Går inte – finns inga pengar

Jag sitter och tänker på en tvåa. En tvåa är en märklig sak. Den kan användas om vad som helst: två sandkorn i havet, två kontinenter, två apelsiner eller två människor som älskar varandra.

Andra siffror är lika märkliga. Man kan säga om Marilyn Monroe att hon var i alla fall nummer ett. Eller om Carl Bildt att han är en riktig nolla. Fast det skulle jag ju aldrig säga. För nollan är faktiskt det mest geniala i matematikens historia.

Siffror är egentligen ingenting alls. Ändå skulle du nog bli ganska häpen om någon kom och sa att de inte fanns.

Tänk dig att dina barn kommer hem från skolan vecka efter vecka utan att nånsin få lära sej räkna. Och att du ringer till läraren och snacket går så här:

– Hur skulle det vara om du lärde ungarna lite matte?

– Matte? Nä, det går inte. Vi har inga siffror.

– Jamen för helvete… du har ju ungarna, du har kunskaperna. Ta då kritorna och gör dom siffror du behöver för att undervisa!

– Tyvärr. Går inte. Sorry.

Det snacket är orimligt, det ser vi tydligt. Ändå möter vi lika korkade påståenden varje dag.

Låt oss säga att dina barns skola behöver repareras för att rappningen faller ner från taket och ventilationen är dålig så att ungarna mår illa. Du ringer en politiker som säger:

– Det går inte. Vi har inga pengar.

Vad säger du då? Jo, naturligtvis:

– Vadå pengar. Byggnadsarbetare går utan jobb. Landet är fullt av material. Sätt igång och reparera bara! Då ökar landets rikedom och välmåga. Sen kan man trycka pengar…

Pengar har vi bara haft i tusen år. Även dessförinnan fanns mat, kläder, hus, husgeråd, båtar, hästar, smycken, husdjur – dvs arbetsresultat som fördelades långt innan Olof Skötkonung lät prägla mynt för att underlätta fördelningen.

Nu försöker överheten inbilla oss att pengar måste finnas innan vi kan sätta igång och arbeta. Det där är skitprat. Pengar är inget värde i sig. Pengar är något man trycker och präglar efter behov. Och behovet dikteras av ur mycket varor och tjänster som produceras i landet.

Om samhället är friskt vill säga. Om det styrs av hederligt folk. Men nu är det sjukt och styrs av ett Näringsliv som lagt sej till med våra pengar och gjort dom till ett mått på makt.

Förnuftet säger att ju mer vi arbetar med samhällsnyttiga grejer desto bättre bör vi få det. De rika vill begränsa vårt arbete till sånt som de själva kan ta förtjänst av, samhällsnyttigt eller inte.

Om vi får en arbetarregering bör den anlita hederliga ekonomer (de finns, Johan Ehrenberg och andra) som kan bringa reda i begreppen så att vi ser att vi blivit lurade och hur. Och så att vi kan förstå ekonomi och påverka.

Nu är det bara kaos. Ett kaos som några tjänar miljoner på medan de bedrar oss andra.