Vem kan man kalla för hora?

Förr var jag ofta ute i skolor och pratade böcker. En lärarinna förfasade sej över att elever tilltalade varann med könsord. Jag tyckte att man inte borde bli förbannad utan i stället låtsas bli nyfiken.

– Sa du hora? Vad är det för nåt, kom så ska vi titta efter!

Man kollar i ordboken. Hora kallas en kvinna som har könsumgänge mot betalning. Inte menar ni väl att era skolkamrater sysslar med sånt?

Läraren går vidare. Finns det fler ord för samma sak? Vi kollar i synonymordboken. Och för säkerhets skull i Bengt Dagrins Fula ordboken. Det blir tjugo synonymer till ordet hora. Vilka skojiga ord! Konkubin, mätress, callgirl, hålldam, frilla, fnask, luder, sköka, löskekona…

Nu har klassen blivit en forskargrupp. Den går till äldre uppslagsverk som ofta är mångordiga och detaljrika. I Nordisk familjebok från 1880-talet hittar de en tjugoförsta synonym, ordet forsia, en katolsk prästs hushållerska och frilla på 1500-talet.

Vid det här laget har klassens pojkar slutat att kalla flickorna för hora. Nu kommer frågan: Vad kan man veta om horor i dag?

De finns. Först på lyxhotellen. Rika och mäktiga män har alltid krävt den bästa maten och de aptitligaste kvinnorna varhelst de samlats. Medeltidens kyrkomöten drog till sig horder av skökor liksom det nu finns sköna damer på all världens Sheraton och Hilton och i EU:s Bryssel.

Förr hamnade svenska barn i horeri. Läs Lena Kallenbergs Apelsinflickan! I dagens Sverige hamnar fattiga flickor i drogmissbruk och måste sälja sej och berika den internationella knarkmaffian.

Som sagt: Allt kan förvandlas till kunskap, även sk fula ord. Och nog är det väl bättre att vara nyfiken än att reagera med prydhetens usch och fy?