Varför gör vi inte revolution?

Den frågan inställer sej när man kollat Proletären nr 16, ett temanummer om de rika i Sverige.

Vårt land har blivit ett av världens mest ojämlika länder. De svenska kapitalisterna tillhör de allra rikaste i världen. Dagens 15 mäktigaste finansfamiljer kontrollerar bolag som tillsammans är värda runt 3950 miljarder kronor. Det är mer än hela Sveriges bruttonationalprodukt.

De 15 finansfamiljer som styr Sverige, (Wallenberg, Kamprad, Rausing, Stenbeck etc) kallar sej näringslivet. De sysslar allt mer med politik. En av de rikaste, Gustav Douglas som är god för över 10 miljarder, sitter i Moderaternas partistyrelse. Vår utrikesminister, mångmiljonären Carl Bildt, har aktier i tvivelaktiga bolag. Jordbruksminister Eskil Erlandsson har stora aktieinnehav i gruvföretag.

1900-talets välfärd var en parentes. Kapitalismens naturliga tillstånd är ökade klassklyftor. I dag äger en procent av Sveriges befolkning 40 procent av rikedomarna.

Det är inte kapitalisterna som skapat rikedomen, det har arbetarklassens miljoner vanliga människor gjort. Men de får inte ta del av vinsterna som i stället hamnar i företagarnas fickor. Det är dags att göra något åt detta.

Sverige är ett extremt rikt land. För att bygga ett rättvist samhälle måste vi ta tillbaka de rikedomar folket skapat.

Vi borde göra revolution.

Det ser svårt ut innan det är gjort. Hur det är efteråt brukar kubanerna berätta. Då tittar den befriade arbetarklassens människor på varandra och skrattar och säger:

– Jisses, det var ju så självklart och lätt! Varför väntade vi så länge!