I dessa
förskräckliga fotbollstider har jag fått poeten Ove Klinthälls tillstånd att
publicera hans berättelse om hur det kan gå i familjelivet när tevetittandet
störs av tekniska missöden. Man kan visst sjunga den här texten till melodin
för Visan om igelkottaskinnet, men själv läser jag den bara medan jag svär över
bollsparkandet i rutan.
Och gumman hon sade till gubben sin:
"Det är visst nåt fel på min
tvättmaskin.
På min tvättmaskin, ja på min tvättmaskin,
kan du gå och kolla på min
tvättmaskin?"
Men gubben vid TV:n han steg inte opp:
"Det är inte nåt fel, det är bara
en propp,
ja, det är en propp, därför är det
stopp,
sätt bara dit en vanlig 6-watts-propp!"
Vid proppskåpet ställde då gumman en
stol
men hon snubblade grymt på sin långa
kjol.
Ja, hon hade en kjol, en gammal
långbent kjol,
den snubbla hon på när hon stod på
stol.
I proppskåpet slog hon sin tungsinta
kropp
så åt skogen gick nästan vareviga
propp.
Det blev mörkt i huset, rum, kök och
hall.
TV:n den slocknade i varje fall.
Och gubben sprang opp som en stucken
gris.
"Dom sköt mål, men jag fick inte
se nån repris!"
Han blev alldeles vansinnig och knäpp
precis,
han fick inte se på målet i repris.
Till farstun han sprang då, och gud vad
han fnös,
när han såg att hans gumma låg
medvetslös.
Ja, hon låg på golvet, hon var
medvetslös.
Undra på att hennes dumme gubbe fnös.
Han makade ilsket på gummans kropp
och satte fort dit varje nödvändig
propp
och slog på sin TV, för det var akut,
men helvetes jävlar, nu var matchen
slut!!!
Hemma hos
oss har matcherna fått sluta innan dom ens har börjat. I kväll återgår vi till
det normala: Allsång på Skansen! Och Morden i Midsomer!
Hustru Inga
förstår inte det fina med mord men brukar låta mej se dom ändå. Och i TV4 är
det också brittisk thriller, så hon har ju inget att välja på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar