Om du har nåt att berätta så skriv!

Om du vill kolla hur du behandlar svenska språket och ha lite kul dessutom kan du läsa Lars Melin Vett och etikett i språket (Norstedt 2007).

Man kan skriva felfritt men ändå begå fel. Melin har roliga exempel: Jag fick ett marsvin av mormor som luktade pyton. Den döde kom cyklande från vänster (efter en trafikolycka). Rafael gjorde ett stort antal madonnor med barn.

Ett fel som på senare tid blivit vanligt är särskrivning av sammansatta ord. Vad är en svart sjuk man, är det en som kan vårdas av en sjuk syster? Lever pastejen? Ja, det är kanske lika troligt som att stekt höns lever.

Varför heter det "God jul" men "Glad påsk"? Varför är "Han kommer" säkrare än "Han kommer säkert"?

Man kan använda svordomar och sk fula ord och ändå skriva bra. Är skit ett fult ord? Inte i skit samma. Barn har ingen känsla för ords eventuella fulhet. Den fyraåring som på släktfesten rimmar "Faster Tora är en hora" får mer uppmärksamhet än de andra festtalarna.

Jag har för femtio år sedan tragglat mej igenom Hermods tjocka gymnasiekurs i svenska. Jag tror mej veta vad som är rätt och fel. Men nej – hos Melin får jag veta att grammatik bara är ett finare ord för "så säger alla". Många säger "Bosse slog han". Lars Melin hävdar att det är vi som bestämmer hur språket ska formas, vi som använder det.

Ändå blir jag sur när folk skriver kollegor i stället för kolleger eller inte kan skilja på innan och före.

Jag menar att innan är ett bindeord och före är en preposition (som alltså anger ett läge: över under, före efter, inuti utanför). Innan ska alltså binda ihop två satser: Jag var där innan pappa kom. Men: Jag var där före pappa.

Nån gång på 1940-talet var jag med i en grupp som skulle skriva rättstavningsregler för Aftonbladet. Vi bestämde att modärn skulle stavas med ä för att skilja det från modern (mamman). Så har jag skrivit sen dess, men det har akademin struntat i.

Om du känner dej osäker på språket så låt inte det hindra dej att skriva! Du kan forma ditt eget språk. Om du gör alltför stora "fel" kan förlaget rätta till det. Sån hjälp har har några av våra mest lästa författare fått, t ex Moa Martinson.

Om du har nåt att berätta så skriv!