Sådan är kattpissalismen

För ett halvt århundrade sedan smugglade jag in en katt från Ibiza. En honkatt som fick en massa ungar och sen blev ihjälbiten under en parning. Sen dess har jag alltid haft katt. Den sista blev arton år och dog. Om den katten skrev jag:

Katten skiter varje dag

Tömmer lådan det gör jag

Strax så är hon där igen

Åter får jag tömma den

Jag är trött på skit och piss men

konstaterar med ett stön:

Sådan är kattpissalismen

Otack är den armes lön

Katten hette Nippran. Hon var socialist. När jag läste upp ovanstående vers för henne märkte jag att hon förstod den eleganta anspelningen i slutraderna. Hon la sej i mitt knä och spann så uppskattat och belåtet.

Nippran blev som sagt arton år. Jag funderar ständigt på att skaffa ny katt. Hittills har jag avstått. Ensamheten är inte rolig. Men det är inte kattpissalismen heller.