S och M – vad är skillnaden?

I min ungdom experimenterade jag med animerad film. Det kanske man borde återgå till i stället för att skriva böcker. Från min typograftid gillar jag bokstäver. Jag kan tänka mej en tecknad film där två små roliga figurer i stil med Piff och Puff lever rövare med bokstäver som får liv.

Först står det vpK på filmrutan. Så kommer den busige Puff och sparkar iväg K. Vart ska K ta vägen? Det irrar omkring ett tag medan den ordentlige Piff försöker sätta tillbaka det på dess rätta plats. Till slut hittar K en tillflykt genom att smälta samman med det K som redan finns i socialdemoKraterna.

Då uppstår det oro i socialdemoKraterna. Det upptäcker att det rymmer ett K som aldrig borde ha funnits där. Det försöker skaka ur sig K, medan Piff och Puff trycker tillbaks det igen.

Ordet vinner och K försvinner. Socialdemoraterna? Men under tumultet har stavelserna kommit i oordning så att de och mo har bytt plats. Det märker inte ordet när det pustar ut efter kampen.

Men Piff och Puff ser det och fnissar högt åt Socialmoderaterna.

Så där kan man leka med animerad film. Eftersom ord skapar bilder i läsarens huvud har du redan följt min synopsis och skapat filmen i ditt eget huvud.

Hoppas du tyckte det var kul. Först ska man roa, sa Karl Gerhard, sen kan man säga det man vill. Och det jag ville säga var Socialmoderaterna. Nu är det sagt. Något att tänka på.