Jag är en
stockholmare som flyttat ut på landet. I min barndoms Stockholm bodde jag i
barnrikehus och var omgiven av hundratals ungar. Här bor jag i ett torp på
landet och är omgiven av tusentals levande varelser, vissa mycket små.
Om jag lägger mej i gräset får jag sällskap med
insekter som vill äta på mej. Sätter jag mej i skuggan med en bok kommer myggor
och vill suga mitt blod. På stigen till utedasset försöker jag undvika att
trampa på skalbaggar eller nån snigel. Tar jag bilen till ICA-butiken undviker
jag att köra på ekorrar och grannens katt men undrar hur många myror jag tar
livet av under hjulens grusknastrande däck.
Några av
våra medvarelser är oerhört små. Sitter jag och läser i solen kan det komma
krypande över boksidan en liten krabat mindre än ett knappnålshuvud. Som väl
ändå måste vara byggd som alla vi andra med syn, nervsystem, matsmältning och
rörelseorgan.
Om jag vore utomjording och studerade livet på vår
planet, skulle jag finna en genomgående princip för jordiska varelser: maten in
där fram och ut där bak, tarmkanaler i mitten, muskler i extremiteterna och medvetande
i en hjärna högst upp.
Fast
medvetande – hur är det med det? Den engelske filosofen Jeremy Bentham (1748–1832)
lär sa sagt om djuren: "Fråga inte: Kan de resonera? Och inte heller: Kan
de prata? Utan: Kan de lida?"
Där har vi det! Vi skiljer oss i intelligens och
förmåga att förstå och uttrycka oss. Men ett har vi gemensamt: Vi kan lida!
Flugan som inte dött under min flugsmälla utan
blivit skadad och kravlar in och försöker gömma sej bland mina papper – det
syns att den lider, därför letar jag reda på den och slår ihjäl den. Den lilla
fjärilen som hamnat i vattenhinken och ligger och sprattlar på ytan – den är alldeles
tydligt förskräckt och rädd för att dö, därför lyfter jag upp den på fingret
och blåser iväg den över gräsmattan.
Flugan och
fjärilen kan förmodligen inte resonera, men ett har de gemensamt med alla oss
andra: de kan lida!
Nu vet jag det. Därför kan jag inte jaga. Jag kan
inte tänka mej att döda en älg eller ett rådjur. Jag kan inte ens fiska.
Då är det ju tur att andra kan det, så jag får
nånting i magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar