fredag 29 januari 2016


Den här dikten är skriven av en kille, javisst, men likväl av en feminist, för det är vi ju alla numera. Ove Klinthäll:

Jag var ute med en tjej en kväll
och då blev jag perplex!
Om en liten stund så sa hon enkelt:
"Nu vill ja ha sex."
Ja, det var jag gärna med på, ju,
och när hon hade fått
sa hon gladlynt: "Tack så mycket!
Det var gott!"

Varför ska man bli förvånad?
Det är klart att om hon vill
bör det faktiskt va en mänsklig
rättighet att säja till.
Men moral och religion i
alla tider har bestämt
att hon aldrig får ta
första steget – jämt!

Ut med dikten på fejsbook till glädje för alla militanta bruttor. Men hur gör man? Min dator är jävligt ovillig att släppa ut texter till allmänheten.

söndag 17 januari 2016

Mitt minne är kulturhistoria!


När man blivit så gammal som jag har man överlevt vänner och ovänner, kolleger och kamrater. De finns bara kvar i ens eget minne. Där finns en politikerskurk som hette Hjalmar Mehr. Han lät riva de gamla Klarakvarteren, den stadsdel där poeter som Nils Ferlin och Helmer Grundström suttit på krogarna och skrivit sina dikter och sålt dem till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och andra tidningar som hade sina redaktioner i samma stadsdel.
I gamla Klara låg Aftonbladets stora tidningsfabrik där jag arbetade i tjugo år som typograf tillsammans med min far. Alla kompisarna från den tiden är nu döda. Klara kyrka står kvar, men Aftonbladets hus i kvarteret bredvid är borta liksom resten av stadsdelen.
Allt detta finns bara på ett ställe: i mitt minne.
Hur pålitligt är då mitt minne? Jag har bildminne, lätt för att komma ihåg sånt som kan ses i bild. Som när Hjalmar Mehr stod under almarna i Kungsträdgården och ville att där skulle bli en uppgång från tunnelbanan. (Här ska inte vara några almar mer sa Hjalmar Mehr.) Vi lyckades rädda almarna som fortfarande stod kvar vid teserveringen sist jag var där.
De gamla klarakvarteren var en kulturoas som skövlades av politikerskurken Hjalmar Mehr. Nu finns den kvar bara i mitt minne. Jag har överlevt alla som kunde ha samma minnen. När jag är död har alltså ett stycke stockholmsk kulturhistoria raderats ut för att aldrig kunna återskapas. 

fredag 15 januari 2016

Prenumerera på Proletären!


I Proletären hittar jag följande rader som jag vill ge vidare spridning:

Det är ingen tillfällighet att det dröjde ända till 1965 innan det blev olagligt för män att våldta sina fruar i Sverige. Det tog med andra ord 900 år efter det att vikingarnas plundringståg mot de brittiska öarna upphörde (där våldtäkter var stående inslag) innan mannens rätt att sexuellt tvinga sig på sin hustru förbjöds i lag. I Schweiz, Tyskland och Finland dröjde detta ända till 1900-talet och i Frankrike kriminaliserades det först år 2006.
Vägen till jämställdhet är ännu lång. Kampen mot det sexuella våldet mot kvinnor är en avgörande del för jämställdhet mellan kvinnor och män. Alldeles oavsett att reaktionära och rasistiska krafter försöker parasitera på frågan och att det i de nu uppmärksammade övergreppen även finns kulturella krockar, så handlar frågan om kampen mot patriarkatet och denna strid pågår ständigt i såväl afghanska bondbyar som i svenska storstäder. Kampen för jämställdhet mellan könen är global.

Det var som sagt saxat ur kommunisteras tidning Proletären. Så det har du redan läst om du prenumererar på den. För det gör du väl? Annars är det dags!

onsdag 13 januari 2016

De rika kan gott ha problem!


Under år 2015 fick Sverige nio nya miljardärer. De är nu 156 stycken. 156 av oss sitter på en samlad förmögenhet av 1800 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges statliga utgifter för 2016 beräknas till 933 miljarder.
De tre rikaste svenskarna är Ingvar Kamprad (Ikea, 610 miljarder), Stefan Persson (Hennes & Mauritz, 237 miljarder), Hans Rausing (Tetra Laval, 103 miljarder).
Om du vill veta vilka de andra rikisarna är så kolla Proletären 8 januari. Där hittar du Antonia Ax:son Johnson, Fredrik Lundberg, Gustaf Douglas och andra miljardärer. Vad de gör med sina miljarder får du inte veta. Förmodligen är stålarna bara till bekymmer. Avundsjuk blir jag inte.
Jag klarar mej på 13 tusen kronor i månaden. Mer behöver man inte för att fixa käket, hyran och räkningarna. Mer pengar än så skulle bara ge mej bekymmer.
Jag är säker på att de rikas stålar inte är till glädje utan bara ger problem. Det kan de gärna ha. 

fredag 8 januari 2016

Demokrati heter socialism!


Det har nu varit trettondan. Poeten Ove Klinthäll har letat fram en dikt av Alf Henrikson som jag känner att vi alla borde få ta del av:

Tre vise män och en stjärna kom,
i trots av naturens lagar.
Det är sörjt för att det gör de aldrig om
på kommande 13-dagar.
Komme det helga tre konungar till
som i dag sett en stjärna flamma
så skyndade passpolisen till
och tullverket gjorde detsamma.
För övrigt känner och vet lite var
som följer med vad som händer,
att det knappt torde finnas tre konungar kvar
i samtliga österländer.

Skönt att veta att kungarna tar slut. Tänk om våran kung ville göra det också! Ärvda ämbeten torde vara det mest odemokratiska som finns. Men – de rikemän som verkligen styr Sverige i dag torde inte ha arbetat ihop sin rikedom och sin makt själva. De har ärvt den av sina fäder. Sverige blir inte en demokrati så länge de har makten.
Sverige blir inte en demokrati så länge kapitalismen råder. Kapitalism och demokrati går inte att förena.
Demokrati – folkstyre – heter socialism!

måndag 4 januari 2016

Äntligen vet vi vad kärlek är


Jag läser Folkbladet som är mitt ena husorgan. (Det andra är Dagens ETC). I Folkbladet undrar Marcus Birro: Finns det över huvud taget lyckliga familjer? Han svarar inte på frågan, men det ska jag göra.
Om det alls finns en familj så är den så lycklig som en familj kan bli – annars är den upplöst och medlemmarna skilda åt. Här stöder jag mej på min bortgångna hustrus visdom.
Vi höll ihop i sjuttio år innan hon fick en hjärnblödning och dog. Hon sa inte att vi hade älskat varann i sjuttio år. Hon sa att vi hade stått ut med varann i sjuttio år – och det kallade hon kärlek.
En lycklig familj är omöjlig att föreställa sej. Den som sätter fram ett leende ansikte i en veckotidning och påstår sej tillhöra en lycklig familj – den är en hycklare.
Man kan tvinga sej kvar i en familj för barnens skull – och den familjen blir väl så lycklig som den kan bli.
En lycklig familj är otänkbar. Att bara knulla med en enda människa i livet (och dessutom vara lycklig) är orimligt.
Jag kan alltså inte tänka mej en lycklig familj. Men jag kan tänka mej en familj där man står ut med varann, trots diverse oundvikliga snedsprång, i hur många år som helst.
Detta kallade min hustru Inga för kärlek.
Jag kan bara hålla med.

fredag 1 januari 2016

Inget svenskt på Skansen!


Så har man då vakat in det nya året, i teve med program från Skansen. Där väntar man sej att få se och höra våra bästa svenska artister, Åsa Jinder med nyckelharpan, Lill Babs, Lisa Nilsson, Tommy Körberg, Ulf Lundell... I stället får man stå ut med två främmande gaphalsar som sjunger nåt obegripligt på engelska. På Skansen. Där det svenska kulturarvet borde höra hemma och frodas.
Man skäms!