var det. I morgon avslutar vi författarskolan med sju goda råd till den som vill börja skriva,

fredag 13 december 2013

Ett sjysst krav: Förstatliga bankerna!


Vi ska kanske fortsätta vår författarskola ett litet tag till. Men först ska vi ta en paus tillsammans med poeten Ove Klinthäll som är lika förbannad som vi andra på bankerna som lurar oss och går med jättevinster:

Ingen ränta ska ni vänta,
banken vill va bäst i klassen.
Den vill klå er för att få er
att ha pengar i madrassen,
för dom tjänar ju i massor
när dom slipper folk vid kassor.
Sov sen gott i era sängar
och ha koll på era pengar.
Utan avgift, utan svinn
tar ni ut och sätter in.

Bankerna snor våra pengar men vägrar att ha dom tillgängliga i sedlar och mynt när vi behöver dom. Vi behöver pengar men vi behöver inga privata banker. Förstatliga dom! Men vem riktar vi det kravet till? Tala om vilket parti som vill lyssna på ett så självklart krav – så ska jag rösta på det!





torsdag 12 december 2013

Flera uppgifter i vår författarskola


Eftersom intresset för att skriva tycks vara stort fortsätter vi här med några tips för att komma igång:

9)  I äldre texter, t ex Homeros och Bibeln, har människor inte utseenden utan beskrivs med sina handlingar. Beskriv en riktigt obehaglig person, inte med dess utseende utan med vad den säger eller gör!

10)  Skriv en dialog där ett tiotal svordomar, sexuttryck och slangord finns med så att det låter helt naturligt! I skönlitteraturen använder vi ju hela språket. Men med måtta. Även sk fula ord ska ju bli konst!

11) Tänk dej att du ska skriva en berättelse med titeln "När vi var ute och busade en vårdag 1898". Du är nu i samma situation som författare av historiska romaner. Anteckna några saker du måste tänka på för att en sån berättelse ska bli trolig. De medverkande får inte åka moped t ex.

12)  Många sagor börjar "Det var en gång". Det är ett sätt att träffa en överenskommelse med läsaren. Du kan påstå något helt alldagligt: Det var en gång en fattig skräddare som hade tre söner. Eller något helt orimligt: Det var en gång en pojke som kunde prata med djuren. Vad du än påstår går läsaren med på det för att se vad som sedan händer. Skriv några sådana inledningar, den ena tokigare än den andra!

Nu är det snart dags att du får se något du skrivit bli tryckt. Kanske kommer vi dit i nästa avsnitt av vår lilla författarskola. Om den nu ska fortsätta?







onsdag 11 december 2013

Ska vi fortsätta vår författarskola?


I går försökte jag väcka ditt intresse för att skriva. Det tycks ha intresserat flera av våra vänner. Så låt oss fortsätta vår lilla författarskola. Här är några uppgifter som kan sätta fart på skrivandet:

5)  Läs de inledande meningarna i några slumpvis utvalda böcker. Försök själv skriva några första rader som gör att läsaren absolut måste läsa vidare!

6)  Börja skriva dagbok, men en lögnaktig dagbok! Gå vidare från sanningen till fabulerandet, som en övning att hitta på. Man har alltid mer fantasi än man tror.

7)  Skriv ner nåt som du tycker. Så får du reda på vad du tycker!

8)  Skriv brev till olika personer, levande och döda. Vad skulle du vilja skriva till Hitler? Till Alice Babs? Till tjejen eller killen du drömmer om? Till sossen Stefan Löfven?

Nu får vi se hur många som hakar på och försöker skriva. Bli det tillräckligt många kan vi fortsätta vår lilla författarskola. 

tisdag 10 december 2013

Är du kanske en litterär begåvning?


Som pensionär och medlem i PRO kan jag gå på PRO:s folkhögskola i Gysinge. Där har jag anmält mej till en kurs som handlar om att komma igång med skrivande. Det är precis vad jag har svårt med just nu. Under min aktiva tid som författare fick jag jämt idéer. Eller jag kunde hitta en kul mening att utgå ifrån – och så blev det en novell eller rentav en hel roman.
Om jag nu utmanar mej själv med en kul mening – "Det var den dagen då jultomten vrickade foten" – så blir det ingenting. Jag måste nu gå på kurs för att återerövra förmågan att ta tag i en idé och komma igång. Du som kanske är en litterär begåvning fast du inte vet om det, du kan här pröva din förmåga:
1)  Just som jag steg ut kände jag att jag lyfte från marken och började flyga. (Fortsätt och skriv i fem minuter!)
2)  Åh nej, inte nu igen! skrek hon . (Skriv en kort berättelse där denna replik finns med!)
3)  Skriv en lång replik av en tämligen berusad dam på Ålandsfärjans damtoalett när hon tror att väninnan står utanför och hör vad hon säger!
4)  Skriv en mening med ett ord som du själv hittar på och aldrig hört förut.

De här exemplen har jag lånat, det första ur en artikel i DN, det andra och tredje av den danska författaren Bente Clod. Hon har gett ut en läsvärd bok om konsten att skriva. Det fjärde exemplet har jag själv hittat på för att utmana din fantasi.
Du kan också pröva på att skriva en dialog. Tänk då på att redan i de första replikerna upprätta ett förhållande mellan personerna. Inte Hej, hur står det till? Jo, bra. Och hemma då? Jo, bra… Det är ett pladder som inte säger nånting. Utan så här: Hej, hur står det till? Ja, vad tror du? Då ser man genast att de två varit med om nånting tillsammans, och läsarens nyfikenhet är väckt.