Intervjuare utan nyfikenhet

I går kväll intervjuades förre EU-kommissionären Margot Wallström i teves Agenda. Hon har nu slutat i Bryssel och återvänt till Sverige. Av intervjuaren fick hon snälla frågor:

Kunde hon tänka sej att åta sej ett uppdrag för Socialdemokraterna? Jadå.

Tyckte hon fortfarande att euron skulle vara bra för Sverige?  Ja.

Var hon fortfarande politiskt intresserad. Javisst, hon har ett starkt politiskt intresse.

Jag kom att tänka på en artikel som den kände debattören Olle Ljungbeck i Gävle skrev för en tid sedan. Där fanns en del av svaren på frågor som teveintervjuaren kunde ha ställt. Olle Ljungbeck skrev – och Margot Wallström var då fortfarande i Bryssel:

Hon har tvåhundrafemtitusen i månadslön plus femtitusen i fickpengar varje månad. Plus fria resor och en skatt på bara femton procent. När hon slutar i Bryssel får hon 1,5 miljon i årslön. Plus fem miljoner i avgångsvederlag.

Jag skulle vilja fråga Olle Ljungbeck var han fått sina uppgifter ifrån. Om det är en säker källa och uppgifterna är sanna så behöver vi inte bekymra oss för Margot Wallström. Men däremot är det bekymmersamt att en journalist i vårt största medium är så snäll och så lite nyfiken.

Fast man kan undra vad intervjuaren hade fått för svar om han ställt närgångna frågor. Intervjuer ger inte alltid så mycket som man skulle önska, om man får tro poeten Ove Klinthäll:

Vad vill man, vad kan man,

vad tror man, vad bör man,

vad törs man, vad ser man,

vad hör man, vad gör man?

Att fråga är lätt som en plätt på nåt sätt,

men svara är värre om allt ska va rätt.

Svaren på närgångna frågor brukar vara att det här är privat, det här angår ingen. Nej, att några snor åt sej orimliga förmåner saknar allmänt intresse. Vi får kolla kvällstidningarna – deras journalister har ofta sin nyfikenhet kvar.