En uppkäftig författare

På sommaren ska man läsa. Därför rekommenderar jag författare. Den här gången blir det Karl-Olov Arnstberg, en uppkäftig och kontroversiell skrivare som väcker tankar.

I sin bok Svenska tabun (Carlsson 2007) nämner han exempelvis att sexhjälp för handikappade är kommunalt finansierad i Holland men knappt går att tala om i Sverige. Sex är tabu på jobbet men inte på firmafesten. Sex med djur är tabuerat område. Ändå har vart tjugonde djur som kommer till veterinär fått skadorna genom sexuellt utnyttjande, påstår han.

Arnstberg är inte rädd för att sticka ut näsan. Islam har inte ett dugg av värde att tillföra det svenska samhället, menar han. Om tio år kommer det att finnas ca 25 miljoner unga muslimer i Europa. Kommer de att kräva sharialagstiftning – en rättsskipning i klass med den som tillämpades i Sverige på 1500-talet?

I sin nästa bok, Olydig men snäll (Carlsson, 2009), fortsätter Arnstberg att diskutera samhällsplanering, förortsliv och invandring med samma frejdiga klarspråk.

Särskilt invandringen är svår att debattera, skriver han. Det finns en tyst journalistisk överenskommelse att inte lyfta fram sånt som ställer invandrare i ofördelaktig dager.

Våra större städers betongförorter befolkas av invandrare, där stora grupper sjunker ner i arbetslöshet och fattigdom. Ett nytt klassamhälle växer fram. I utanförskapet frodas kriminalitet.

Förtig inte brottslighet! säger han apropå en grupp zigenare som satt åldringsrån i system. En mer förtryckt grupp än romerna är svårt att finna i världshistorien. Klart att det finns en hög kriminalitet bland dem!

En 19-årig iranier som stucket ner ett tiotal personer säger att han med kniven kräver respekt för sig och sin heder. Han kommer tydligen från en kultur som är annorlunda än vår. Arnstberg säger: Vi måste på allvar prioritera utlärandet av svensk kultur till de nya svenskarna.

Här lämnar han mycket åt oss att diskutera. Vad är svensk kultur? Vårt samhälle accepterar arbetslöshet. Dvs, överklassen accepterar arbetslöshet och det är överklassen som sätter agendan.

Medan den svenska underklassen, som inte alls accepterar arbetslöshet, numera saknar representation i både politik och media.