Gå med i facket!

För den som vill bli författare är det inte dumt att få ett helt års arbetsro med gratis mat och bostad och papper, skrivmaskin och upplevelser att skriva om. Det fick jag av svenska staten – och dessutom kläder och en krona om dagen i lön – när jag blev värnpliktig på hösten 1945.   

Flygplatsen Skavsta utanför Nyköping var då en militär flottilj som hette F11. Där låg jag inkallad som skrivbiträde. Jag satt med två äldre officerare och en kvinnlig kontorist i en liten villa och kunde titta på flygplan som startade och landade. Och hitta på berättelser.

Vad de andra tre gjorde för nytta blev jag aldrig klok på. Den gamle överstelöjtnanten berättade fräcka historier för kontorstanten som skattade lydigt med sitt långa hästansikte. Den gamle löjtnanten kastade sina fimpar i papperskorgen. Tyvärr spottade han där också, så det var ganska läskigt att plocka upp fimparna. Men jag behövde dom för jag hade gått över till pipa av ekonomiska skäl.

Jag skulle skriva en ungdomsbok. Jag hittade på två unga flygkamrater, Tore och Villy på AB Aerotransport. Bombplanen och jaktplanen utanför fönstret blev civila flygplan, ibland tunga transportplan, ibland en liten Sea Bee-amfibie för taxiflyg.

Skrivmaskin och papper höll flottiljen som sagt med. Tid hade jag hur mycket som helst. Tore och Villy flög hit och dit på olika uppdrag och stötte på skurkar överallt.

Jag skickade första boken till B Wahlströms förlag och fick den antagen direkt. Femhundra spänn i ett för allt.

Gubben Birger Wahlström gillade det jag skrev. När jag lämnade nästa bok om Flygkamraterna sa han:

– Vi säjer väl sjuhundra den här gången. Skriv på här så kan ni hämta pengarna i kassan.

Inget tjafs med delbetalningar. Hela summan på en gång. Jag kände mej rik. Jag skrev böcker och kom ut på förlag. Jag var 20 år och hade alltså blivit författare.

Men leva på det kunde jag inte förrän tjugo år senare. Då hade vi bildat fackförening och drivit fram ett normalkontrakt som gav oss en sjättedel av bokpriset och hindrade förlagen från att betala en engångssumma för ett manuskript.

Av detta kan du inte lära hur man blir författare. (Och inte får du hjälp av staten heller, eftersom värnplikten är avskaffad i Sverige.) Men du kan lära något mycket viktigare: Man ska vara med i facket! Jag läser att LO förlorar medlemmar och att alltfler arbetare står utanför facket. Är det för att man tycker att medlemsavgiften är för hög eller har borgarpacket lyckats med något slags propaganda mot fackföreningsrörelsen?

När vi nu inte längre har ett fungerande arbetarparti är LO och facket vår enda möjlighet att få inflytande i samhället. Vilket jobb du än har – gå med i facket!