Nu ska man vara
mycket gammal för att minnas Sven Lindahl, den välkammade och prydlige gosse
som för ett halvt århundrade sedan läste upp nyheter om världens alla grymheter
i teve.
I måndags såg jag i DN att han fortfarande är vid liv och fyllde 75 år den
dagen.
Jag får veta att han är musikalisk, att han var programledare för
Schlagerfestivalen 1963 och 1966, att han spelar piano och även gjort låtar som
"En hambostinta i kort-kort".
Hans namn väcker ett
minne hos mej. Jag letar bland mina papper fram en dikt jag skrev i början på
1970-talet:
Det moraliska fördärvet
har nu gått så långt
även här – bland oss – i Sverige
att om Sven Lindahl i TV skulle
meddela nyheten
att en amerikansk soldat
under tortyren kört upp en glödgad
bajonett
i fittan på en vietnamesisk flicka
så skulle svenska folket
bli mer förtörnat på Sven Lindahl
för att han sagt fitta
än på den amerikanska soldaten
som körde upp en glödgad bajonett
i en vietnamesisk flickas kropp.
I DN beskriver Sven
Lindahl sej som lättsårad. Förmodligen läste han inte mina dikter och undgick
att bli sårad. Min mening var ju inte heller att säga någonting om honom utan
om det pryda svenska folket och – framför allt – om USA:s krigsförbrytelser.
Sven Lindahl lever
och fyller 75 och firar nånstans i min närhet i Östergötlands skärgård. Det är
bara att säga GRATTIS! Du betydde mycket för oss som hämtade vår kunskap om
världen huvudsakligen ur rutan medan tevemediet ännu var riktig public service.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar