En religion i lust och glädje!

I går funderade jag lite kring vårt midsommarfirande som vi haft i tusentals år och som kristendomen inte lyckts lägga beslag på. Men vi hade naturligtvis gudar före den kristna. Hos oss var det ingen modersgudinna med barn i famnen. Här dominerade kärleksgudinnan Freja.

Med kristendomen kom idéer om orenhet kopplad till kropp och sexualliv. Sånt fanns inte i Norden – här hade vi en religion som bottnade i lust och glädje. Den fick man inte veta något om i skolan.

Jag försöker tänka mej min lilla skolfröken berätta om våra förfäders völsekult. Husfrun tog vara på slakthästens lem. Till kvällsmåltiden tog hon fram den och skickade den runt bordet så att alla fick läsa eller sjunga en erotisk vers till den.

Det var en folkreligion vi hade, en tolerant religion som inte missionerade. Sen fick vi en sk universalreligion som tvingades på oss uppifrån för att säkra de mäktigas makt.

En folkreligion har mer att göra med skick och sed än med tro. Även vi som inte tror på gud håller fast vid våra seder. Julskinkan har vi kvar sen grisen var en fruktbarhetssymbol. Hästköttet försvann från våra bord när vi blivit kristnade med hot och våld, eftersom hästen varit vårt främsta offerdjur. Men för veckodagarna behöll vi förkristna namn: Sol, Måne, Tyr, Oden, Tor, Frej och så lögardagen, tvättdagen.

Om detta kan man läsa i Fornnordisk religion av Gro Steinsland (Natur & Kultur, 2007). Hon skriver: "Religion är människors förhållande till hypotetiska gudar och makter." Att något är hypotetiskt betyder att det inte existerar utan blott antas existera.

Det är något som de vidskepliga kan ta till sej.