För 20 år sedan skrev
författaren Gunder Andersson en liten artikel som jag hittar bland mina klipp.
Den hade rubriken Inga pengar – inga
behov och löd så här:
Det är bara som
det ska att i dessa systemskiftets dagar får vedertagna begrepp ett helt nytt
innehåll. I Salem säger den moderate kommunstyrelseordföranden Christian Öhlin
att det är nödvändigt att "höja dagistaxorna kraftigt" för att
"minska behovet av barnomsorg".
Med detta nya sköna språk blir "behov" lika med
"betalningsförmåga". Den som inte kan betala har inget "behov".
Det kan ju vara skönt att veta för andra som kan tänkas känna "behov"
av något. Unga människor, till exempel, som vill flytta hemifrån och bilda
familj. Kan de inte betala svinhöga hyror har de inget "behov" av
lägenhet.
Med detta språkbruk kan man till och med bakvägen trolla bort
arbetslösheten. Om inte arbetsgivarna vill betala skäliga löner finns det inget
"behov" av arbete, så varför bekymra sig.
Såvitt jag kan se har kommunalordföranden Öhlin till och med erbjudit en
nyckel till lösandet av svältkatastroferna i tredje världen. Eftersom de
svältande massorna inte har råd att importera den föda som saknas, så finns det
helt enkelt inget "behov" av föda.
Det känns skönt att det fortfarande finns folk som på ett intelligent,
nyskapande och visionärt sätt bidrar till att öka rättvisan i världen. Tack, Christian
Öhlin.
Och Tack Gunder
Andersson för ett bra klipp ur Aftonbladet 1993! Vissa tankar blir bara sannare
ju längre tiden går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar