Sverige har ingen nationalsång

I varje fall ingen som blivit det genom statligt dekret. Du gamla du fria har valts ut av folket och genom sedvana gjorts till nationell symbol. Sången skrevs 1844 av folklivsforskaren Rickard Dybeck till en troligen tysk melodi.

På 1890-talet började svenska folket engagera sig i frågan. De flesta svenskar visste inte ens hur landets flagga såg ut. Vi behövde åtskilligt som skulle stärka den nationella identiteten, menade man.

1898 kom den första svenska sångbok som gav Du gamla du friska rubriken "Svensk folksång". Under 1905, samma år som unionen med Norge upplöstes, kom Du gamla du friska att bli Du gamla du fria.

Om detta kan man läsa i Eva Danielson & Märta Ramsten

Du gamla du friska (Atlantis 2013). Där får vi veta en hel del om motståndet mot nationalsången och även att det har skojats med den. Ett förslag till nutida text är signerat M Ramel:

     

Du Domus, du ICA, du dragspelsmusik,

Du myggbett, du dans på Kinnekullar,

Du plastkassars klirr, du fredagstrafik,

Du glädjerika fika, saft och bullar.

Och Povel Ramel formulerade ett litet önskemål:

Jag tronar på guld från en rånad bankir,

då chartrat mitt plan flyr Sveriges torka.

Jag minns hur det var och jag anar hur det blir.

Ja, jag vill leva loppan på Mallorca!

På den här bokens 250 sidor får du veta allt om Du gamla du fria, hur den kunnat bli Sveriges nationalsång trots att den egentligen inte handlar om vårt land och trots namnet Sverige inte nämns en enda gång i texten.

Och vi som inte yvs över krigisk historia kan ju hävda att då ärat ditt namnflög över jorden syftar på vår tid av unik välfärd 1946–1976, som faktiskt väckte omvärldens beundran.