Sök sanningar 20 år tillbaka!

 DAGENS DIKT kan vi som vanligt stjäla av poeten Ove Klinthäll:

Sådant som hände i barndomens år

minns jag som skulle det timat i går.

Nej, fel! Av saker som hände i går

minns jag i allmänhet inte ett spår.

Det är sant. Jag har svårt att minnas vad jag läste eller skrev i går. Längre tillbaka funkar minnet. Så om det är någon nytta vi åldringar kan göra så är det att påminna om viktiga saker från förr som inte bör glömmas.

För många år sedan avslöjade forskaren Agneta Hugemark ekonomernas metoder när de på Näringslivets uppdrag gick till angrepp mot den offentliga sektorn.

De mätte den som man mäter ett affärsföretags effektivitet, alltså med vinsten som måttstock, och fann den ineffektiv.

Men den offentliga sektorns mål är inte vinst utan inkomstutjämning, påpekade hon. Sjukvård ska t ex ges "på lika villkor för hela befolkningen" enligt hälso- och sjukvårdslagen. Hur effektiv den är beror inte på om den ger vinst utan om den svarar upp mot de politiska jämlikhetsmålen.

Tricket ekonomerna använde var alltså att jämföra den offentliga sektorns effektivitet med fel mål.

Dåtidens demokratirörelse fick hjälp av en rad hederliga forskare. Kristina Boréus kartlade 1994 i sin avhandling Högervåg kampen om språket i den offentliga debatten. Professor Lars Ingelstam kom med sin infallsrika och överraskande bok Ekonomi för en ny tid.

Vad sådana forskare undersökte med vetenskapliga medel liknade det som vanligt folk kom fram till med bara sunt förnuft. Vi insåg ju det orimliga i att en åldring låg sjuk, nerpissad och övergiven medan vårdpersonal gick sysslolös och levde på a-kassa och bara önskade att få arbeta.

Samma sunda förnuft sa oss att samma åldring inte ska tas omhand av ett privat företag (med fel mål: vinst) utan av den offentliga sektorn (med rätt mål: lika omsorg för alla). Småföretag ger inga jobb. Den offentliga sektorn är lösningen.

Kristina Boréus och Lars Ingelstams böcker kan man fortfarande hitta till salu på nätet. De är numera billiga, liksom de böcker av t ex Per Gunnar Berglund, Johan Ehrenberg och Agneta Stark som gjorde nationalekonomin begriplig för min generation.

Har man tur kan man också hitta nån bok av Sven Grassman, han som avslöjade bluffen att inte räkna tillgångar utan bara skulder för det allmänna när krismedvetandet skulle bankas in i oss.

För tjugo år sedan fanns det forskare som stod på folkets sida mot överheten. Jag hoppas att det finns sådana i dag också, fast jag inte kan minnas att jag stött på dem.