Så har det varit helg och man har haft besök av barnbarn och barnbarnsbarn. Det yngsta fyra år. Normalt begåvad vad man kan se. Pratar väl och sjunger bra. Om tre år ska hon börja i skolan. Det gör mig bekymrad.
En lärare bland mina vänner delar in barn i såna som "har lätt" att lära och såna som "har svårt" att lära. Hon menar att skolan ger alla barn lika chanser och att resultatet sedan beror på den enskildes begåvning.
Så är det nu inte alls.
Jag menar att man lär sej det man tror sej få användning för. Ett barn med välutbildade föräldrar har anledning att tro på framtiden och lär sej därför det som skolan bjuder på. Medan ett arbetarbarn, som knappt vågar hoppas på ett jobb efter skolan, kan sitta i samma skolsal på samma lektion och lära sej betydligt mindre.
Det ena kallar skolan begåvning. Det andra kallar skolan obegåvning. I själva verket är det samma klarsyn från ungdomarnas sida i båda fallen.
Om detta synsätt är riktigt skulle det bara finnas ett sätt att avhjälpa skolans kris i dag, och det vore att garantera alla barn en framtid.
En sådan politisk ambition finns nu ingenstans. I stället mystifierar man tillvaron för ungarna genom att påstå att goda studieresultat leder till goda jobb, något som ju bara kan gälla för det antal som det finns jobb åt.
Om man vaskar fram skolans objektiva funktion blir man skrämd. Den måste ju faktiskt vara att välja ut de fem procent högpresterande som det sk näringslivet behöver – och sedan göra de övriga så desorienterade och passiva att de utan protester accepterar en framtid i maktlöshet och möjlig arbetslöshet.
När läraren lyckas med detta så tror läraren, som ju ändå är hederlig, att det är ett misslyckande. Detta är lärarjobbets oerhörda tragik i dag.
I varje skolklass vet alla vem som kommer att lyckas och vem som kommer att misslyckas. I regel vet man också varför. Elever med högutbildade föräldrar lyckas och elever med lågutbildade föräldrar misslyckas.
Eleverna vet det. Lärarna vet det. Varför då inte sätta det på ord och begrepp så att man kan börja tala om det?
– Pelle går det bra för, vad har dina föräldrar för utbildning? Lisa går det inget vidare för, vad gör dina föräldrar?
Överklass, medelklass, underklass. In med klassanalys i klassrummet så att tillvaron blir begriplig!
Lisa kanske blir ledsen om hon upptäcker att hon tillhör en samhällsklass som det går dåligt för i skolan. Då är det väl bättre att hon blir ledsen nu än att hon blir det om fem år när det är för sent.
Det handlar ju inte om individuella misslyckanden, det är ett kollektiv problem, något man kan prata om och kanske göra något åt.
Eleverna måste få inse att de har olika ursprung och olika chanser i samhället. Och kanske kan de lågpresterande prestera bättre när de finner att de inte nödvändigtvis är dumma utan kan vara utsatta för en klassmässig diskriminering.
In med förståelsen av klassamhället i klassrummet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar