Politisk språkförbistring

Vi lever i ett samhälle som regeras av ett folkfientligt högerparti, Moderaterna. Det kan därför vara av intresse att fråga vem som har makten i detta parti. Är det miljonären Douglas som sitter i partistyrelsen? Är det Fredrik Reinfeldt som har ordförandeposten? Är det partimedlemmarna? Nej, då skulle det ju likna demokrati, något som Reinfeldt ogillar.

Eftersom Reinfeldt ogillar demokrati säger han sig värna om demokratin. Det är så det går till i det politiska språket. Man säger en sak och menar en annan.

Vår folkfientliga regering har kommit till makten i demokratisk ordning, genom allmänna val. Så kom också Hitler till makten, vald av folket i demokratisk ordning.

Demokrati är bara ett ord. Vad det ska fyllas med för innehåll måste i varje skede bestämmas av ett folk som skaffat sej makt i starka organisationer. Något sånt har vi inte i Sverige. Här har arbetarrörelsens ledare sålt sej till näringslivet och lämnat folket utan ledning och organisation.

Därför har de som säger demokrati och menar något annat kunnat lura till sej regeringsmakten.

Den svenska arbetarklassen måste tydligen börja från början, organisera sej på nytt och försöka bygga en ny arbetarrörelse.

Var kan vi börja? Rösta på Vänsterpartiet i höstens val? Vi kan ju alltid försöka. Så får vi se om Jonas Sjöstedt kan avstå från de miljoner som näringslivet hittills köpt våra representanter med.