Sverigedemokraterna
beskrivs som ett parti grundat av personer med nazistiskt förflutet. Så är det
säkert. Men man hör aldrig att vi har ett parti i regeringen med samma
bakgrund, nämligen Kristdemokraterna. Partiet konstituerades våren 1964 under
namnet Kristen Demokratisk Samling KDS och fick en pressombudsman som hette
Lennart Aae.
Om honom skrev tidningen Arbetaren att han "skolats i Göran Assar
Oredssons Nordiska Riksparti – den mest extrema nazistorganisationen i
Efterkrigssverige med bl a oförtäckt judehets på programmet". Tidningen
publicerade också en dikt av Lennart Aae om politisk ståndaktighet. Den
slutade:
Vem är då denne ensamme kämpe,
som varken ger eller tager någon
frist,
och vars anlopp inte hat och dån kan
dämpe?
Jo, hans namn är nationalsocialist.
Stockholms-Tidningen
skrev om en lärare Folke Dahlström som blivit avdelningsordförande i KDS att
han varit verksam i Lindholms nazistparti och ansvarig utgivare av partiets
ungdomsorgan Ungt Folk. När han intervjuades om sitt förflutna sa han:
– Vad som hände för tjugo år sedan har ju ingen betydelse i dag.
På frågan om ungdomen var dålig, t ex den ungdom han undervisade på
läroverket i Jönköping, svarade han:
– Ja! Ungdomen präglas av slapphet och hållningslöshet. Ungdomen ska ha fasta
normer att handla efter och vill ha fasta normer.
Den som vill (och
orkar) tränga in i Kd:s bakgrund kan läsa partiets Val-Extra från 1964. Där
står:
"Vad som behövs i dag är en kristen förnyelse av hela vårt samhällsliv
och den förnyelsen kan inte få något starkare stöd av riksdagsmän, klavbundna
av partiledningar med materialistisk inriktning, utan endast av fria kristna
riksdagsmän, som inte känner sig stå i lydnadsförhållande till någon annan än
Jesus Kristus."
Är det Kd:s uppfattning om demokrati även i dag?
KDS skapades på
uppmaning av pingströrelsens ledare Lewi Pethrus som den 24 januari 1964 skrev
i tidningen Dagen en uppmaning att bilda ett nytt parti. Första partiprogrammet
skrevs av Harald Ljungström som tidigare varit verksam i nazistiska SNF.
Sverigedemokraternas bakgrund tjatas det om, medan Kristdemokraternas
förflutna förtigs. Det finner jag märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar