fredag 30 september 2011

Limerick 4

I en by på Sibiriens tundra
bor en gubbe som byss har fyllt hundra.
Han är där enda karn
men där kryllar av barn,
och hur det har gått till kan man undra

Vett och etikett i språket

Jag är en sån där språkpolis som blir sur när folk skriver kollegor i stället för kolleger eller inte kan skilja på före och innan eller varken och vare sig. Det beror på min halvbildning. Jag håller styvt på det lilla jag lärt mig.
Lars Melin som skrivit boken Vett och etikett i språket (Norstedts Akademiska 2007) hävdar att det är vi som bestämmer hur språket ska formas, vi som använder det.
Svenska akademin ville få igenom stavningen vinersnitsel men svenskarna fortsatte att skriva wienerschnitzel. Själv var jag på 1940-talet med i en grupp som skulle skriva rättstavningsregler för Aftonbladet och bestämde att modärn skulle stavas med ä för att skilja det från modern (mamman). Så har jag skrivit sen dess men det har Akademin inte lagt märke till.
Man kan använda svordomar och sk fula ord och ändå skriva bra. Är skit ett fult ord? Inte i skit samma. Barn har ingen känsla för ords eventuella fulhet. De gillar rim och musikalitet.
Men ord är laddade. Den fyraåring som på släktfesten rimmar ”Faster Tora är en hora” får mer uppmärksamhet än alla de andra festtalarna.
Man kan skriva felfritt men ändå begå fel. Melin har roliga exempel: Jag fick ett marsvin av mormor som luktade pyton. Den döde kom cyklande från vänster (efter trafikolycka). Rafael gjorde ett stort antal madonnor med barn. Krogen var alldeles packad.
Ett fel som på senare tid blivit vanligare i skolan är särskrivningen av sammansatta ord. Vad är en svart sjuk man, är det en som kan vårdas av en sjuk syster? Lever pastejen? Ja, det är kanske lika troligt som att stekt höns lever.
Språket är ologiskt. Varför heter det God jul men Glad påsk? Varför är ”Han kommer” säkrare än ”Han kommer säkert”?
Lars Melin bryter ner mina föreställningar om rätt och fel. Det är inte fel att säga ”Han är tuffare än mig” i stället för ”Han är tuffare än jag”. För si – ”än” kan vara antingen preposition eller bindeord, i senare fallet med en tänkt satsförkortning ”än jag (är)”.
För att begripa det bör du vara lite slängd i grammatik. Det är Lars Melin. Han vet att ”inte vågat kommit” och ”inte fått gjort” heter dubbelt supinum. Och han är beredd att godkänna det lika väl som ”inte vågat komma” och ”inte fått göra”.
Så långt hänger jag inte med.
Lars Melins bok vill jag rekommendera svensklärare att ta med på semestern för att aktualisera sina kunskaper och modärnisera sin undervisning.
Om de i fortsättningen säger att man inte ska börja en mening med och, kan de inte samtidigt rekommendera eleverna att läsa Strindberg som är en värsting just med det.
Att skriva bra är något mycket mer avancerat än att skriva felfritt. Det kan man lära av Lars Melin.
I studiecirklar där invandrare är med kan man diskutera varför svenskan är ett så svårt språk att lära sig och vad vi är ensamma om i världen, t ex dubbelbetoningen som gör att ord kan skifta betydelse om man betonar ena stavelsen eller båda. Exempel: anden (spöket) och anden (fågeln). Pröva med banan, parad, tomten, tanken, förband, vaken…

torsdag 29 september 2011

Limerick 3

Två nunnor i klostret Djuphällen
kokar kaffe på spritkök i cellen.
Sista skvätten dom spar
utifall att dom tar
varsin munk där i cellen tll kvällen.

Om civilkurage

Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Själv kan jag inte minnas att jag satts på prov i det avseendet. Jag vet inte om jag har civilkurage. Men jag vet att min far hade det.
Han sattes på prov i december 1931. Det var året innan socialdemokratin kom till makten och kunde börja bygga sociala skyddsnät. Arbetslösheten var stor, den betydde fattigdom, svält och elände. Min pappa Gunnar hade fått jobb som förman på ett tryckeri, det kallades faktor.
En av arbetarna på tryckeriet hade problem med spriten. En dag när han kom för sent till jobbet och var bakfull, gav ägaren order att han skulle avskedas. Faktor Wernström tvekade och sa att man inte borde avskeda någon ett par dagar före jul, det var bättre att vänta till efter helgen.
Ägaren stod på sej, fylleristen skulle avskedas samma dag. Pappa Gunnar vägrade. Då får ni gå båda två, sa ägaren. Och så var min far arbetslös.
Han hade visat civilkurage.
Det finns folk som inte har civilkurage. Dit tycks försäkringskassans tjänstemän höra.
På teve kunde vi för en tid sen möta en ung kvinna som var arbetslös men vägrades ersättning för att hon tränade fotboll på kvällarna och då "inte stod till arbetsmarknadens förfogande".
Här måste finnas en tjänsteman som inte tänker på vad han säger. Arbetsmarknaden är en abstraktion. I samhället rör vi oss bland människor. Arbetsmarknad betyder människor som anställer folk, till exempel kapitalister. Vad tjänstemannen i själva verket säger är att den arbetslösa ska stå till kapitalisternas förfogade.
Försäkringskassan tjänar landets företagare. Den sysslar alltså med politik. I politiken kan man ändra på saker och ting. Man kan ha visioner och tänka tvärtom.
Den svenska arbetarklassen har skapat ett tämligen gott samhälle. I det samhället borde vi tänka fritt och självständigt. Visa civilkurage och vägra försämra för dem som redan har det svårt.
I vårt samhälle mår de flesta ganska bra. Ändå har vi fler sjukdagar och fler sjukskrivna än i andra länder, har vi fått höra.
Javisst, och så ska det vara! I ett gott samhälle ska man ha rätt att vara ledig om man känner sig lite krasslig eller om ungarna kinkar och behöver ha mamma hemma.
I ett gott samhälle ska tjänstemän stå på folkets sida och vägra trakassera oss efter regler som en folkfientlig regering ställer upp.

onsdag 28 september 2011

Limerick 2

En flicka ifrån SSU
har vart lågavlönad till nu.
Men hon tröttna på de´
och politiker ble´.
Tjänar nu sjufalt mera än du!

tisdag 27 september 2011

Lite om skolan

Den här krönikan skrev jag inte i går, den skrev jag för ungefär 30 år sen. Om skolan.
Jag skrev att vår folkskola skapades samtidigt som Marx och Engels började skriva Kommunistiska Manifestet. Som aldrig kom in i skolan.
Marxismen kom att beskriva en värld i rörelse och förändring. Det gällde att se på vilket stadium varje sak befann sig på sin väg mot förvandlingen. Och var man kunde ingripa och styra förloppet.
Det var inget krångligt. En bonde köper inte en ko som strax ska förvandlas till en hög kemikalier genom att dö. Han köper en som han tror har framtiden för sig. Själv köper du inte en begagnad moped som strax ska bli skrot, du köper en som du tror kan hålla ett tag.
Den marxistiska lagen om alltings förvandling gäller även mänskliga samhällen. Kapitalismen har överlevt sig själv och är dömd att braka ihop. Det är vår uppgift att leda förloppet till något gott, annars går vi alla under i svält, krig eller förgiftning.
De mäktiga vill ha ett stillastående samhälle där de får behålla makten. Därför är marxismen det mest förbjudna i skolan.
Skolan håller på "objektiviteten", myten att alla åsikter har lika värde. Det vi möter där är alltså inte verkligheten utan olika åsikter om verkligheten. Dit hör exempelvis religioner. Om dem borde man säga så här:
– Nu ska vi studera det mänskliga tänkandets historia. Den kan indelas i förvetenskapligt och vetenskapligt tänkande. Inom det förvetenskapliga fanns det ett antal religioner. Eftersom några lever kvar kan vi titta lite på dem…
Till åsikterna hör också de politiska partiernas idéer. Sossarna tycker… moderaterna menar… Men det viktiga borde inte vara vad partierna säger sig mena utan vad de representerar! Det man förr kunde se på deras namn: arbetarpartiet, bondeförbundet. Partierna har sin roll i klasskampen, fast de nu förnekar det och vädjar till alla samhällsgrupper för att få deras röster.
Klasskampen förtigs. Åsikter ska "respekteras" som om de vore heliga. Men åsikter ska inte respekteras, de ska diskuteras Så att man kan ändra dem om de strider mot ens verklig intressen.
Eleverna borde ha rätt att definiera sig politiskt. Människan får sin ställning av sitt förhållande till produktionsmedlen. Antingen äger man produktionsmedel och då har man intresse av att privatägandet bibehålls. Eller också äger man inte produktionsmedel, då blir man lönarbetare och har intresse av att samhället blir socialistiskt.
Vi måste föra en klasskamp om skolan. Överklassen vill hålla eleverna i okunnighet. Den har också lyckats förvirra lärarna. Lärare sitter i personalrummen och gråter och vill lämna jobbet därför att de inte begriper varför de har det så jävligt. Tala om det för dem!
Ja, så skrev jag i den gamla krönika jag hittade bland mina papper. Den var daterad maj 1978. Se där vad man hade i huvet på den tiden!

Gör en limerick!

En limerick är en femradig skämtvers med tre betonade stavelser på första, andra och femte raden och två betonade stavelser på tredje och fjärde raden. Enligt Hasse Alfredson ska den helst vara en liten fräckis också. Exempel:

Miss Lewinsky ifrån USA
med Bill Klinton har haft det rätt bra.
Men även fru Hillari
har väl vart killar i,
så det jämnar nog ut sej, tror ja´.

Medan vi funderar på viktiga saker att säga åt varann här på webben kan vi ju formulera våra tankar kort och kvickt med limericar. Kom igen!

måndag 26 september 2011

Var blev socialdemokratin av?

Det förefaller mig som om arbetarrörelsen har försvunnit under 1900-talet. Deras tidningar har lagts ner. Deras toppolitiker har belönat sig själva och slutat arbeta för rörelsen. Var blev socialdemokratin av? Vem svarar?

Här följer en artikel som jag publicerade för tio år sedan och aldrig fått något svar på:

Fem frågor till Ingvar Carlsson

Bäste Ingvar Carlsson. Våren 91 drev du igenom den nya kommunallagen utan offentlig debatt. Samma år skryter du (i Göran Färms bok Carlsson) med hur du gått förbi dina väljare och efter sk tyst diplomati med de borgerliga fått igenom "svåra" frågor som skattereformen, förändring av skola och äldrevård, åtstramning, reklam i TV, krympning av den offentliga sektorn, ansökan om medlemskap i EU, allt sådant som de borgerliga krävt.
Välkända socialdemokratiska debattörer har pekat på annat som väcker frågor. I sin bok När maskinerna tystnar skriver Göran Greider till exempel: "När Olof Palme mördades släppte en spärr i socialdemokratins toppskikt." Första frågan blir:
1) Vad var det Palme stått i vägen för och som släpptes loss efter hans död? Har det något att göra med de "svåra" åtgärder du nämnde i Göran Färms bok?

I valrörelsen då striden stod mellan dig och Carl Bildt skrev Gunder Andersson att han kände sig lurad. Det var som att välja mellan en politiker "som sålt sin själ och en som aldrig haft någon". Jag utgår från att det var Carl Bildt som aldrig haft någon att det var du som skulle ha sålt din. Här väcks frågan:
2) Hade du sålt din själ när du slutade efterfråga folkviljan? I så fall: till vem och för hur mycket?

Den 25 oktober 93 påstod Aftonbladet under rubriken "Carlsson tog order från SAF" att SAF-chefen Ulf Laurin var upphovsman till det krispaket du lade fram 8 februari 1990. Jag har inte sett att du kommenterat det där, därför frågar jag:
3) Hade Aftonbladet rätt? Var Ulf Laurin upphovsman till det krispaket du lade fram som regeringens?

I radions Gomorron världen 14/9 1997 sa Stig Malm om den stora avregleringen av kredit- och valutamarknaden att den skedde utan någon som helst kontakt med väljarna eller med partimedlemmarna. "Jag satt ju själv i partiets vu, och inte ens vi var informerade – utan det var en handfull människor på finansdepartementet och riksbanken som gjorde ett för Sverige väldigt genomgripande förändringsarbete…"
4) Det här kan ses som ett tvivel på ditt demokratiska sinnelag. Jag utgår från att du själv anser dig vara demokrat. Hur förändrades i så fall den socialdemokratiska synen på demokrati under den tid du var verksam?

Min sista fundering gäller den energi du la ner på att driva in oss i EU. Den 13 oktober 1994 hörde jag dig säga i radio: "Det är klart att vi förlorar en del av vår suveränitet." Trots det jobbade du hårt på ja-sidan inför folkomröstningen. Så gjorde även SAF-chefen Ulf Laurin och LRF-basen Bo Dockered. Sen lämnade ni era respektive poster alla tre när omröstningen lett till en knapp ja-seger. Denna samtidighet väcker tankar, men jag ska nöja mig med en fråga:
5) Varifrån kom pengarna till alla helsidesannonser i tidningar och tidskrifter under kampanjen? Bara de vackra bilderna på dig och Mona Sahlin måste dagligen ha kostat miljoner. Själv kan du inte ha haft råd. Partikassan skulle knappast ha räckt. Så: Vem betalade?
Tacksam för svar.
SVEN WERNSTRÖM