Har folket riksdagens förtroende?

                                                                                                                                   

                

Jag saknar Tage Danielsson. Han var liksom jag socialdemokrat så länge sossarna själva var det. Sen blev han rörelsens främsta kritiker. Hans recept blev: Leta fram efterkrigsprogrammet ur garderoben!

Han kunde skriva så att det gjorde ont i läsaren: Tack för den framtid som varit! Han gav oss råd som vi aldrig följde: Vi måste låta våra valda ombud begripa att de inte ska styra oss utan representera oss. Man får inte tala om folkstyre om man inte har respekt för folk.

                 Folket ska sitta där tysta och gloende,

            ty folket har inte riksdagens förtroende…

Vem yttrar sig i dag så elegant om läget? Tage Danielsson dog året innan Olof Palme blev röjd ur vägen. Tänk vad han skulle ha kunnat säga om det! Tänk vad han skulle ha sagt om Palmes efterföljare i rörelsen – om folkhemsslaktare som Ingvar Carlsson, Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink, Anna Hedborg…

Jag går numera inte i några förstamajtåg, jag går ut i skogen i stället. För gå ska man ju. Som Tage sa:

Kroppen blir glad när man rör på den

då blir det bättre humör på den.

Vad kommer Stefan Löfven att lova inför nästa val? Ska han lova att ta tillbaka åt oss allt vad alliansen privatiserar? Reparera allt vad alliansen förstör? Förkunna som Wigforss att vi ska överföra ägandet av mark och fastigheter i tätorter till det allmänna? I så fall får jag ju läsa det i tidningen. Och tro på det eller låta bli.