Den lycklige blundekonomen

Apropå Lundin Oil och Carl Bildt och allt annat som har med kapitalism att göra känner jag att jag saknar Tage Danielsson. Man kan bara ana vad han skulle ha sagt om allt som händer i dag – och på vilket sätt han skulle ha sagt det. Några rader dyker upp i huvudet och känns som DAGENS DIKT:

Jag ville jag vore en riktig sån där

oklanderligt dum miljonärsman

som blundar och säjer: "Affär är affär."

Jag ville jag vore affärsman.

Jag menar inte en småhandlargnet.

Nej, utan en jättebeloppman,

så skicklig och smart att han ingenting vet

om världen omkring sej. En toppman.

Om bara i fred man får spela sin golf

av ingen sorts tvivel förtärs man.

Man lägger all sorg i en säck som Ernst Rolf.

Jag ville jag vore affärsman.

Och flyr man från skatter, som Findus och Shell,

av lagen ej häktad begärs man.

Ibland är man multi, ibland nationell.

Jag ville jag vore affärsman.

Massmördares gunst tar man gärna emot.

Åt djävulen sorglöst försvärs man.

Man skriver kontrakt som en glad idiot.

Jag ville jag vore affärsman.

Om Den lycklige blundekonomen skrev Tage Danielsson i oktober 1975. Sen fortsatte han tio år till fram till sin död i oktober 1985. Mycket av det han skrev – till exempel om likheten mellan S och M – känns aktuellt i dag. Mycket har hänt under de 27 år han varit tyst och som han tyvärr inte kunnat kommentera. Till oss som är bedrövade ger han råd:

Tvärtom, du sorgset kvidande.

Se här din svåra roll

att inse världens lidande

med glädjen i behåll.

Det är nästan kusligt – ibland känns det som om Tage Danielsson fortfarande fanns här mitt ibland oss. När jag känner behov av uppmuntran plockar jag fram hans postilla eller hans tankar från roten ur bokhyllan och läser honom. Och känner att han sagt allt jag själv velat säga om jag kunnat.