Att uppträda anständigt kräver mod

För en tid sedan fick jag en dörr på näsan. Det var vid utgången från Centralbadet i Norrköping. En unge i tolvårsåldern släppte dörren i stället för att hålla upp den åt mej när han sprang ut.

När jag var ung släppte man inte en dörr utan att kolla att den inte tryckte in näsan på någon som kom efter. Att hålla upp dörren för äldre var en självklar sak.

I min barndoms Stockholm fanns det spårvagnar. Där var det självklart att unga lämnade sittplats till dem som var äldre. Nu bor jag i Norrköping där det också finns spårvagnar. I dom är det ofta ett himla liv på ungdomen. Och det var länge sen man såg någon ungdom lämna sittplats åt en äldre.

Sverige har en otrevlig och skränig ungdom. Inte överklassungarna, dom ser man sällan. Det är arbetarfrön som bråkar och jävlas.

Jag har rest rätt mycket i världen. Eftersom jag skrivit ungdomsböcker har jag haft ögonen på barn och ungdom. Jag har sett unga i Sovjet och USA och Kuba och Mexico som håller upp dörren åt folk och även behandlar varandra som hövliga vuxna.

Och jag har funderat.

Vad är det som händer när jag hållet upp dörren åt någon? Jo, jag tar ledningen för ett ögonblick. Jag behärska situationen. Det är jag som ger den andra tillåtelse att passera.

Men jag tar också en risk. Jag lämnar ut mej själv genom att se välvillig ut och titta den andre i ögonen. Det kräver mod. Att behärska situationen kräver självförtroende.

Skulle då ungdom i Sovjet och USA eller Kuba och Mexico ha större självförtroende än ungdom i Sverige?

Ja, alldeles tydligt!

Det kan bara bero på en sak: Att dessa länder har en annan historia än Sverige. Deras folk har agerat i historien! Deras lärare kan ge sina elever en historisk identitet. Det var vårt ärorika sovjetiska folk som krossade Hitlers arméer! Det är vårt och Guds USA som värnar friheten i världen! Det var vårt tappra kubanska folk som först av alla befriade sig från USA:s rövarvälde! Det var i vårt Mexico som Emiliano Zapata och Pancho Villa gjorde sin ärorika revolution!

Svenska folket är förvirrat, passiviserat och bedraget, både av motståndarna och av sina egna ledare. Här härjar överheten fritt och håller på att rasera allt vad de unika svenska folkrörelserna byggt upp.

Så kan det inte fortsätta. Förr eller senare börjar vi agera igen och tar tillbaka vårt samhälle och vårt självförtroende.

Då tar vi också tillbaka vårt mod att uppträda anständigt mot varandra.