I går hade Östgötateatern
teparty med diktuppläsning av teaterns skådespelare. Framgång hos publiken hade
dikter av Marianne Wiik från Söderköping och Ove Klinthäll från Östra Husby på
Vikbolandet. Här är de två dikter av Klinthäll som lästes upp:
Jag ger fan i öppna landskap, djupt i skogen
vill jag bo,
där finns t ex rara djur såsom älg och räv
och ko.
Här finns fullt med fina fåglar, ingen
skränig skrikig mås,
och här är det nästan alltid lugnt, inget
fasligt gräsligt blås.
Här bränner jag min brasa själv
och grillar korv i sommarns kväll,
och skulle korvarna ta slut kan jag grilla
revbensspjäll.
Jag ger fan i öppna landskap, och jag
ski-i-ter i Lundell.
Å och ä och ö ska bort.
Vad sker med språkets grace
när Hörby blir till Horby,
Mönsterås blir Monsteras.
Men värst är det för detta ord
som förr betecknat parlek
emellan man och kvinna
men som nu får heta karlek.
Teaterns skådisar hade bjudit in allmänheten
att lämna in dikter för den här uppläsningen. Tydligen finns det många som
anser sej vara poeter i Norrköping. Jag som har ett gammalmodigt förhållande
till poesin menar att en dikt ska ha rim och rytm. Därför sätter jag värde på
Ove Klinthäll och Marianne Wiik som behärskar sitt uttrycksmedel just på det
sättet. Teatern får gärna fortsätta med uppläsningparties av det här
slaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar