Att bli bekant med en fluga

I två dagar har jag nu umgåtts med en fluga, den största fluga jag sett. Min mor kallade såna för spyfluga.

Först höll den till i köket. Det verkade som om den höll på med en undersökning. Nere vid golvet, uppe i taket, på stolar och bord, på tallrikar och kastruller. Så fort den kom inom räckhåll klippte jag till med flugsmällan, men utan resultat.

I går flyttade flugan in i rummet. Där fortsatte hon sin undersökning i alla hörn. Jag säger hon, för jag utgår från att det är en honfluga. Kanske söker hon en boplats där hon kan slå sej ner och föda barn, det är väl sånt som honor håller på med.

Hela dagen jagade jag henne med flugsmällan, för jag har för mej att flugor får tusentals avkomlingar och jag vill ju inte ha huset fullt av dom.

Till slut gav jag upp. Jag måste ju arbeta lite också. Jag satte mej vid datorn med ett äpple och en flaska Fanta. Och se på fan – när flaskan var tom kom flugan och satte sej på flaskhalsen. Jag klippte till med flugsmällan.

Flugan dog inte. Den räddade sej ner i flaskan. Och jag dit med locket. Nu hade jag den!

Men så kröp stockholmarn fram i mej. Bönder kan umgås med höns och grisar och kor och sen slakta dom. Vi stadsbor är inte så realistiska. Vi äter gärna sånt som ha levat bara vi slipper se på när det dör.

Nu hade jag umgåtts med flugan i två dagar. Skulle jag då kunna se den långsamt svälta ihjäl instängd i en flaska? Hur lång tid skulle det ta? Säkert flera dygn.

Nej, så kan man inte behandla andra varelser. Så i morse tog jag flaskan och gick med den bakom huset och ställde den där med locket borttaget.

Och fast jag inte tror att man kan tala med flugor sa jag: – Nu kan du flyga bort till Eriksson, han har kor och ni brukar väl gilla att umgås med kor?

Det där begrep naturligtvis inte flugan. I varje fall flög hon inte bort till Eriksson. I stället flög hon till mitt köksfönster. Där kryper hon nu omkring och vill komma in.

Antingen har hon vant sej vid kattmaten på köksgolvet eller också har hon fäst sej vid mej personligen, fast jag försöker vara en dödsfiende med flugsmällan.

Egentligen är jag bara en stockholmare som försöker vänja sej vid att bo på landet. Det har jag nu hållit på med i drygt 40 år utan att riktigt ha lyckats.