För en tid sedan fick jag lust
att skriva en roman om framtiden.
I en
framtida skola sitter läraren och berättar för barnen hur det var förr. Kan ni
tänka er, det fanns olikheter, det fanns fattiga och rika, det fanns människor
som knappt hade råd att äta och som blev utkastade på gatan om de inte kunde
betala till andra som sa att de ägde husen.
– Nä? sa
barnen. Va läskigt!
– Jo, sa
läraren. Det fanns dom som inte arbetade utan levde på att äga. Man kunde äga
hus eller företag eller stora förmögenheter. Då kallades det att man var rik.
Och de rikas barn behövde inte lära sej arbeta, de bara ärvde föräldrarnas
rikedom och kunde sen tvinga andra människor att arbeta åt dom eller ge dom
halva sin inkomst för att få bo i hus som de påstod att de ägde.
– Ägde och
ägde! sa ett barn. Vad betyder ägde?
Här går en
hel lektion åt för att förklara fenomenet ägande. Sen går en lektion åt till
att förklara det där med arv. Hela samhällsklasser levde på arv. Intelligenta
föräldrar kunde lämna sin rikedom till imbecilla barn som sen fick makt över
människor som arbetade i företagen eller bodde i husen som dessa barn blivit
ägare till.
När eleverna
fått höra så otroliga saker var deras nyfikenhet väckt. Begreppet klassamhälle
tog en lektion i anspråk. Det fanns en tid när samhället inte styrdes av de
klokaste utan av en pratsam grupp som kallades politiker, en grupp som ljög och
bedrog och skodde sig själva och inte hade en aning om hur vanliga människor
hade det. Deras barn gick in i deras partier och ärvde sedan deras positioner.
– Partier?
sa barnen. Va konstiga ord dom hade förr!
– Ett parti,
sa läraren, det var från början en grupp med gemensamma intressen. Det fanns arbetarparti
för arbetare och bondeparti för bönder. Sen blev partierna bara något som
politiker kunde berika sej på.
Det fanns
mer för läraren att berätta om förrivärlden, men här la jag av. Jag la idén åt
sidan och trodde att boken inte skulle bli skriven. Men det blev den. Och nu
har den kommit från tryckeriet. Tusen år
efteråt (Murbruk förlag).
Jag har
nämnt den förut. Nu gör jag det igen. Gör reklam: Tusen år efteråt. Min nya och kanske sista bok, gör jag reklam för.
Får man det? Javisst får man det, för på en sån här blogg får man skriva vad
som helst. Till exempel att min senaste och kanske sista bok heter Tusen år efteråt. Jag hoppas att du
snart kan hitta den på ditt bibliotek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar