Nu har jag kommit på något bra igen. Det
gäller direktörernas löner.
Arbetet (fd
LO-tidningen) meddelar att en vd kan tjäna mer än alla anställda tillsammans. Dometics
vd tjänade 33,8 miljoner, vilket är 116 gånger mer än metallarna på företagets
fabrik i Tidaholm. Carl-Henrik Svanberg drog under sitt sista år som vd för
Ericsson in 22 miljoner i årslön.
Det har ökat med åren. 1980 tjänade våra
toppdirektörer i genomsnitt 10 industriarbetarlöner. 1997 hade de 28 arbetarlöner
och 2007 tjänade de lika mycket som 51 arbetare.
Ingen kan
göra av med så mycket pengar. De har inte sin lön för att köpa prylar utan för
att den ger status. Den som tjänar 33 miljoner har högre status än den som
tjänar 22 miljoner.
Nu har jag
kommit på att om man skattar bort 90 procent av de där lönerna så skulle
direktörerna ändå få behålla det de sätter värde på – sin status.
Pengarna åt
folket och statusen åt direktörerna! Enkelt, va?
Åt våra högavlönade politiker har jag också
hittat på ett nytt lönesystem. Varje gång de drar bort något från de fattiga
ska deras egen lön sänkas med samma procent. Och varje gång de drar bort något
från storföretagen och de rika kan de få en bonus att lägga till sin lön.
Nu drabbas
makthavare aldrig av sina egna beslut. Det bör vi se till att de får göra. Då
kan vi slippa den motbjudande synen av välavlönade politiker som försämrar
tillvaron för fattiga och sjuka, pensionärer och arbetslösa.
Nu får jag väl höra att det här är omöjligt. Då
skulle jag vilja att någon förklarar för mej varför vanligt folks idéer är
ogenomförbara medan den borgerliga överhetens idéer alltid så lätt genomförs.
Bra förslag!
SvaraRaderaGalenskapen med de vansinnigt skeva fördelningarna måste nå en kulmen snart.
Tack för orden Sven Wernström!
SvaraRadera