Klasskampen är ständigt aktuell

Långfredan var lång och tråkig. Jag försökte se Jesus Crist Super Star på TV, trodde den var en underhålland musical, men den var bara sövande trist. För ensamma åldringar som jag får radio och TV alltför stor betydelse. Jag missade radioprogrammet om deckarförfattaren Maria Lang, alias rektorn Dagmar Lange.

Men det väckte minnet av den gången när jag gjorde författarbesök i hennes skola på Östermalm i Stockholm och möttes av en grupp överklassgrabbar som satt mitt i skolsalen och skulle provocera mej.

– Du tycker alla ska ha lika bra betalt va?

– Ja, varför inte?

– Nä, för den som har ansvar ska ha mera.

– Jag tycker dom som har svåra och farliga jobb ska ha bra betalt. Gruvarbetare till exempel.

– Ä, dom är ju gruvarbetare för att dom är dumma i huvet! Vi menar företagsledare.

Det där har jag berättat förut. Och undrat vad det blev av de där grabbarna under det halva århundrade som gått. Nu är de väl pensionerade efter att ha varit chefer och skott sej på arbetare som är dumma i huvet men kan jobba ihop rikedomar åt överklassen.

Påsken handlar om Jesus som dog för att försona våra synder, en gammal och sjuk idé som vi gjort oss av med.
Nu är frågan när vi ska gör oss av med klassamhället, en lika gammal och sjuk ordning.