Ekonomi är lätt att förstå

En fattig som får bidrag är nyttigare för samhället än en högavlönad som ökar sin inkomst. Den fattige använder bidraget, köper mat och kläder, håller igång samhällsekonomin och skapar jobb. Medan höginkomsttagaren som får höjd lön sannolikt placerar pengarna i den spekulationskarusell som inte tillför samhället ett skvatt.

Under de senaste åren har vi fått vår ekonomi beskriven av Näringslivets tankesmedjor, uppbackade av borgerlig press – en förvriden beskrivning som det är dags att göra upp med.

Den offentliga sektorn är en belastning, har vi fått höra. Ändå har den sen 1998 visat budgetöverskott. Men pengarna får inte användas till gemensam nytta. Vi har fått ett utgiftstak – en tvångströja som gör att ett överskott på hundratals miljarder inte kan användas trots skriande behov!

Sparandet har gjort oss fattigare. Nu håller vi på att spara oss sjuka i jäktade låglönejobb.

Kapitalismen har blivit en orimlighet. Stora företag ägs av en allt mindre del av befolkningen.

Till de främsta attackerna mot välfärden hör pensionsreformen. Pension är inget man kan spekulera sej till på aktiemarknaden. Pensioner betalas av dem som arbetar i framtiden. Man bör alltså investera i den offentliga sektorn för att få ett friskt och välutbildat folk i ett starkt framtida samhälle som kan ta hand om sina gamla.

För att ha något att fördela måste vi ha tillväxt har vi fått höra. Men det är en lögn. Tillväxt betyder "göra mer", inte "göra bättre". Näringslivet vill få oss att köpa mer av sånt som vi inte behöver. Det vi verkligen behöver – sånt som hindrar hunger, skyddar mot kyla, ger oss tak över huvudet, lindrar smärta – sånt utgör en allt mindre del av dagens produktion.

Tillväxt är ett begrepp för industrisamhället. Det går att öka takten, det går att tillverka bilar eller hamburgare fortare. Men i tjänstesamhället är tillväxt ett omöjligt begrepp. Det går inte att vårda åldringar fortare eller undervisa elever eller snyta barn fortare eller spela musik och teater fortare.

Det är nu dags att rätta produktionen efter behov och inte efter köpkraft. Våra behov av prylar är för länge sedan fyllda, nu kan vi övergå till att producera nöjen och kultur.

Skulle kunna – om inte kapitalismen stod i vägen!

Läsning att rekommendera: Ekonomihandboken (ETC förlag) och Tillväxen ifrågasatt (Carlssons). Sällsynt rolig, giftig och faktarik är Jan Guillou i Kolumnisten (Piratförlaget).