Vad man uppfattar som stor poesi
är naturligtvis individuellt. För min del kan jag välja en schlagertext när jag
tycker den säger något väsentligt. Ta till exempel Anette Berggren-Hessels text
till Den gamla dansbanan som
framfördes första gången i radions Frukostklubben 1949. Här är några rader:
Långkjolarna svängde och blusliven trängde
och huvudschaletten den gled ner på nacken,
och pojkarna tjoa och stampa med klacken.
Ja, det var i ungdomens lyckliga dar.
Nu många år sedan dess har förrunnit,
nu är man gammal med silvergrått hår.
Den gamla dansbanan också försvunnit,
där växer ljungen och vildhallonsnår.
Men melodier jag tycker mej höra,
jag fylls av minnen från ungdomens dar.
Det viskar dur, det viskar moll i mitt öra
om lördagsdansen som då en gång var.
Ej mer hörs kring trakten den hurtiga takten
av gammeldagsdansen, musiken och sången
men minnet det lever från tid som är gången.
Ja, det var i ungdomens lyckliga dar.
Den sången gick rakt till
hjärtat på mina föräldrar. De hade träffats 1920, när de båda var i
tjugoårsåldern, på dansbanan i Västberga söder om Stockholm. Den dansbanan hade
fyllt sin uppgift när den fört samman Gunnar och Maja till ett halvsekellångt
äktenskap med mej och min bror Tor som resultat. Sen lades dansbanan ner och
gav plats för ljung och vildhallonsnår.
Dansen var
mina föräldrars stora intresse. De dansade ända upp i sjuttioårsåldern, och de
flesta låtar Gunnar gjorde handlade om dans:
När veckan hunnit till lördagskväll
man längtar till en dans.
Gitarr och dragspel och stråkkapell
ger kvällen extra glans.
Men vi som hunnit gli gammalgrå
vi vill nog ta oss en sväng ändå.
Att säga nej till en gammalvals
det kan vi inte alls.
Jag läser inte den "lyrik" som skrivs i dag och
mest liknar prosatext uppdelad i olika långa rader. Men jag sjunger gärna gamla
schlagers som kanske inte alltid är djup lyrik men som förmedlar det väsentliga
i sång och musik – glädjen, livsglädjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar