Om vänster och höger i pressen

I min bok Perka med lösskägget (1981) skrev jag om lille Perka som blev adopterad av en rik familj och hamnade i en överklasskola där läraren sa:

– Och vad står det i lagen?

En elev svarade:

– Där står det att de rika får stjäla från de fattiga, men de fattiga får inte stjäla från de rika.

– Bra! sa läraren.

Det där fick jag kritik för. Det var för enkelt, det var pekpinnar, det var vänstervridning. Och naturligtvis – i den boken skrev jag sagor för arbetarbarn. Beskrivningen av kapitalismen skulle vara enkel och lättbegriplig – och sann!

På den tiden fanns sådana sanningar bara i vänsterpressen. Numera hittar jag – till min häpnad – beskrivningar av kapitalismens orimligheter i Svenska Dagbladet, den tidning som man förr betraktade som högerns huvudorgan.

I förrgår granskade SvD de riskapitalbolag som driver den skattefinansierade handkappomsorgen. I dag ägs 70 procent av landets fristående gruppbostäder av anonyma holdingbolag på Guernsey, Jersey eller Luxemburg.

Sexton riskkapitalbolag tar emot nära hälften av de 60 miljarder skattekronor som varje år går från folket till privata företag inom skola, vård och omsorg, får vi veta.

SvD skriver också om bankerna. De förbereder kraftiga kostnadsökningar, trots att de gör stora vinster. Vi får veta hur många miljarder Handelsbanken stulit från oss genom att inte ge någon ränta på det vi sätter in men ta oskäligt hög ränta när vi lånar.

Kapitalismen har blivit så skurkaktig att hederliga journalister beskriver dess orimligheter tillåmed i borgarpressen.

Sossepressen då? Den ser jag inte mycket av. Det blir bara Folkbladet som ges ut i Norrköping och där jag själv brukar medarbeta. Den hade i går en tillfällig ledarskribent som förfasade sej över de människoliv som kommunismen på Lenins tid gjorde slut på. Inte ett ord om alla de människoliv som kapitalismen i dag kostar världens folk.

Kritik av kapitalismen i högerpressen och kritik av kommunismen i sossepressen! Konstig tid vi lever i!