Gammal gubbe ser ung tjej

Det var kväll och jag skulle på möte med ett vänstergäng. Det skulle handla om levnadsstandard, vår egen och världens, och vad kapitalismen ställer till med.

I väntan på bussen ställde jag mej i kön vid korvkiosken. Framför mej stod en tjej som man inte kunde låta bli att titta på. Mörka flätor på ryggen, smal och fin hals, runda örsnibbar såna som man vill bita i, och långa örhängen som glittrade i kvällssolen. Jag blev lite lyrisk och diktade för mej själv:

                

Man hänger sina smycken i de öron som man har

och sminkar sej så vackert som man kan.

Sen går man ut och dansar för de ören man har kvar

och hoppas kunna skaffa sej en man…

Jag blev lite förvånad när tjejen inte fortsatte med bussen in mot centrum och danshaken utan steg av vid samma hållplats som jag. Och sen gick före mej till samma möteslokal som jag var på väg till.

Ännu mer förvånad blev jag när det visade sej att det var hon som skulle hålla kvällens föredrag.

Hon talade väl om skillnad i välstånd och om motsättningar i världen. Hon sa att borgarpressen tjatar om kommunismens illgärningar, som nu är historia, men tiger om kapitalismens brott mot mänskligheten som pågår här och nu och är orsak till världens elände.

Ett samhälle ska inte bedömas efter hur de rika har det, sa hon. De rika har det alltid bra. Ett samhälle ska bedömas efter hur de fattigaste har det.

I vissa länder badar de rika i swimmingpooler med rent vatten medan de fattiga får dricka smutsigt vatten ur förorenade diken.

Vad kan vi göra åt det då? Inte skänka pengar till Röda Korset, sa någon, för där snor höjdarna åt sej det de fattiga skulle ha. Gärna skänka till Läkare utan gränser, tyckte tjejen med örhängena. Hon var själv läkare och jobbade periodvis i Afrika.

När jag kom hem matade jag Nippran med lite av den köttfärs jag skulle ha till köttbullar dan därpå. Det är sån kattmat hon gillar. Sen hällde jag vatten i kaffekokaren. Rent friskt vatten.

Sen kom Nippran och jamade att hennes vatten var slut. När jag hällde upp i hennes skål på golvet gjorde jag en upptäckt. Samma vatten som var rent och friskt i en nydiskad kaffekokare hade lämnat en gul avlagring i den kattskål jag aldrig diskar utan bara fyller på.

Mitt vatten var inte rent! Det hade något i sej som inte skulle finnas där! De flesta människor har förorenat vatten. Jag också. Jag!

Jävla Reinfeldt, tänkte jag. De är kanske ologiskt, men jag tänker alltid jävla Reinfeldt när något går mej emot. För vad skulle jag annars tänka? Kanske att vi alla lever i samma värld. För de är kanske så det är.

I samma värld lever vi. Jag ska vänja mej vid att tänka så en tid framöver.