Kära hälsningar och kram från Bill

Dagens dikt hittar jag bland mina gamla papper. Den är från Vietnamkrigets tid, alltså från före 1975. Vi skrev mycket på den tiden och jag tror inte den här blev publicerad nånstans. Nu kan den kanske fungera som en liten historielektion:

Kära mamma, jag mår så illa

Jag har mördat tio barn i dag

Det är faan, hur man försöker

tar det månader innan man blir van

Hur mår pappa? Han blir väl bra nu

från sin njurstensoperation i vår?

Ja jag tänkte just på hans mage

när jag skar upp en gammal man i går

Och lilla Lizzie, går hon i skolan?

Ja vi brände just en skola härom dan

Och den sista lilla eleven

ja hon likna lilla Liz som fan

Det här kriget drar ut på tiden

men vi bombar allt vi kan från skyn

Tacksamheten slår emot oss

ifrån hororna där inne i byn

Vi ska rädda det här landet

ifrån kommunism och jämlikhet

Hälsa alla dom därhemma

att jag gör min plikt mot Gud och er

Ja nu har jag inte tid mer

för jag har ett litet uppdrag till

Men jag tänker på er ständigt

Kära hälsningar och kram från

– BILL

Som sagt, en liten historielektion. Tiden har gått – och den tidens krigsförbrytare fortsätter sin verksamhet nu på andra håll i världen. Det finns flera visor att skriva.