Enligt borgerlig
konstuppfattning ska ett konstverk vara skönt men i övrigt inte kunna användas
till något. Då är det den perfekta varan
som kan säljas på marknaden men inte ställer till oro i samhället genom något
ovidkommande budskap.
Progressiva kulturarbetare kan i stället välja en konstsyn som Brecht
uttryckte för litteraturens del: Man
skriver inte bara, man skriver till någon, som ska kunna använda det till
något!
Naturligtvis har
borgarklassen skapat mycket av värde, också på det kulturella området. Jag
förstår bara inte varför jag ska behöva ta del av det.
Jag ha helt enkelt inte tid.
Mitt liv är tillräckligt rikt på upplevelser ändå. Ju mer komplicerat ett
konstverk är, desto längre tid tar det att tränga in i. Tjajkovskijs Pathétique
skulle kanske ta en vecka. Joyce´s Ulysses kanske en månad. Jag måste välja.
Alltså är jag en författare som inte läst Ulysses – och inte heller har vett
att skämmas för det.
Det sk kulturarvet är
ett urval som mestadels gjorts av våra fiender. De har valt "Den
blomstertid nu kommer" åt våra skolbarn men hållit undan exempelvis Einar
Håkanssons "Den heliga nattvarden" som jag nämnde i går.
Problemet är inte att välja bland det som finns utan att skapa det som
behövs.
För dem som gillar att skriva finns numera Föreningen Arbetarskrivare. Där
hittar man både etablerade arbetarförfattare och folk från andra yrken som gillar
att skriva om sina erfarenheter från olika jobb. Föreningen ger ut antologier
med bidrag från arbetslivet som man inte hittar någon annanstans.
Du kan bli medlem! Antingen
du skriver mycket eller litet eller bara är intresserad, kan du bli medlem i
Föreningen Arbetarskrivare. Du betalar 100 kronor första året och sedan 200
kronor per år. Du får föreningens utskick med medlemmars bidrag och diverse
information.
Sätt in en hundralapp på
plusgiro 29 00 50 - 4 till Arbetarskrivare och skriv ditt namn, adress och
epostadress på inbetalningskortet.
Det vi skriver är av olika konstnärlig halt, men det ger nya insikter och
håller gränsen klar mot den kommersiella dyngan.
Vi är med och skapar
kultur. Det är ingen klasslös kultur, för någon sådan har aldrig funnits.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar