Så
har då Trälarna kommit ut i pocketversion. Trälarna är de av mina böcker som
gått bäst. De gick så bra att jag kunde köpa ett torp och bosätta mej på
Vikbolandet.
Jag hade fått rykte som
vänsterförfattare. Det kunde också skyllas på hustru Inga som bidrog med idéer.
Vi enades om att försöka radikalisera branschen och själva ge ut böcker som
förlagen var tveksamma till.
Jag
hittade på Perka, pojken som med sin lådbil åker in i sagor där jag kunde
problematisera olika saker. Den boken fick vi trycka själva på Författares
Bokmaskin. Jag skrev in boken på skrivmaskin och klippte och klistrade, medan
Inga ritade bilder. Jag gillar Perka men det gjorde inte biblioteken. 1981 köpte
de 4000 ex av Trälarna men bara 65 ex av Perka.
Av ekonomiska skäl slutade vi ge
ut böcker själva. Jag var länge utan förläggare, tills det plötsligt dök upp
ett nybildat förlag – Murbruk – som gett ut min senaste och kanske sista roman,
Ett författarliv. Om en författare
som fyller hundra år 2025 i ett samhälle där välfärden ligger i trasor och där
barn dödar varann.
Trälarna
i pocket är kanske min sista bok. Jag känner mej ha stöd av Alf Henrikson som
skrev:
Gubbfan, din ävlan förskräcker.
Hejda din vitterlek!
Det finns redan lektyr så det räcker,
i all världens bibliotek.
Då
kan man kanske sluta med gott samvete.
Jag minns TV-serien Trälarna från när jag var barn. Jag håller inte med om några av de bakomliggande politiska filosofierna, men jag skulle göra nästan vad som helst för att få se den igen. Men det lär aldrig hända. Tråkigt.
SvaraRadera