Mitt husorgan Folkbladet har en artikelserie
om arbetslösheten. Politiker från alla möjliga håll skriver långa spalter om hur
man kan gynna företagare och locka dem att anställa lite fler medarbetare. Ingen
går till botten och funderar över arbetets bakgrund. Jag ser det så här:
Man kan arbeta för att samhället behöver ens
insats för försörjning och välfärd. Eller man kan arbeta för att öka någon rik
företagares rikedom. I det senare fallet blir den arbetslös som inte någon
företagare kan tjäna pengar på.
Det förra fallet skulle kräva socialism och
planekonomi. Det är dit vi måste komma om inte allt ska gå åt helvete.
Då kan vi räkna ut vilka insatser som behövs
och sen dela på jobben. Med tillräckligt många på varje uppgift för att undvika
stress. Vi glömmer bort med kapitalistiska rövarbegreppet SPARA! I stället ska
vi SLÖSA med insatser därför att vi alla älskar att jobba under rimliga
villkor.
Jag har alltså en vision. Det ska man
tydligen inte ha. All debatt, i teve, radio, press och i Almedalen, utgår från
att vi arbetar för att öka privatföretagares rikedom. Då känns det skönt att
vara pensionär och slippa göra den insatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar