För ett halvt
århundrade sedan var Sverige en idyll. Kungligheter vandrade utan eskort på
gatorna. Politikerna var idealister utan större förmåner. Statsministern kunde
åka spårvagn till jobbet. Själv kunde jag promenera mitt i natten med Olof
Palme på Sveavägen där han femton år senare skulle bli mördad.
Sverige var ett föregångsland, bäst i världen vad gäller
social trygghet, ekonomisk jämlikhet och hög levnadsstandard.
Om hur denna välfärd
byggdes upp och revs ner skriver Göran Hägg i sin bok Välfärdsåren (W&W, 2005).
Borgerliga media och andra som i dag går makthavarnas
ärenden berättar inte gärna om den unika svenska välfärden. Progressiv skatt.
En procents arbetslöshet. Gratis sjukvård. Billiga bostäder. Fria skolmåltider
med ordentligt käk. Fria läroböcker. Generösa studielån och bidrag.
Och så juvelen i välfärdsbyggets krona – ATP – den som
jag lever på i dag men som nästa generation bestulits på!
Välfärden var ett socialdemokratiskt projekt. Men partiet
började förändras. Sossarna lät sina gamla kämpar glömmas av historien. Wigforss,
Möller, Undén, Ulla Lindström… få skolbarn vet i dag vilka de var.
Nedmonteringen av
välfärden tog fart 1986 när Ingvar Carlsson blev statsminister. "Från och
med den knappa valsegern", skriver Göran Hägg, "kunde Kjell-Olof
Feldt och Erik Åsbrink bedriva en skattepolitik som förordats av Ronald Reagan
och Margaret Thatcher och åstadkomma ett totalt brott med den fördelningsfilosofi
som välfärdspolitiken vilat på".
Sen kom privatskolor, reklam i radio och teve, statliga
verks förvandling till affärsdrivande bolag, EU-medlemskap, fritt spritflöde,
ökade löneskillnader…
Palmes sista regeringsperiod 1982 till 1986 var välfärdsstatens
brittsommar, säger Hägg. Palme möttes med värme i det egna partiet. Men hatet från
högern ökade.
Göran Hägg fyller 65
år i morgon. Till TT säger han att han arbetar jämt och tänker fortsätta med
det. Jag tänker fortsätta att läsa honom. Gör det du också!
Och börja gärna med Välfärdsåren.
Något bättre har jag hittills inte läst om hur Sverige blev världens bästa land
att leva i – för vanligt folk då och för pampar och rikemän nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar